fredag 20 september 2013

The Circus



Titel: The Circus / Cirkus
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1928
Regi: Charlie Chaplin
I rollerna: Charlie Chaplin, Merna Kennedy, Al Ernest Garcia, Harry Crocker

Handling: När vi först stöter på luffaren befinner han sig typiskt nog i knipa - utfattig, hungrig, på väg att bli kär och lika säkert kommer han att förlora sin kärlek. Felaktigt anklagad för att vara ficktjuv och jagad av lagens långa arm rakt in i ett cirkustält, blir han omedelbart en stjärna då en överförtjust publik tror att jakten ingår i cirkusprogrammet.

Omdöme: Varje gång man ser en Chaplin-film slås man av hur genomtänkt det är. Det är inte bara humor utan syfte. Precis som man är van vid sedan tidigare får man även här mycket hjärta. Chaplin själv står för det mesta, minst sagt. Han har regisserat, producerat (via sitt produktionsbolag), skrivit manuset och som om det inte vore nog har han även komponerat musiken och sjunger själv titellåten. Mycket imponerade då allt håller hög klass.



Detta lär ha varit den film Chaplin hade mest bekymmer med. Inspelningen drog ut på tiden av flera olika anledningar. Bl.a. visade det sig att första månadens material hade blivit skadat, men detta lyckades man turligt nog restaurera. Sedan bröt det ut en stor brand på Chaplins studio vilket försenade inspelningen ytterligare en månad. Som om det inte vore nog hamnade han i en bitter skilsmässa med sin hustru där rättsprocessen försenade filmens premiär. Allt detta gjorde att Chaplin fick ett nervöst sammanbrott och fick ta en paus från filminspelningen.



Trots alla problem och turer kring filmen så är den lyckad, annat går inte att säga. Man behöver egentligen bara Chaplin. Övriga skådespelare är bara med som utfyllnad. Ok, Merna Kennedy i rollen som kärleksintresset är också viktig. Hon och de övriga gör sitt, men Chaplin imponerar, som vanligt. Framförallt är det hans sinne för att lyckas med den komiska tajmingen och få med sig tittaren hela tiden. Balansen mellan humor på hög nivå och mysig romantik är svårslagen.



Under filmens gång känner jag igen fragment, vissa ögonblick som säger mig något. Uppenbarligen har jag sett filmen i min barndom och några av de klassiska scenerna har satt sig. Något som står klart är att stumfilm och humor går hand i hand. Precis som med Helan & Halvan, Buster Keaton eller Harold Lloyd, skapar Chaplin några av stumfilmens mest älskade och bästa filmer. Andra, tyngre filmer må hyllas mer, men det är inget snack om att dessa filmer funkar bäst.



5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.0

---

Vad Henke tyckte om filmen kan man läsa här. Jag misstänker att även han gillade den, eller?

4 kommentarer:

Sofia sa...

Kan förstås inte annat än tycka att vilken Chaplin-film som helst (Chaplin, aka The Tramp, ska kanske förtydligas) är ett utmärkt inslag i ert tema. Den här är ju inte riktigt lika känd som de andra långfilmerna, kanske lite enkel men fortfarande förbaskat bra!

Henke sa...

Wow, Decenniers första fyra?? Kul. Inspirerande. The Circus är fasiken bra!

Movies - Noir sa...

Sofia: Du har helt rätt. Det var skönt att få med en lite lättsammare film i temat. Så skönt att det blir en till Chaplin nästa fredag som avslutar det hela. Men innan dess kommer både jag och Henke lägga upp en bonus-film redan dagen innan på torsdag!

Movies - Noir sa...

Henke: Ja, eller Jeanne d'Arc var nog en svag fyra kan jag tycka. Fast det är svårt att jämföra de två. Denna är enklare att tycka om med sin värme och humor.