fredag 7 november 2014

Two Step



Titel: Two Step
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 2014
Regi: Alex R. Johnson
I rollerna: Skyy Moore, James Landry Hébert, Beth Broderick, Jason Douglas

Handling: James har precis hoppat av college och ger sig av mot Austin för att starta ett nytt liv. Parallellt väntar Webb på att bli utsläppt ur fängelset efter att ha avtjänat sitt straff. När de två parallella historierna korsas följer en våldsam konfrontation.

Omdöme: Här kan man snacka om en "hit and miss"-typ av film. Med för mig helt okända skådespelare och en regissör/manusförfattare som gör sin långfilmsdebut var det inte så konstigt att man var oförberedd på vad man skulle få se.



Det hela utspelar sig i Austin, Texas och till en början är allt lugnt och långsamt. James (Skyy Moore) är en föräldralös kille i 20-års åldern som kommer och besöker sin mormor. Men när hon dör kort efter hans ankomst lämnas han utan släkt och med en ansenlig summa pengar. Han träffar grannen Dot (Beth Broderick) som var vän till hans mormor och de två börjar umgås med varandra.



Samtidigt gör sig Webb (James Landry Hébert) redo för att komma ut ur fängelset. Han planerar att träffa sin flickvän och ta del av pengarna han fixat under tiden han suttit inne genom att lura gamlingar. Men det går inte riktigt som han planerat och in i bilden kommer Duane (Jason Douglas) som äger ett par bensinstationer i stan. Webb är skyldig honom $10.000. Webb måste nu komma över pengar snabbt. Det är nu Webb och James vägar korsas...



Detta är utan tvekan en "slow burner", en film som behöver tid på sig och som långsamt bygger upp handlingen. Med facit i hand är det inte alls tokigt. För man blir rikligt belönad när filmen kommer in i andra andningen, så att säga. Filmens första halva är annars något händelsefattig och kunde gjorts bättre. Samtidigt gör det att man vaggar in tittaren i en slags falsk säkerhet. Så händer det plötsligt med full kraft, om och om igen.



James Landry Hébert som Webb börjar precis som filmen lite svagt, eller rättare sagt verkar han vara det. Men snart visar det sig att både skådespelaren och karaktären uppvisar klar potential. Filmen påminner till slut om några andra bra filmer med samma stil. Tänker inte minst på No Country for Old Men (2007), Blood Simple (1984), lite Killer Joe (2011) samt Cold in July (2014). Synd bara att den tog lite för lång tid på sig innan den kom igång på allvar. Å andra sidan blev den kanske mer effektiv på så sätt. Hade även velat ha ett mer kraftfullt, minnesvärt slut.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.8

---

Om visningen: Filmen visas endast på Zita under festivalen och det är en biograf jag försöker undvika så gott det går. Men nu var det en film jag var nyfiken på och när det dessutom skulle bjudas på Face2Face med regissören kändes det som man fick göra ett undantag med Zita för denna gång.

Anländer till biografen i god tid och ställer mig i kön som inte verkar så lång (bara några få personer). Det visar sig senare att ytterligare människor suttit längre in och väntat. När det är dags för insläpp kommer de som på beställning vilket gör att man nu har två köer från två olika håll. Under omständigheterna går insläppet smärtfritt.

Väl inne i salongen har jag ingen aning var jag ska sätta mig. Senast jag var på Zita (salong 1 även den gången) var när jag såg Amour (2012) på festivalen. Det jag kom ihåg med salongen var att det blev ganska varmt där inne. Precis samma sak kände jag nu.

Vad som var än värre var att jag märkte att det var ytterst dåligt benutrymme. Under hela visningen satt jag och vred på mig för att inte få ont i knäna som pressades mot sätet framför. Skönt nog var det en relativt kort film på lite över 90 minuter så det gick.

Givetvis satt en storväxt kille med stora rastaflätor snett framför mig och täckte delar av duken. Eftersom filmen var otextad störde det inte så mycket och efter ett tag tänkte jag inte på det så mycket. En av få gånger man definitivt inte saknade text.

När filmen var slut var det dags för ett Face2Face med regissören Alex R. Johnson. Utan att gå in på allt han sa och frågorna han fick så tar jag några av de intressantare sakerna jag minns.

Han sa att bröderna Coen och i synnerhet No Country for Old Men (2007) var en stor inspiration, men även filmen The Limey (1999) som han sett alldeles för många gånger.

Vidare sa han att det egentligen var tänkt att de skulle spela in en annan film, en thriller som utspelar sig i Anderna i Ecuador. Men då det drog ut på tiden (de hade helt enkelt svårt att komma igång, få skådespelarnas agenter att skriva på papper osv.) gjorde de istället denna. Han hade en idé om grundkonceptet klart för sig redan när han gick på college, men manuset skrevs under 2013. Han sa även att han nu var övertygad om att de nu skulle kunna göra den ursprungliga filmen, thrillern i Anderna, varpå en i publiken frågade om den skulle innehålla människor som äter andra människor. Han svarade då att nej, det skulle inte handla om kannibaler. Givetvis syftade de båda på filmen Alive (1993) som utspelas i Anderna.

Han sa även att filmen tog 17 dagar att spela in och berättade lite om de fyra huvudsakliga skådespelarna. Skyy Moore var en 23-årig lokal kille, James Landry Hébert hade många gånger varit nära att få roller i storregissörers filmer och trodde att han nu skulle få sitt genombrott, Beth Broderick var främst en TV-skådis samt Jason Douglas som han verkligen gillade och sa att han tidigare främst lånat ut sin röst till anime, men nu satsat på en karriär som skådespelare.

Det var en del annat också, men det var lite av vad man fick ta del av under ett bra Face2Face.

2 kommentarer:

  1. Usch, Zita 1 är verkligen inte en bra biosalong!

    Denna skulle jag ju engentligen ha sett tillsammans med dig, men det var före jag insåg att jag var uppbokad igår kväll med icke filmrelaterad aktivitet. det var trist att jag inte kunde hänga på, speciellt då filmen verkar varit ganska bra (har inte läst texten då jag kanske ska se filmen vid senare tillfälle).

    Kul att läsa om visningen och det efterföljande F2F... Funkade blipparna denna gången?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Skönt att ha Zita-visningen klar. Vissa gånger har man inget val...

      Ja, det var synd att du inte kunde följa med, men det fanns inte mycket att göra.

      Blipparna funkade åtminstone när de läste av min biljett så inga problem där.

      Radera