fredag 6 december 2013

The Great Dictator



Titel: The Great Dictator / Diktatorn
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1940
Regi: Charlie Chaplin
I rollerna: Charlie Chaplin, Paulette Goddard, Jack Oakie, Billy Gilbert

Handling: Diktatorn utspelar sig i det fiktiva landet Tomanien och handlar om en fattig, judisk frisör och hans dubbelgångare, den karismatiske och judehatande diktatorn Adenoid Hynkel. Den judiske frisören, en lätt förvirrad veteran från första världskriget, gör vad han kan för att överleva i det judiska gettot, medan Hynkel hyser helt andra planer. Han vill lägga under sig hela världen.

Omdöme: Detta skulle komma att bli Chaplins första talfilm, och en som för ovanlighetens skull inte skulle handla om "The Tramp" som hans tidigare bästa filmer gjort. Jag hade sett filmen en gång för länge sen, och vet att jag gillade den ganska mycket. Det var dock inte många scener som satt kvar i huvudet, så det kändes rätt att se om denna klassiker.



Filmen började spelas in redan 1937 när Hitler och nazismen inte var så "ondskefull" som den senare skulle bli. Chaplin kände själv att ju mer han fick reda på, ju obehagligare blev det att göra filmen. Det skulle dock visa sig att filmen skulle agera som en hyllad propagandafilm mot nazismen och Hitler. Givetvis förbjöd Hitler filmen från att visas i alla naziockuperade länder. Det sägs dock att han lär ha tagit in en kopia från Portugal för en privatvisning av filmen. En av orsakerna var att han tyckte Chaplin var en av de bästa skådespelarna han hade sett. Vad han tyckte efter att ha sett filmen är oklart.



Historien handlar dels om diktatorn Adenoid Hynkel (Chaplin), dels om den judiske frisören (Chaplin) som lider av minnesförlust och inte vet något om nazismen och dess förtryck när han återvänder efter en längre tid på sjukhus. Att de två är identiska kopior av varandra (utseendemässigt), är det ingen som reagerar på förrän mot slutet. Men det är mindre viktigt. Istället är det intressant att följa Hynkel från sitt palats och frisören i gettot.



I den stora kvinnliga rollen ses Paulette Goddard, som var Chaplins hustru på den här tiden. Deras äktenskap var dock inte det bästa under inspelningen och det tycker jag märks på rollen hon spelar, Hannah. Den fyller i princip ingen funktion och försvinner nästan helt under andra halvan, eller åtminstone sista tredjedelen. Med tanke på att filmen är två timmar lång, känns det lite konstigt. Filmen handlar förvisso om Hynkel, frisören och nazismen, men man får inte riktigt till en bra helhet med de olika ingredienserna.



Det är svårt att inte jämföra med Chaplins tidigare filmer, hans "Tramp"-filmer. Och gör man det så tycker jag personligen denna inte kommer upp i samma klass. Det gör hans stumfilmer än mer imponerande då han lyckades förmedla så mycket känslor med så små medel. Här är det en massa dialog, men det är inte dialogen som ger så mycket skratt. Det är fortfarande scenerna som lika gärna hade kunnat vara med i en stumfilm. Ta t.ex. scenen med jordgloben, kanske den mest kända scenen i hela filmen. Ingen dialog, bara Chaplin, en jordglob och lite musik. Perfekt, en klart minnesvärd scen.



Något som slår mig under filmens gång, förutom att filmen inte riktigt får till det som man hade önskat, är att en del sekvenser är för utdragna. Man hamnar även i en svacka ungefär i mitten av filmen. Däremot blir det bättre när Hynkel ska träffa Benzino Napaloni (Jack Oakie), en given referens till Benito Mussolini (inte bara namnet, utan utseendemässigt också). Deras sammankomst bjuder på en del skön humor när de försöker bräcka varandra och lyfter åter filmen. Men på det stora hela är det ändå lite av en besvikelse måste erkännas. Känns långt ifrån en fyra, men en stark trea blir det.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.5

---

Vad tyckte då Henke om denna Chaplin-klassiker? Såg han storheten? Hans revy hittas här.

Även Jojjenito har varit med och sett filmen och skriver så här.

4 kommentarer:

  1. Japp, vi har alla tre liknande känslor om filmen. Napaloni bra, synd att Paulette inte var med mer, eller egentligen synd att Chaplin inte valde att fokusera på det personliga dramat mer.

    En liten detalj är att du skriver att den inte handlar om the little tramp. Men det gör den ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Tyckte inte han får till den här lika fint som många av hans tidigare filmer. Ligger mycket i det personliga dramat som blir sekundärt här.

      Förvisso är han klädd som "The Tramp" i någon scen, men han är ändå en judisk frisör här. Så i mitt tycke är den karaktären inte med här (filmen handlar åtminstone inte om den karaktären).

      Radera
  2. Jordglobsscenen är ofta upprepad men det är den värd. Synd att inte övriga filmen är i samma klass.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Ja, den scenen är en höjdpunkt. Minnesvärd och gjord på typiskt Chaplin-vis. Filmen var helt klart inte lika bra som jag hade för mig att den var.

      Radera