måndag 10 februari 2014

The Boondock Saints



Titel: The Boondock Saints
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Kanada
År: 1999
Regi: Troy Duffy
I rollerna: Sean Patrick Flanery, Norman Reedus, Willem Dafoe, Billy Connolly

Handling: Den excentriske FBI-agenten Smecker tillkallas för att utreda ett brutalt mord på två ryska gangsters i Boston. Hans tillvägagångssätt är minst sagt annorlunda... Snart faller bitarna på plats och misstankarna riktas mot tvillingarna MacManus. Vad Smecker inte känner till är att tvillingarna ser sig själva som utvalda av Gud. Utvalda att utrota all ondska...

Omdöme: När den här filmen kom blev den ganska omtalad och har sedan dess uppnått en viss kultstatus. Det intressanta är att regissören och manusförfattaren Troy Duffy här gjorde sin regidebut. Han var 27 år och sneglade uppenbarligen mot Quentin Tarantino och hans stil.



Genidraget var att få med favoriten Willem Dafoe i en av de större rollerna i filmen. Han spelar en minst sagt färgstark FBI-agent vid namn Paul Smecker. Han jobbar ensam och har en förmåga att snabbt kunna lista ut hur brottet gått till på brottsplatserna han anländer till. På så vis får vi som tittar ta del av brottet för första gången där man i flashbacks får se vad som hänt.



Tvillingarna Connor (Sean Patrick Flanery) och Murphy MacManus (Norman Reedus) har börjat eliminera kriminella i Boston. Det börjar med några ryska gangsters och fortsätter med diverse tungt kriminella som inte förtjänar att leva. Polisen och FBI har inte mycket att gå på, samtidigt som de och allmänheten inte har någon vidare brådska med att få fast mördarna.



Sättet filmen är gjord på gör att man har svårt att ta det hela på allvar. Det är lite som en blandning mellan Tarantino och Guy Ritchie. Man har ingen direkt tyngd i storyn och skådespeleriet är av blandad kvalité. Willem Dafoe gör en bra prestation och har en skön karaktär att leka med. Däremot är tvillingarna något svaga, speciellt Norman Reedus. Som tur är dyker det upp en del andra karaktärer som ger filmen liv. Tänker bl.a. på barmannen med tourettes syndrom (hade gärna fått vara med mer), tvillingarnas vän Rocco (spelad av en barägare vid namn David Della Rocco som var vän till regissören och gjorde filmdebut) samt den italienske maffiabossen Yakavetta (Carlo Rota).



Filmens klart starkaste sida är dess actionsekvenser som bjuder på ett genomgående snyggt genomförande. Fotot är klart lyckat i dessa scener och bjuder på något lite mer än en ordinarie film i genren. Hade det inte varit för dessa lyckade scener, och så klart Willem Dafoe, hade filmen inte varit mer än en b-film man snabbt glömmer bort. Nu har den tillräckligt av värde för att ses för en stunds underhållning.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9

6 kommentarer:

  1. Det här är ju en film som på nåt sätt fått ett eget liv, som om den lever i nåt slags DVD-universum där den säljer som smör och man "ska" tycka den är alldeles lysande. Själv tycker jag ungefär som du, den var sevärd och okej men ingenting man bär med sig resten av livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Den är ju underhållande för stunden, speciellt Dafoe, men ingen superfilm. Sant att den blivit lite av en kultfilm på dvd.

      Radera
  2. Är med Fiffi i förundran där. Minns inte stort mer än _att_ jag har sett den och blir alltid lika förvånad över att så många håller den som typ best-movie-ever.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Ja, någon superbra film är det inte, men som underhållning funkar den. Uppenbarligen glömmer man bort den efter ett tag vilket gör den till en bra kandidat att se om lite då och då för de som gillar den.

      Radera
  3. Även jag faller in i den något förundrade skaran. Jag tyckte inte ens att den var ok utan stängde av efter halva speltiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Tycker ändå den har något, men den blandar och ger. För egen del är höjdpunkten att se Willem Dafoe gå bananas. Och så en del actionsekvenser som funkar bra.

      Radera