The Grand Budapest Hotel

Titel: The Grand Budapest Hotel
Genre: Komedi/Drama
Land: USA/Tyskland
År: 2014
Regi: Wes Anderson
I rollerna: Ralph Fiennes, Tony Revolori, F. Murray Abraham, Jude Law, Saoirse Ronan, Willem Dafoe, Adrien Brody, Jeff Goldblum, Edward Norton, Tilda Swinton, Bill Murray, Mathieu Amalric, Harvey Keitel, Léa Seydoux, Jason Schwartzman, Owen Wilson, Tom Wilkinson

Handling: M. Gustave är en omtalad concierge på ett välkänt hotell i Europa under mellankrigsåren. Zero Moustafa är lobbypojken som blir M. Gustaves närmaste vän. Deras fantastiska äventyr innehåller en stöld och ett återbringande av en ovärderlig renässansmålning, en otäck familjefejd över en enorm förmögenhet samt en ljuvligt sockersöt kärlekshistoria. Samtidigt genomgår hela den europeiska kontinenten en dramatisk förändring och så även The Grand Budapest Hotel.

Omdöme: Känslan jag får av Wes Anderson är att han är lite av ett galet geni. Han har så mycket i sig som han vill få ut. Problemet är bara att han många gånger försöker göra för mycket. Det finns liksom ingen handbroms utan det hela blir som att sitta på en skenande buss i nerförsbacke. Det kan inte sluta väl, men någonstans gillar man ändå känslan av åkturen.



Han har samlat en rad kända namn och ansikten, som han ofta gör. Många av hans tidigare kollaboratörer dyker givetvis upp, men oftast i mindre biroller. Istället är det Ralph Fiennes som axlar huvudrollen som den minst sagt färgstarke M. Gustave. Till sin hjälp har han den desto mindre kände Tony Revolori i rollen som lobbypojken Zero. Tillsammans tar de oss på ett äventyr för att få reda på historien bakom The Grand Budapest Hotel.



Från första till sista bildrutan får man inte en lugn stund. Det är full fart och det är faktiskt lite imponerande hur mycket man får med. En sån här film hade lätt kunnat vara en bra bit över två timmar i en annan regissörs händer. Nu är den knappt 100 minuter. Å andra sidan tror jag inte man hade orkat med tempot och stilen om filmen varit längre. Den är precis lagom innan man blir smått galen.



Man kan likna filmen vid en rörande målning, för vackert är det. Det är detaljrikt och färgglatt, precis som dess karaktärer. Det är ingen idé att nämna alla karaktärer och skådespelare som kommer och går, men det glädjer mig att just Willem Dafoe får en av de största birollerna. Precis som vanligt funkar han perfekt när han spelar elak i rollen som Jopling.



Vad finns det mer att säga om filmen? Jo, en sak jag noterade, som förvisso inte har någon direkt betydelse, men det är något jag sällan eller nästan aldrig ser/noterar annars. Det var att filmen inledde och till stora delar var i widescreen, typ 16:9 format, för att under andra halvan av filmen övergå till gamla 4:3 formatet, för att sedan avslutas i widescreen igen. Övergångarna var smidiga, men under 4:3 perioden lade man märke till de svarta fälten till höger och vänster om bilden.



Om man sammanfattar filmen så tycker jag den är väl värd att se, bara man är beredd på Wes Andersons speciella stil/värld. Det är nästan mer som en saga/fantasiberättelse många gånger och man känner att handlingen många gånger blir sekundär. Det är genom vad vi får se i det färgglada fotot som mycket av känslorna förmedlas. Här tycker jag också man oftast hittat rätt balans så det inte blir för överdrivet eller driftigt (även om det blir det på sina håll). Det är också det som gör att jag sällan uppskattar hans filmer fullt ut. Det saknas liksom något, kanske är det en riktigt bra story.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 8.4

---

Ta gärna en titt vad Wes Anderson-gillaren Henke tyckte om filmen.