onsdag 4 februari 2015

War of the Worlds



Titel: War of the Worlds / Världarnas krig
Genre: Sci-Fi/Action/Thriller
Land: USA
År: 2005
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Tom Cruise, Dakota Fanning, Tim Robbins, Miranda Otto

Handling: En nyfilmatisering av H.G. Wells klassiska science fiction-thriller om den storslagna kampen för människosläktets framtid och överlevnad. Utomjordingarna attackerar Jorden på hundratals platser samtidigt, storstäder krossas och inget kan stoppa inkräktarna. Historien följer Ray Ferrier, som tvingas fly för att rädda sig själv och sina två barn från armén av illvilliga mördarmaskiner från yttre rymden. Världarnas krig har börjat!

Omdöme: Wow! Det här kan man kalla för katastroffilm med stort K. Steven Spielberg slår på stort när han berättar historien om en vanlig arbetare som måste försöka rädda sig själv och sina två barn när utomjordingar anfaller jorden under spektakulära omständigheter.


(Vill du se något coolt? Det blåser upp till storm med en massa blixtar. Det är nog helt säkert att stå här ute ska du se...)

Ray Ferrier (Tom Cruise) är en frånskild tvåbarnsförälder som ska ha sina barn över helgen. Han vill uppenbarligen ha sin frihet och kör hellre sin muskelbil än en "säker familjebil". Men denna dag önskar han att han hade just den där säkra familjebilen. Jorden attackeras nämligen av utomjordiska krafter och den enda fungerande bilen (efter att hans bilmekanikervän lagat den) är just en stor familjebil. Han slänger in sina barn i den och drar iväg fort som bara den.


(Hmm, ett stort hål i marken som håller på att spricka upp. Vi är nog på säkert avstånd här...)

Vad som följer (och även innan bilfärden) är en enda soppa. Det här är inte bra. Och hade det inte varit Spielberg som regisserat hade filmen med stor sannolikhet sågats rejält. Det blir så korkat och framförallt ologiskt när man följer Ray med sina två barn. Det är en sak att utomjordingar anfaller jorden, det är inte problemet. Problemet ligger i hur man tacklar problemet. Det ska åtminstone kännas någorlunda trovärdigt när Ray försöker fly undan. Nu sitter man och irriterar sig på hur korkat det hela blir.


(Vilken tur att det enda som inte förstördes eller fick en endaste repa i hela området var bilen som stod på uppfarten - så klart)

Egentligen ska man bara hänga med på åkturen och inte bry sig om trovärdighetsfaktorn. Det är ju trots allt välgjort med effekter man inte direkt kan klaga på. Stämningen i filmen är också helt ok, ganska mörk som den ska vara. Det blir inte en familjefilm där alla överlever och lever lyckligt. Men det räcker inte när storyn, handlingarna och utvecklingen bara gräver ett stort, djupt hål.


(Dags att röra på sig, Tom!)

En film med liknande upplägg där jorden attackeras, men som fungerar klart mycket bättre eftersom dess händelseförlopp är mer logiskt och trovärdigt (i sammanhanget bör påpekas) är Cloverfield (2008). Visst finns det tveksamheter där också, men i jämförelse med vad man bjuds på här så är det klasskillnad. Det blir svårt att bara luta sig tillbaka och "njuta" av en sån här typ av film när den bjuder på ett så korkat manus.


("We come in peace")

2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.0
IMDb: 6.5

4 kommentarer:

  1. Har bara sett den en gång - då på bio och mindes att den var helt ok. Vad jag minns var det inga störa ologiskheter åtminstone som jag störde mig på - å andra sidan låter jag det mesta slinka ned så länge berättelsen håller sig inom ramarna. Ovanligt osentimental för att vara en S.S film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Jag gav den en ärlig chans och kände för den här sortens film när jag såg den. Men det var förvånansvärt mycket jag störde mig på längs vägen. Sällan jag sitter och skakar på huvdet och suckar över en film som jag gjorde här ;)

      Radera
  2. Trist att filmen inte gick hem hos dig. För egen del tycker jag manuset håller hur bra som helst. Ett lite "snöpligt" slut kanske men för övrigt tycker jag filmen är - i brist på bättre ord - trovärdig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Ja, det var lite trist. Men inget att göra åt. Den gick helt enkelt inte hem hos mig och jag tyckte den hade för många korkade saker som bara inte funkade.

      Radera