fredag 21 februari 2014

Roman Holiday



Titel: Roman Holiday / Prinsessa på vift
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1953
Regi: William Wyler
I rollerna: Audrey Hepburn, Gregory Peck, Eddie Albert, Hartley Power

Handling: Under ett pampigt statsbesök i Rom smiter den vackra prinsessan Ann ut för att slippa undan alla plikter. Hon möter då journalisten Joe som ser möjligheten att sätta tänderna i ett riktigt scoop.

Omdöme: En prinsessa, Ann (Audrey Hepburn) är på besök i Rom under sin Europa-resa. Det är ett officiellt besök och hon börjar så smått tröttna på alla schemalagda åtaganden. Hon vill för en gångs skull vara fri till att göra exakt vad hon känner för. Sent en kväll, efter att ha fått lugnande för att kunna sova, smyger hon ut från det kungliga palatset och ger sig ut på Roms gator.



En amerikansk reporter, Joe Bradley (Gregory Peck) har jobbat i Rom i ett par månader. Han ska intervjua prinsessan, men vet uppenbarligen inte hur hon ser ut. Han stöter nämligen på henne när hon ligger utslagen på en parkbänk. Utan att veta vem hon är gör han det enda rätta (efter en del tveksamheter) och tar med henne hem till sin lilla lägenhet. Snart kan deras äventyr börja. Frågan är hur länge de kan hålla sina identiteter hemliga för varandra och bara vara?



Denna klassiker, som gjorde Audrey Hepburn till en storstjärna (och gav henne sin enda Oscarsvinst) har jag sett tidigare. Det var inte mycket jag kom ihåg från den, mer än att jag gillade den. Och eftersom jag gillar både Hepburn och hennes motspelare Gregory Peck, var det en film jag såg fram emot att se om. När man sen också har en av de stora regissörerna i William Wyler bakom kameran så kan det inte bli annat än en härlig film.



Från början var det inte tänkt att vi skulle få se Hepburn och Peck. För den kvinnliga rollen var det Elizabeth Taylor och Jean Simmons som tillfrågades först, men ingen av dem var tillgänglig. Istället blev det alltså den timida, oförstörda och extremt söta Hepburn som fick rollen. Hon är en av få som passar lika bra i långt som kort hår. Hon behåller alltid sin elegans som känns självklar för henne, vilken roll hon än spelade. Vad som gjorde att hon blev så omtyckt, och är än idag, är att hon var lika älskvärd privat, vilket var och är ovanligt för en superstjärna.



I rollen som reportern var det givetvis Cary Grant som blev tillfrågad först. När det gällde den här typen av komiska roller var han alltid överst på önskelistan. Men då han visste att det var den kvinnliga rollen som var filmens stjärna, tackade han nej. Gregory Peck tackade istället ja och han var nog det ultimata valet av flera anledningar. En av dem var att han som person var väldigt ödmjuk mot alla runt sig, inte minst mot sina motspelerskor. Det gjorde att Hepburn kunde slappna av och göra det hon var bäst på, precis som Ingrid Bergman gjorde i Hitchcock-filmen Spellbound (1945) där Peck hade samma inflytande som gjorde att Bergman kunde ge en av sina bästa och mest sympatiska prestationer i sin karriär.



Det finns mycket att prata om och berömma med filmen. Ändå tycker jag filmens första halvtimme är något svagare än resten av filmen. Men det gör inte så mycket för det är bara början på en finstämd utflykt runt Rom med Ann och Joe. En av höjdpunkterna är när Joes vän, fotografen Irving (Eddie Albert) möter upp Joe och Ann på ett kafé. Här bjuds det på flera komiska pärlor när Joe försöker tysta Irving som riskerar att avslöja vilka de är. Givetvis är det även ett stort plus att filmen är inspelad på plats i Rom så man slipper en massa kulisser och studiokänslan man ofta fick på den här tiden.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.1

---

Även Henke har sett filmen som jag vet att han också gillar.

Jojje har också skrivit (positivt?) om filmen.

8 kommentarer:

Fiffi sa...

Haha, din hang-up för kort hår! Roligt att se att det finns någon som klarar frisyrnålsögat ;)

Härligt att se att filmen höll även denna gång för dig. Den är ju så braaaaaa tra-la-la-laaaaaaaa.

Movies - Noir sa...

Fiffi: Det är faktiskt svårt att hitta någon som passar bättre i kort hår än Audrey Hepburn. När hon går till frisören tänkte jag direkt "åh nej", men resultatet var alltså till belåtenhet ;)

Filmen håller absolut. Betyget ligger närmare en stark fyra än en svag, utan tvekan.

Henke sa...

Undrar jag hur den blivit om Cary Grant spelat huvudrollen. Jag satt faktiskt och funderade på det under titten denna gång, utan att veta att han varit tillfrågad.

Visst passar hon i kort hår. Brukar du föredra kvinnan med långt hår? Rimligt!

Movies - Noir sa...

Henke: Med tanke på hur många gånger man sett Cary Grant spela den här typen av roller var det svårt att inte se honom i rollen. Men jag tror att det för Audrey Hepburns skull var bättre att Peck fick rollen då han nog hjälpte henne mer.

Kan inte sticka under stolen med att jag föredrar kvinnor med långt/längre hår, både på film och i verkligheten.

Jojjenito sa...

Lustig. Jag tyckte det kändes udda att se Audrey i långt hår i början. Jag kände inte riktigt igen henne. Sen efter frisören så var hon sig lik. :)

Grant, jaha, han tackade nej för att han inte skulle vara filmens stjärna. Hmm, lika bra. Jag tror Peck var det bättre valet.

Movies - Noir sa...

Jojjenito: Det är förvisso sant att Hepburn ofta hade lite kortare hår utan att gå igenom alla filmer. Funkar som sagt bra i båda stilarna.

Jo, jag tror det var bättre för filmens skull att det inte blev Grant. Peck är en favorit så jag klagar inte ;)

Fiffi sa...

Kanske hade Grant istället för Peck blivit som O.J istället för Arnold? ;)

Movies - Noir sa...

Fiffi: Nej, SÅ stor skillnade hade det inte varit, haha. Men vem vet, Audrey Hepburn hade kanske inte blivit den ikon hon blev...