torsdag 5 februari 2015

The Royal Tenenbaums



Titel: The Royal Tenenbaums
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2001
Regi: Wes Anderson
I rollerna: Gene Hackman, Anjelica Huston, Gwyneth Paltrow, Owen Wilson, Luke Wilson, Ben Stiller, Danny Glover, Bill Murray

Handling: Royal Tenenbaum och hans fru Etheline har tre barn - Chas, Richie och Margot. Chas började redan i tidiga år att köpa fastigheter och verkade nästan ha en övernaturlig begåvning för internationella finanser. Margot skrev pjäsmanus och erhöll ett stipendium på femtiotusen dollar när hon gick i nionde klass. Richie var juniormästare i tennis och vann U.S. Nationals tre år i rad. Minnet av de briljanta ungdomarna Tenenbaums blev senare utraderat genom två decennier av förräderi och katastrofer. Det mesta som hände ansågs allmänt vara faderns fel. 'The Royal Tenenbaums' är historien om en familjs plötsliga och oväntade återförening.

Omdöme: Att Wes Andersons filmer tar in en i en slags sagovärld tycker jag man känner i princip varje gång. Han har uppenbarligen stor talang, inte minst för det visuella och en känsla för detaljer, men vissa gånger funderar man på om han är ett galet geni som inte riktigt får till allt fullt ut då han lever i sin sagovärld. Det brister nämligen allt som oftast i handlingen och/eller att karaktärerna blir för extrema.



En av få scener jag mindes från filmen var badrumsscenen med Luke Wilson, som spelar den trasiga själen Richie. Mycket riktigt är det den scenen som sticker ut mest, som påverkar mest. En riktigt bra scen till den passande låten "Needle in the Hay" av Elliott Smith. Men filmen är mer än en scen och man kommer snabbt in i denna films värld som målas upp genom sättet den berättas på. Man berättar helt enkelt en historia från en bok vid namn 'The Royal Tenenbaums' som låter oss lära känna en familj lite närmare under ett par veckors tid.



Karaktärerna har alla något av värde (förutom killen Dudley som man hade kunnat vara utan) och man har på ett ypperligt sätt lyckats rollsätta med rätt skådespelare. Den enda som inte riktigt kommer till sin rätt är väl Bill Murray som har en liten och väldigt återhållsam roll för att vara han.



Stjärnan är utan tvekan favoriten Gene Hackman i rollen som Royal Tenenbaum. Han vann en Golden Globe för rollen, en av hans sista roller för övrigt innan han gick i pension. Det känns så enkelt för honom, vilket både har att göra med att det är en bra skriven roll och att han nog var den mest lämpade för rollen.



Det som gör att jag gillar den här Wes Anderson-filmen mer än hans andra filmer är att den till stor del håller sig borta från de quirky, överdrivet udda och skämtsamma scenerna och karaktärerna. Visst förekommer de här också, men det är helt klart mer nedtonat och det passar mig bra. Dessutom känns historien både varm och relativt engagerande.



Filmen kanske tappar en del mot slutet när man ska knyta ihop säcken, men den håller rakt igenom hög standard. Ett extra plus att den känns äkta i allt den tar sig an, inklusive några tennisscener, tillbakablickar och retrokänslan i en modern miljö. Öga för detaljer, det har han allt, Wes Anderson.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.6

2 kommentarer:

  1. Mja, hade detta varit den enda Wes Anderson jag sett skulle jag tänka att det kanske var dags för en omvärdering för det var ett bra tag sedan. Men med tanke på att ingen av hans filmer utom Grand Budapest har funkat, är jag inte särskilt sugen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Wes Anderson är ingen favorit, men jag uppskattar hans visuella stil och vissa filmer funkar. Denna tycker jag nog är hans bästa med mer än bara det visuella som funkar.

      Radera