måndag 25 november 2013

Frances Ha



Titel: Frances Ha
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2012
Regi: Noah Baumbach
I rollerna: Greta Gerwig, Mickey Sumner, Adam Driver, Michael Zegen

Handling: Frances bor i New York, men hon har egentligen ingen egen bostad. Hon är lärling i ett danskompani, men är egentligen ingen dansös. Hon vill ha så mycket mer än hon har, men lever livet med oförklarlig glädje och lättja.

Omdöme: Utan att veta mer än att filmen är i svartvitt kände jag att detta var en film jag ville se. Ok, visste även att den var gjord av en kompetent regissör och manusförfattare som tidigare hade gjort The Squid and the Whale (2005). Noah Baumbach har med hjälp av huvudrollsinnehaverskan Greta Gerwig skrivit manuset där man i New York får följa med i en 27-årig tjejs vardag.



Frances (Gerwig) är klar med sina studier, men vet inte riktigt vad hon vill här i livet. Hon jobbar som dansös, men är bara lärling vilket gör att hon inte har en stabilitet. Hon lär ut dans vid sidan om för att få in lite extra pengar i kassan. Hennes bästa vän är Sophie (Mickey Sumner) och de bor ihop i en lägenhet de hyr. Sophie har ett bra jobb och de två har kul tillsammans mest hela tiden. Men vad händer när Sophie vill flytta till en bättre lägenhet och Frances inte har råd?



Min första tanke under filmens inledande tio, femton minuter är att det känns lite teatraliskt. Dialogen är inte helt naturlig och känns helt enkelt lite tillgjord. Den känslan försvinner dock efter ett tag. Istället undrar jag vem Frances är. Hon är en väldigt energisk person, oftast glad och tar det mesta med en klackspark. Snart förstår man att hon inte vill bli vuxen. Hon vill bara leva, må bra och ha kul.



Hon har lätt för att skaffa vänner, både tjejer och killar, men Sophie är hennes bästa vän. De är väldigt lika varandra i mycket, men ändå känner jag att Sophie sviker Frances ett par gånger. Är det för att Sophie börjar bli vuxen och ta ansvar eller är hon bara inte en riktigt god vän? Nej, Frances är roligare att följa. Hon är förvisso lite vilsen, men har ett gott hjärta och försöker gå vidare i sitt liv.



Det här är en film jag vill och borde gilla mer. Tycker t.ex. man genom filmens soundtrack får till en ganska skön känsla som påminner mig lite om känslan i filmer från sent 80-tal, tidigt 90-tal. När Frances sen besöker Paris känns det som filmen kommer lyfta ytterligare. Här tycker jag dock att man slarvar bort en möjlighet när inget händer i Paris. Här borde man så klart ha fått följa med henne på ett äventyr när hon kanske hittar sig själv eller något. Nej, istället blir det hela meningslöst, vilket kanske ska vara meningen att man ska känna med hennes beslut att åka till Paris överhuvudtaget.



Jag får en känsla av Woody Allen-light, vilket inte är så konstigt när man har New York, svartvitt foto och Paris. Men det är mer än så. Frances är lite som en huvudkaraktär från en Woody-film. Rolig, beläst, mycket vänner, men ändå lite patetisk. Hennes beslut ger i vissa fall huvudbry, speciellt mot slutet. Det är svårt att verkligen få grepp om henne, och så plötsligt ändrar hon på sig, eller?



Svårt, mycket svårt att verkligen säga vad jag tycker. Finns mycket att gilla, men når inte ända fram. Kan mycket väl vara att karaktärerna inte tilltalar mig så värst mycket. Med det sagt gillar jag mycket med Frances och Greta Gerwig spelar henne genomgående bra. Känns som detta är en film jag vill återvända till, ungefär som med en Woody-film. Tror den kan tjäna på det.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

4 kommentarer:

  1. Hmm, undrar varför Henke inte kommenterat här? Du kanske gav den för lågt betyg. Jag hörde om den idag på en podcast och blev efter deras beskrivning av den ganska sugen på att se den. Hmm, undrar om den finns via nätet (lagligt i första hand).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Ja, jag förväntade mig en kommentar från Henke då jag vet att han gav den en fullpoängare :)

      Definivt en film du ska se.

      Radera
  2. Har ni väntat på min kommentar? Trevligt.

    Jag tror också att filmen kan bli ännu bättre vid en omtitt.

    Jag drogs med av hennes oförstörda livsglädje. Det sprudlar om henne. Jag tycker också att Baumbach's manus (tillsammans med Greta) och regi understödjer att detta är en hyllning till Greta, nej Frances. Vem är vem? Hehe, jag tror helt enkelt att Frances är väldigt lik Greta eller tvärtom.

    Sen undrar jag hur lätt det skulle vara att leva med en person som henne egentligen. Det är inte säkert att det skulle vara en dans på rosor hela tiden, Men det är härligt att lära känna henne i alla fall, så gott det nu går via bioduken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Äntligen! ;) Jo, det här är en film som nog har potential att växa med tiden.

      Sant att det skulle vara intressant att ha henne som vän åtminstone. Frågan är om man skulle klara av det en längre tid och/eller om man skulle bli påverkad av henne?

      Radera