tisdag 20 maj 2014

The Servant



Titel: The Servant / Betjänten
Genre: Drama
Land: Storbritannien
År: 1963
Regi: Joseph Losey
I rollerna: Dirk Bogarde, James Fox, Sarah Miles, Wendy Craig

Handling: En ny betjänt anställs hos en man ur överklassen. Gradvis tappar den unge ädlingen greppet om sin auktoritet, och ett psykologiskt spel om makt, manipulation och ombytta roller tar sin början.

Omdöme: Tony (James Fox) är en snobb från den brittiska överklassen som precis köpt ett hus i London. Innan han ens hunnit flytta in intervjuar han potentiella betjänter. Han fastnar för Barrett (Dirk Bogarde) som inte verkar särskilt imponerad av sin arbetsgivare, men sköter sitt jobb och håller Tony nöjd.



Tonys flickvän Susan (Wendy Craig) bor inte hos Tony, men han planerar att gifta sig med henne och vill att hon ska flytta in. Susan är dock inte alls glad att ha Barrett i huset och visar om och om sitt missnöje med honom. Tony låter sig dock inte påverkas utan blir allt mer fäst vid sin betjänt.



När Barrett så en dag föreslår att Tony ska anställa Vera (Sarah Miles), syster till Barrett, förändras vardagen. Hon flyttar in i huset och hjälper till som hembiträde. Men när det visar sig att hon både är vacker och förförisk, har Tony svårt att hålla sig undan. Det är början på en nedåtgående spiral för honom. Frågan är bara om Barrett planerat allt och vad han i så fall är ute efter...



Det är svårt att inte bli nyfiken och indragen i spelet mellan betjänten Barrett och arbetsgivaren Tony. Redan från början anar man att Barrett har något i kikaren och han har en attityd som inte känns helt korrekt av en betjänt. Det är dock de två kvinnorna Susan och Vera som mest rör om i grytan. Susan ogillar Barrett med en gång och är allmänt otrevlig mot honom utan att han gjort henne något. Vera å sin sida hettar upp stämningen när hon "gör sig tillgänglig" för Tony.



Detta är en film på nästan två timmar. Därför blir jag förvånad när filmen efter runt 75 minuter får en vändning. Denna vändning är i mitt tycke till det sämre då man går ifrån vad den byggt upp och vad som gjort filmen så intressant. Filmens avslutande 40 minuter blir bara konstiga och något oförklarliga. Alla beter sig annorlunda, vilket kanske inte är så konstigt, men det blir inte särskilt trovärdigt i vissa fall.



Filmens svagheter är egentligen två. Dels är det musiken som på det stora hela inte funkar med smått irriterande oljud. Det vägs upp av en helt ok låt, men den spelas åtskilliga gånger så att det till slut går till överdrift. Sen är det alltså filmens sista 40-45 minuter som går ifrån det lyckade konceptet man hade under de två första tredjedelarna.



Det positiva är prestationerna som är genomgående bra. James Fox fick här sitt genombrott, men jag tänkte hela tiden på Edward Fox som visade sig vara hans bror och som bl.a. spelade huvudrollen i klassikern The Day of the Jackal (1973). Fotot sticker också ut med flera smarta bildlösningar och annat ögongodis. Och så är alltså de två första tredjedelarna av filmen klart tillfredsställande. Filmen låg då på upp emot en svag fyra, men den avslutande tredjedelen var inte mer än en tvåa...

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.9

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar