Titel: Interstellar
Genre: Drama/Sci-Fi/Äventyr
Land: USA/Storbritannien
År: 2014
Regi: Christopher Nolan
I rollerna: Matthew McConaughey, Anne Hathaway, Michael Caine, Jessica Chastain, Matt Damon, Casey Affleck, John Lithgow, Ellen Burstyn, William Devane
Handling: I en nära framtid när jorden är på väg att dö upptäcks en mystisk spricka i rumtiden som öppnar möjligheter för människan att undersöka nya platser att överleva på. Den före detta NASA-ingenjören och skicklige piloten Cooper, numera jordbrukare som de flesta andra, tvingas lämna sina barn bakom sig när det visar sig att han är bäst lämpad att leda uppdraget ut i det okända.
Omdöme: När man sneglade på vilka filmer som skulle komma under 2014 så var det en som stack ut lite extra - denna. Kombinationen Christopher Nolan och sci-fi var helt enkelt för bra att missas. När man sen lägger till duktige Matthew McConaughey i huvudrollen vet man att det här kan bli riktigt bra.
Historien tar sin början på jorden. Utan att veta vilket år det handlar om förstår man tidigt att det ligger några år i framtiden. Allt är sig egentligen likt rent teknikmässigt, med bilar, kläder, frisyrer. Det enda som inte är sig likt är att jorden och dess invånare ligger riktigt risigt till. Stora dammoln drar in titt som tätt och gör det allt farligare att vistas ute och andas in det hela.
Ensamstående fadern Cooper (Matthew McConaughey) är en f.d. ingenjör och pilot hos NASA, men jobbar nu på sin gård. Han tar hand om sina två barn, sonen Tom och dottern Murph. Fast-forward och Cooper måste ge sig ut på uppdrag ut i rymden. Att lämna barnen är givetvis jättetufft, men samtidigt vet han att detta är mänsklighetens enda chans att hitta en annan planet som kan ersätta jorden.
Ok, utan att gå in på för mycket detaljer så kommer filmen igång ordentligt när man äntligen ger sig ut i rymden. Cooper tillsammans med bl.a. Amelia Brand (Anne Hathaway) skjuts upp och ska ta sig till olika planeter dit man sedan tidigare skickat tolv piloter med sonder. Efter att ha studerat värdena bestämmer man sig för att besöka några av dem. Man har ingen möjlighet att besöka alla så "tough luck" för majoriteten av de tolv.
För att ta sig till en av planeterna måste man passera ett svart hål, något som förkortar resan men samtidigt gör att varje timme de spenderar på platsen går sju år på jorden. Cooper vill givetvis återse sina barn och om det går för lång tid är det för sent - då har mänskligheten ändå gått under. Ett tufft uppdrag alltså och många svåra beslut som expeditionen ställs inför.
Det här är ingen Armageddon (1998) även om premissen kan uppfattas lite liknande. Men man får sällan känslan av "rädda världen"-hjälteskapet som i nämnda film och andra av denna sort. Det är även (i mitt tycke) klart bättre än Prometheus (2012), Elysium (2013) och Gravity (2013), några andra uppmärksammade sci-fi på senare tid. Här är det Coopers historia man följer och hela historien är skönt mörk där man slipper korkade karaktärer, dumma kommentarer och fånigt förklarade sekvenser. Istället får man mycket presenterat för sig just när det händer. Man får t.ex. lära känna robotarna som används "on the go". Man är så van vid att man får en genomgång av allt innan för att man ska "fatta". Det räcker gott med att man får se det när det väl behövs. Nolan är helt enkelt en regissör man kan lita på.
I mitt tycke är det ingen tvekan om att filmen bara blir bättre och bättre. Man har hittat ett riktigt bra flyt genom hela filmen. Kanske att det känns lite händelsefattigt till en början på jorden, men aldrig så man tappar intresset. Utan tvekan är det så att filmen är som bäst när Cooper och berättelsen befinner sig ute i rymden. Det blir sedan riktigt intensivt när tiden håller på att rinna ut. Det är sällan man blir så medryckt i en film som man blir under detta parti.
När filmen är på topp har man möjlighet att avsluta filmen. Men eftersom Nolan gärna vill berätta klart sin historia fortsätter filmen en tjugo minuter till och fyller i luckorna, så att säga. Detta parti hade jag personligen kunnat vara utan då jag vill att en film ska sluta på topp och kunna lämna en del åt tittaren. Nu funkar även detta, men man får något helt annat än vad man bjudits på under stora delar av filmen. Förvisso kopplar det ihop bra med inledningen och förklarar vad det är som egentligen hänt. Och eftersom storyn funkar så bra som den gör köper jag det. Kanske inte fullt ut, men ändå. En smaksak helt enkelt.
Skådespelarmässigt funkar de flesta bra. McConaughey är klockren och visar än en gång vilken anpassningsbar skådespelare han är. Känns äkta filmen igenom, vilken situation han än ställs inför. Anne Hathaway får en mindre roll än väntat, men det känns helt rätt. När Matt Damon överraskande dyker upp känns det lite fel. Men skönt nog visar det sig att så inte blir fallet. Däremot är jag lite mer fundersam till Jessica Chastain och Casey Affleck, i rollerna som Coopers barn som vuxna. Här hade jag gärna sett okända skådespelare då de tar lite för mycket uppmärksamhet. Men ok, de funkar. Hon som spelar Coopers dotter Murph som ung, Mackenzie Foy är förresten klart mer passande.
