måndag 9 februari 2015

The Banishment



Titel: Izgnanie / The Banishment / Förvisningen
Genre: Drama
Land: Ryssland
År: 2007
Regi: Andrey Zvyagintsev
I rollerna: Konstantin Lavronenko, Maria Bonnevie, Aleksandr Baluev, Dmitriy Ulyanov

Handling: En ung familj flyttar ut på landsbygden i hopp om att komma närmare varandra. Deras kärlek ställs på svåra prov när hustrun plötsligt avslöjar en smärtsam hemlighet. Priset för ett misstag kan vara högt, men ibland kostar det mer att förlåta.

Omdöme: Inledningen sätter tonen direkt. Det är svårt att inte fångas av de första tio minuterna. Musiken är så där härligt laddad som säger att något är på gång, det regnar och en man kör sin bil i hög fart, skadad i vänster arm. Mannen heter Mark och han tar sig till Alex som visar sig vara hans bror. Alex hjälper honom med den skadade armen och berättar att han snart ska åka iväg till landsbygden. När han är klar med Mark går han och lägger sig hos sin hustru.



Alex, hustrun Vera tillsammans med barnen Kir och Eva beger sig med tåg till landsbygden och Alex fars hus. Alex far har gått bort så familjen har huset för sig själva. De gör sig hemmastadda och bjuder in några gamla vänner från trakten. Men allt är inte frid och fröjd. Vera berättar något för Alex som får honom att ställas inför ett vägskäl. Förmodligen hans tuffaste beslut i sitt liv. Han ber då om råd av sin bror Mark.



Det är en fröjd att se en sån här film med en regissör som känns så säker på sin sak. Det känns så naturligt och man låter det hela ta tid på sig. Man vet nämligen att man har en stark story och bjuder på en del vändningar som får en att sitta på helspänn. Man kan inte vara säker på vad som ska hända och man låter en hel del fyllas i av tittaren. Det är förfriskande att se en sån typ av film.



Sättet det hela är filmat på påminner en del om en annan rysk regissör, nämligen Andrei Tarkovsky. Det är oftast långa tagningar och en skön svepande känsla. Han har helt klart känsla för fint ihopsatta scener, Zvyagintsev. Och just att han låter historien ta sin tid är centralt.



Något som är klart intressant är att filmen spelades in på platser som skulle vara neutrala och inte typiskt ryska. Stadsscenerna spelades in i Belgien och Frankrike, medan scenerna på landsbygden spelades in i Moldavien. Dessutom är bilskyltarna inte ryska utan gjorda specifikt för filmen. Det var helt klart något som stack ut under filmens gång, att det hela egentligen kunde utspela sig var som helst. En universell historia och film helt enkelt.



Sammanfattningsvis har jag två mindre invändningar på denna nästan 2.30 långa film. Dels har filmen en kortare svacka runt en timme in då tempot blir lite svagt och där man känner att man kanske hade kunnat kapa några minuter. Dels är filmens upplösning under de sista 20 minuterna lite oväntade. Oväntade på så vis att man frångår hur filmen berättats tidigare. Var till en början inte helt övertygad över detta grepp, men när man når slutet funkar det fint. Ett smart grepp och jag gillar starkt övergångarna här utan att gå in på vad de går ut på. Den absolut sista scenen/sången hade jag dock gärna bytt ut mot musiken som varit så effektiv tidigare under filmen. Svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7

4 kommentarer:

  1. Låter som en tung men bra film.

    Hur skötte sig Maria Bonnevie? Var säker på att du skulle klanka ner på henne. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Bra film, ganska tung men inte FÖR tung.

      Hon skötte sig bra. Grejen var att förtexterna var på ryska så jag hade ingen aning om att det var hon under filmens gång. Dubbad var hon också, men det tänkte jag inte på. Jag brukar ofta klaga på svenska (eller skandinaviska) skådespelare som har kraftig brytning, det är sant. Men här fanns ingen anledning till det ;)

      Radera
  2. Sett om Återkomsten ett par gånger, men inte den här. Borde nog göra det, minns den som en stor filmupplevelse. Vårfloden är bland de snyggaste filmscener jag sett...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav: Har själv inte sett om Återkomsten sen den kom. Men det är en filmupplevelse som sätter sig.

      Väldigt glad att jag tog mig an dessa hans andra filmer. En klart intressant regissör.

      Radera