tisdag 22 juli 2014

Ms. 45



Titel: Ms. 45
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1981
Regi: Abel Ferrara
I rollerna: Zoë Lund, Albert Sinkys, Darlene Stuto, Helen McGara

Handling: En stum sömmerska blir under en och samma dag våldtagen två gånger och beslutar sig för att utkräva blodig hämnd på hela manssläktet.

Omdöme: Med en budget på lite drygt $60.000 och enbart amatörer (eller åtminstone oerfarna skådespelare) i rollerna, kan man förvänta sig något egentligen? Ok, detta var inget jag visste om på förhand, men det stod tidigt klart att det är en lågbudgetfilm där skådespeleriet är minst sagt undermåligt - med ett undantag som stavas Zoë Lund.



Zoë Lund har huvudrollen som den stumma Thana. Hon har alltså ingen dialog filmen igenom, men är ändå bäst (minimal konkurrens). Thana är en tystlåten (!) tjej som jobbar som sömmerska åt en sliskig man som gärna kör med sina kvinnliga anställda, förutom Thana som han behandlar väl. Men Thana råkar ut för dubbel skräck en dag efter jobbet. På väg hem blir hon attackerad och våldtagen. Som om det inte vore nog har någon gjort inbrott i hennes lägenhet och även han våldtar henne.



Thana kryper dock inte in i något skal. Nej, hon öppnar upp sig och verkar hitta en mening med livet. Hon får ordentlig smak för dödandet och ger sig ut efter att döda män. Uppenbarligen slår det slint för henne, även om hon inte verkar fullt frisk i huvudet redan från början. Fast det gör absolut inget. Hon har fria tyglar efter vad hon gått igenom och börjar rensa upp i New York - ordentligt.



Att det här skulle vara en kvinnlig motsvarighet till Death Wish (1974) råder inget tvivel om. Det är en klassisk (eller snarare kultig) vigilante-film som man bara måste älska. Fast kanske har den än mer gemensamt med den svenska kultfilmen Thriller - en grym film (1973) där en ung kvinna (som blir stum) utkräver hämnd. Det är lite sunkigt, men vad gör det när man bjuds på skön underhållning utan en massa störningsmoment under den knappt 80 minuter långa speltiden. Thanas attacker är dock gjorda med viss stilistisk känsla bör sägas.



Vad mer kan man ta upp? Jo, musiken. Det är en salig blandning man bjuds på. Det är två kompositörer som slängt ihop den och det funkar. Vissa gånger mer än andra förvisso, men det passar allt som oftast filmen. En del elektronisk musik kombineras med saxofonspelande och lite annat. Under den fräcka och minnesvärda Halloween-festen mot slutet spelar husbandet en skön slinga som sätter sig och fångar verkligen stämningen på ett klockrent sätt. Kontrollerat kaos.



Handlingen är simpel och krånglar inte till det. Med tanke på att Thana inte säger ett ord har man inga problem med att minimera dialogen. Det behövs inte någon dialog i hennes fall. Hon låter istället sin .45:a sköta snacket - med råge. Filmen är fylld med klockrena scener och även om den inte når upp till några toppnivåer rent story- eller produktionsmässigt så bjuds man på en avskalad och träffsäker film i genren.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

6 kommentarer:

  1. Jag har aldrig hört talas om den här filmen men det låter som nåt att hålla span efter. Tack så mycket för tipset :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Jag hade haft ögonen på den ett bra tag, men det blev aldrig av. Den hade passat in i mitt "hjältetema" jag körde för ett tag sen ;)

      Gillar man genren är den ett måste. Dock är det långt ifrån en mainstream-film så den är definitivt inte för alla smaker...

      Radera
  2. Får väl anses som en klassiker i rape and revenge-genren... Har inte sett den själv (ännu) dock men ditt betyg lovar gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Ja, jag har läst det på olika håll att den anses vara ett måste inom R&R-genren. Själv klassar jag den dock med vigilante-filmerna som Death Wish då jag tycker de har en hel del gemensamt. Och gillar man dem så är denna värd en titt.

      Radera
  3. Såg just denna som en start på mitt "female exploitation"-tema för bloggen. Jag ser att vi tycker ganska exakt lika! Jag minns inte musiken som något direkt utropstecken (iofs inte du heller kanske). Det kontrollerade kaoset som du nämner att den ger tillförde dock helt klart till filmens stämning. Jag tror jag gillar denna nästan lite bättre än Bad Lieutenant faktiskt. Enklare, men distinkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt! Jag ska in och läsa vad du skriver om den snart.

      Gillar också denna mer än Bad Lieutenant av Abel Ferrara. Gillar även King of New York (1990) av honom med Christopher Walken.

      Radera