Avslutningsvis måste man säga att det är en sjuhelsikes bioupplevelse med en otrolig ljudbild. Stämningen är verkligen på topp och vilken känsla sen med Hans Zimmers underbara score som är något utöver det vanliga. Nolan lär ha sagt till Zimmer att komma med något nytt, något unikt och det har han verkligen lyckats med. Likaså är fotot av Hoyte Van Hoytema och effekterna en fröjd att skåda. Och så slipper man 3D som förvisso hade kunnat tillföra en del i vissa scener, men som helhet hade de kunnat vara till ett störningsmoment.
Uppdatering: Läs om min IMAX-upplevelse av filmen.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
5 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.0
IMDb: 9.3
Det känns som du hamnade i samma "mode" som jag när du kom hem, att filmen liksom växte i huvudet mot hur det kändes precis efteråt. :) Jag tror att det här är en film som skulle växa väldigt mycket vid en omtitt.
SvaraRaderaFiffi: Det som gjorde att jag behövde känna efter lite direkt efteråt var känslan jag fick av sista tjugo. Fram till dess var det dock en film som bara blev bättre och bättre och var uppe och nosade på högsta betyg.
RaderaKänner också att jag både vill och ska se om filmen för att allt ska hamna på plats. Eftersom det är en så härlig bioupplevelse är det något att se fram emot också :)
Får be ödmjukast om att återkomma
SvaraRaderaSofia: Permission granted! :) Tycker det är en film alla borde avnjuta på bio.
RaderaUtan tvekan bättre än Prometheus och Elysium. Däremot jämbördig med Gravity för min del (i nuläget iaf). Jag håller med de övriga och dig om att den blev lite svagare på slutet och att Zimmers score överraskade mycket positivt. Han har spottet upp sig op gamla dar! Mer utförligt på onsdag.
RaderaSofia: Ok, det var iaf skönt att höra att du gillade den och vi verkar tycka om/inte tycka om samma saker. Ser fram emot att läsa din text.
RaderaSå, nu har jag publicerat min egen revy så nu kan jag ta mig an evad ni andra skrivit...
SvaraRaderaVilken bra text! Du träffar in de flesta åsikter och känslor jag har från filmen också. Men eftersom jag verkligen hade en maxad upplevelse under filmvisningen ger jag den maxbetyget. Det fanns inget annat alternativ.
Lustigt hur lik den unga dottern var Anne Hathaway. Var det det du tänkte på när du valde andra och tredje bilderna i din revy? Kul liten detalj.
Jag gillade dock Chastain mycket. Affleck hade så liten roll att det varken gjorde till eller från.
Henke: Tack! Man blir helt klart lite mer motiverad av en bra film :)
RaderaEn stark fyra delar jag inte ut särskilt ofta så detta var något utöver det vanliga.
Ja, jag tyckte också dottern som ung var mer lik Hathaway än Chastain, helt klart. Var mest ett sammanträffande med ordningen på bilderna, fast jag ville ha med en bild på dottern som ung.
Chastain var inte dålig, inte alls. Men jag tyckte väl att det tog en del fokus från storyn att ha en känd skådespelerska i rollen. Hade gärna minskat den rollen också (dottern som vuxen). Plus att hon inte var så lik den unga dottern. Det var mest min invändning, inte skådespeleriet i sig.
Helt med dig, sista 20 kändes överflödiga och jag hade gärna lämnat årets bioupplevelse med ett par frågetecken istället för utropstecken.
SvaraRaderaMen ja, kanonrulle helt klart. 4+/5
Plox: Grejen är den att jag förstår vad Nolan gjort då han vill berätta klart vad han påbörjat innan Cooper ger sig iväg. Men precis som du är inne på hade jag hellre velat se filmen sluta lite tidigare och låta mig fylla i resten.
RaderaDock en sjuhelsikes filmupplevelse som ska ha mycket beröm.
En fullpoängare hos mig! Årets bästa upplevelse hittills!
SvaraRaderaJag var på väg att zoona ut från slutet, men tar det till mig som det ganska vackra slut det ändå är... :-)
Gravity och den här är helt outstanding i sci-fi-genren just nu.
Scoret är banne mig MAGISKT!
Steffo: Utan tvekan en av de skönaste bioupplevelserna jag haft. Musiken är verkligen superb. Ser fram emot att se om filmen snart!
RaderaGravity var visuellt häftig och gillade den, men storymässigt föll den lite för mig.
Spektakulär men bitvis lite fånig story, särskilt mot slutet (som många varit inne på, skippa sista 20 min). Suspension of disbelief i all ära, men jag har lite svårt att acceptera vissa saker, bl.a. det faktum att en i framtiden högt utvecklad mänsklighet ser sig tvungna att kommunicera med "nutiden" för att förhindra att människan dör ut, vilket de uppenbarligen inte kan ha gjort eftersom de utvecklades till "they" och skickade meddelandet. En paradox som i och för sig inte är ovanlig (Terminator m.fl.).
SvaraRaderaKalle: Ja, jag kan bara hålla med om att sista tjugo (som jag också varit inne på) gör att filmen inte är helt tillfredsställande. Men, upplevelsen är ändå så pass unik att jag viker mig för det hela. Inte minst efter att ha sett den ett par gånger och liksom lär mig uppskatta det hela.
Radera