tisdag 4 november 2014

The Babadook



Titel: The Babadook
Genre: Drama/Rysare
Land: Australien
År: 2014
Regi: Jennifer Kent
I rollerna: Essie Davis, Noah Wiseman, Daniel Henshall, Hayley McElhinney

Handling: En ensamstående mamma, plågad av makens våldsamma död, kämpar med sin sons rädsla för ett monster som lurar i huset, men upptäcker snart en ondskefull närvaro runt omkring henne.

Omdöme: I sin långfilmsdebut har Jennifer Kent valt att göra långfilm av sin kortfilm Monster från 2005. Historien om en inte så trevlig barnbok vid namn "Mister Babadook" sätter skräck i en ensamstående mamma och hennes son. Amelia (Essie Davis) jobbar på ett äldreboende och försöker gå vidare med sitt liv. Hon har svårt att släppa sin makes död som inträffade på vägen till sjukhuset kvällen då hennes son Samuel (Noah Wiseman) föddes.



När Samuel en kväll väljer ut en bok som mamma ska läsa för honom, faller valet på "Mister Babadook". Det visar sig vara en illustrerad bok i svartvitt med en skrämmande ton och karaktär. Till en början verkar sonen vara som besatt av Babadook och andra monster, något som gör att han inte bara får problem i skolan utan även får Amelias vänner och syster att rygga tillbaka. När Babadook istället ger sig på Amelia händer något oväntat och oberäkneligt som utsätter båda för livsfara.



Det måste erkännas att filmen till en början har lite svårt att övertyga och problemet stavas Samuel. Han spelas undermåligt av Noah Wiseman som tyvärr bara är dålig. Även karaktären är bortskämd och för det mesta jobbig. Essie Davis som mamma Amelia är däremot desto stabilare. Tur är då att filmen ungefär halvvägs in blir bättre och tätare i och med att Amelia är den som får tampas med Babadook. Pojken funkar nu bättre när han får vara lite mer i bakgrunden.



Vad filmen lyckas bra med är dels den krypande stämningen och dels gråskalan som är genomgående filmens tema. Från barnboken till inredningen hemma hos Amelia och hennes son. Det känns genomtänkt och bidrar helt klart till filmens utseende och känsla. Sen bjuds man kanske inte direkt på något nytt när "Ba-ba-DOOOOOOK" vrålas med raspig röst från mörkret. Det för tankarna till en del japanska skräckisar som var populära under en period. Karaktären Babadook känns annars som en blandning mellan Nosferatu och Freddy Krueger...

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1

8 kommentarer:

  1. Såg den härom dagen - varnar för spoilers i min kommentar!!!
    Filmen var lite tvetydig fanns Mr.Babadook överhuvudtaget. Var det inte så att det var mammans manifestation över en skitjobbig unge och svår livssituation? Mao Mr.B var mammans sammanbrott där hon nära dödade sitt barn.
    Håller med om att ungen var jobbig men kanske det var så att hon upplevde sitt barn extra jobbigt iom sitt nervsammanbrott och vi som tittare fick se hur hon upplevde barnet men visst var det en jobbig unge med eller utan nervsammanbrott. En bra och ryslig film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Svarar på din spoiler:

      Ja, jag upplevde det på samma sätt. Babadook fanns i mammans huvud. Hon sa även till sin son att hon inte riktigt varit sig själv efter att maken dog. Så visst är det hennes kamp med sin mentala ohälsa som gör sig påmind. Sonen kan mycket möjligt bli jobbigare än han är p.g.a. detta. Å andra sidan upplever alla runt honom att han är jobbig/farlig. Frågan är om det är hon som påverkat honom eller om det också är i hennes huvud (fast det fanns det väl inget som tydde på)...

      Ville inte ta upp så mycket om detta i min text då jag tycker de som vill se den inte bör veta för mycket.

      Ryslig håller jag med om, det lyckas den bra med.

      Radera
  2. Hur jobbig jag än tyckte att Samuel var i filmen så kändes han ändå trovärdig tycker jag. Vilken unge skulle inte bete sig sådär med en förälder som hela tiden är någon annanstans mentalt, som är så avstängd, ledsen, sjuk och trasig? Så jag vet inte om det är en medioker skådespelarprestation från Noah Wiseman, jag tror nog han gjorde det han skulle. Att man själv typ KREVERAR på ungjävlen är en annan sak ;)

    För egen del har filmen hängt sig kvar, jag tänker på den ganska ofta och tycker inte alls om när det levereras varor på jobbet och chaffisarna knackar tre gånger...:/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Det fanns en poäng med att ungen var jobbig, vilket gjorde det enklare att acceptera.

      Måste säga att jag inte minns så mycket från filmen för att säga vad som gjorde att den inte fick ett högre betyg. Så för egen del har den inte riktigt hängt kvar, även om jag tyckte den var sevärd (bättre än mycket annat i genren).

      Radera
    2. För min del hänger den kvar pga den så uppenbart handlar om det som filmen inte visar - och tvärtom. Det är en mycket mer psykologisk film än vad första känslan är (i alla fall för mig) så på många sätt påminner den mig om Enemy.

      Radera
    3. Fiffi: Det har du rätt i. Den funkar fint på det psykologiska stadiet och det gillar jag med den.

      Finns mer på plussidan än minussidan när jag tänker efter. Vad tyckte du förresten om filmens gråskala? Tyckte det bidrog till filmens stämning.

      Radera
    4. Toppenbra stämning i hela filmen, färgskalan var säkerligen extremt genomtänkt men det kändes sådär tråkigt vanligt (så som det kan göra ibland i verkliga livet) och det var bra. Och Babadook-boken och Babadooken själv passade väldigt fint in i gråskalan.

      Radera
    5. Fiffi: Ja, boken kändes genomtänkt och gråskalan genomsyrade hela filmen (även om det kanske är lite kalla färger).

      Radera