söndag 2 november 2014

Oslo, 31. august



Titel: Oslo, 31. august / Oslo 31 augusti / Oslo, August 31st
Genre: Drama
Land: Norge
År: 2011
Regi: Joachim Trier
I rollerna: Anders Danielsen Lie, Hans Olav Brenner, Johanne Kjellevik Ledang, Kjærsti Odden Skjeldal

Handling: 34-årige Anders är snart klar med sin drogrehabilitering en bit utanför Oslo. Han får dispens för att kunna gå på jobbintervju i Oslo och sticker då från det hela. Han är fortfarande ung men på många sätt känner han att allt redan är för sent och plågas över alla möjligheter han sumpat och alla människor han svikit.

Omdöme: Livet är inte alltid så lätt. Det är 34-årige Anders (Anders Danielsen Lie) ett levande exempel på. Han borde egentligen ha allt, men i själva verket är hans liv väldigt tomt. Han är nämligen i slutet av sin drogrehabilitering och har två veckor kvar av sin rehabilitering. Denna dag ger han sig in till Oslo för att gå på jobbintervju, träffa sin syster och även några gamla vänner.



Under ett samtal med vännen Thomas (Hans Olav Brenner) framgår det att Anders mår dåligt. Han är deprimerad över sin livssituation, över att han slängt bort sitt liv och känner att han inte har någon framtid. Anders verkar dock ha det mesta man kan begära i livet (ja, förutom den mentala hälsan som påverkats av drogmissbruket). Han har vänner som bryr sig om honom, kommer från en bra familj med föräldrar som älskar honom (vad vi vet), har lätt för att få tjejer och så är han intelligent (förutom att ha varit otroligt korkad som började ta droger, så klart).



En sak jag tänker på under filmens gång är att hans vänner aldrig riktigt ger honom en hjälpande hand nu när han som bäst behöver det. Det är vad riktiga vänner är till för. Givetvis är det svårt att sätta sig in i hans situation, men då man vet vad han gått igenom och fortfarande går igenom är det kanske inte det smartaste att bjuda in honom på fest. Fast där träffar han någon som kanske kan få honom att känna att livet är värt att leva till fullo igen.



Jag måste erkänna att jag hoppades på en bra film och var beredd på en inte alltför munter historia. Det är långt ifrån någon misär man får ta del av. Det är ingen "knarkarfilm" direkt, men handlar trots allt om en drogberoende som försöker komma tillrätta med sitt liv igen. Under den dag man får följa Anders bjuds man på en väldigt naturlig och genuin inblick i hur han har det. Man får lära känna honom en del, men det är fortfarande väldigt svårt att förstå vad som händer i hans huvud. Dock tror jag det ligger väldigt nära verkligheten. Det kan inte alls vara enkelt att bara ta tag i sitt liv efter ett drogmissbruk som i det här fallet.



Regin av Joachim Trier går inte att klaga på. Han får nästan alltid till den rätta laddade stämningen i de viktigaste scenerna och det är inte helt lätt. Samtidigt blir det inte överdramatisk som det lätt kan bli i en sån här film. Den är mer åt det lågmälda hållet och blir på så vis mer trovärdig.



Kan det slutat lyckligt? Ja, det är frågan och även när historien lider mot sitt slut och det finns en mening för Anders har man en olustig känsla. I bakhuvudet sitter nämligen scener från inledningen kvar. Det var bara några timmar tidigare han pratade med sin gode vän Thomas om hur han kände sig. Det är inte något som bara går iväg. Det här är utan tvekan en bra film som växer och växer.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.6

---



Vinnare av Bronshästen på Stockholm Filmfestival 2011 för bästa film. Vann även pris för bästa foto.

Dessutom fick den Prix Un Certain Regard på Cannes-festivalen som tilldelas unga talanger, innovativa och djärva verk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar