lördag 24 maj 2014

In the Heat of the Night



Titel: In the Heat of the Night / I nattens hetta
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1967
Regi: Norman Jewison
I rollerna: Sidney Poitier, Rod Steiger, Warren Oates, Lee Grant

Handling: Virgil Tibbs är på genomresa i södra USA och grips misstänkt för ett mord endast på grund av sin mörka hudfärg. När det visar sig att han i själva verket är oskyldig och därtill polis specialiserad på mord, låter hans chef i Philadelphia honom stanna kvar för att bistå den lokala polismyndigheten. Det blir en svår uppgift för Virgil, såväl att lösa mordgåtan som att handskas med fördomarna från lokalbefolkningen, inte minst från sin kollega Bill Gillespie.

Omdöme: Även om man sett denna klassiker tidigare, är det inte helt omöjligt att man inte minns hur det går. Orsaken är att filmen har en mordgåta som man tror handlingen ska kretsa kring. Istället är det de starka karaktärerna som hela tiden ger filmen dess energi och drivkraft. Mordgåtan är inte utan intresse och den får man till slut en upplösning på, men det är egentligen inte det primära med filmen och det tycker jag är en av dess styrkor.



Det är alltid skönt med filmer som man minns att man gillade, men inte riktigt varför. Därför är det perfekt att återbesöka en film som denna som man bara kan låta rulla på och njuta av. Det är inte den mest spännande filmen man sett. Inte heller är den direkt fartfylld eller med mycket action. Det är snarare ett mysterium och ett mycket intressant drama med speciellt en karaktär som hela tiden för filmen framåt.



Karaktären jag syftar på är Bill Gillespie som är sheriffen i den lilla staden Sparta i sydstaterna. Han spelas av Rod Steiger som är så där minnesvärd som bara de bästa är. Inte helt överraskande vann han en Oscar för rollen och det kan man inte annat än hålla med om. Säkerligen en drömroll att spela, men han tvekar inte för en sekund - han ska bara dominera varje scen. Sidney Poitier känns som en pojkscout i jämförelse, även om han funkar som Virgil Tibbs.



Tibbs är inte direkt välkommen i den lilla småstaden. Poliserna vill inte ha honom där, men när de får reda på att han är Philadelphias främste mordutredare, förstår de att de nog gör bäst i att se vad han går för. Men många av invånarna i staden bryr sig inte om ifall han är polis - de vill inte ha honom där och tänker inte ge sig förrän han lämnat staden - levande eller i en kista.



Något jag tänker på under filmens inledning är hur många likheter den har med First Blood (1982). Är nästan övertygad om att man sneglat en hel del på den här filmen när idén till den kom. Man har bl.a. sheriffen och hans vicesheriffer som försöker bli av med främlingen, en främling på genomresa som inte är välkommen, en sekvens med blodhundar på jakt efter en misstänkt (iofs inte Tibbs, men ändå en snarlik scen) och en del annat. Denna likhet avtar dock efter ett tag.



Detta är en mycket trevlig film, rakt igenom. Det finns inte så många svagheter utan man är med från allra första stund. Det skulle då vara musiken som inte direkt höjer upplevelsen. Quincy Jones har dock gjort värre jobb på andra filmer och tonerna man får höra här funkar för det mesta bra. Filmen har kanske inte heller ett strålande slut som höjer filmen på egen hand, men det behövs egentligen inte. Det är ju inte mordgåtan som är det viktigaste i den här filmen och då blir det inte avgörande om man gillar filmen eller inte.



5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.0

---

Även hos Henke bjuds det på riktigt bra film - en klassisk Alain Delon.

4 kommentarer:

  1. Intressant. Jag såg denna för evigheter sedan då jag antagligen var för ung för att uppskatta den. Din text för mig att bli lite sugen ändå! :-)

    Men hur är det med glimten i ögat? Är den bara allvarlig och dramatisk, eller har den glimten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Den är väl värd ett återbesök. Jag gillade den iofs första gången också.

      Den har glimten i ögat, helt klart. Mycket munhugg mellan Poitier och Steiger som är underbart att skåda.

      Radera
  2. Första film jag såg på VHS mao dags för en återtitt

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Låter som det kan ha varit ett bra tag sen ;) Det är definitivt en klassfilm som tål att ses om.

      Radera