torsdag 12 mars 2015

Dolores Claiborne



Titel: Dolores Claiborne
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA
År: 1995
Regi: Taylor Hackford
I rollerna: Kathy Bates, Jennifer Jason Leigh, Christopher Plummer, David Strathairn, John C. Reilly

Handling: Den gamla damen Vera Donovan hittas död och hennes inneboende hushållerska Dolores Claiborne anhålls för mord. Dolores dotter Selena återvänder motvilligt till hemstaden för att hjälpa sin mor. Veras död väcker en mängd förtryckta känslor och minnen till liv.

Omdöme: Efter att Stephen King träffade Kathy Bates och blev imponerad av henne under inspelningen av Misery (1990), en av hans andra verk som blivit film, skrev han titelrollen Dolores Claiborne med henne i åtanke. Precis som med övriga som pratar med en stark Maine-accent i filmen är det lite svårt att vänja sig vid det med henne. Men i övrigt gör Kathy Bates en bra prestation.



Kathy Bates är alltså Dolores Claiborne, en hushållerska vars make Joe (David Strathairn) dog för 18 år sedan. Dottern Selena (Jennifer Jason Leigh) flyttade för länge sedan från ön utanför Maine till New York där hon jobbar som journalist. En dag får Selena reda på att hennes mor misstänks för mord på kvinnan hon jobbat för i 22 års tid. Selena återvänder till ön och får både stifta bekantskap med polisutredaren John Mackey (Christopher Plummer) som är övertygad om mammans skuld och återförenas med sin mor. Återföreningen gräver upp gamla minnen och hemligheter som Selena och Dolores måste ta sig igenom en gång för alla.



Regin står Taylor Hackford för med ett par helt ok filmer på sin resumé. Regin har två tydliga stilar som på ett enkelt, men effektivt sätt visar om det är nutid eller tillbakablickar man tar del av. Nutiden har nämligen en kall och grå ton. Det är smådeppigt med mörka moln och kyla. Tillbakablickarna består av mer färg och hopp, men även en hel del mörker ju längre in i historien man kommer. Man bjuds även på musik av Danny Elfman som i sina bästa stunder prickar rätt (främst i mellanpartierna), men som även krånglar till det i andra situationer.



Storyn känns gedigen rakt igenom. Vad som verkar vara ett glasklart fall bjuder på den ena hemligheten efter den andra. Det blir inte direkt spännande då man får ganska tydliga ledtrådar om vad som ska hända innan det sker. Det hela blir istället till ett dramamysterium snarare än en hederlig thriller, men inget fel i det. Känner väl bara inte så mycket som jag hade önskat av en som det känns stark historia. Regi, manus, stämning, foto och skådespeleri håller alla en stabil nivå, men något saknas för ett högre betyg.



"Sometimes, being a bitch is all a woman has to hang onto." - Vera Donovan

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

4 kommentarer:

  1. Känner igen namnet men visste inte mycket om filmen. Intressant det där om att olika perspektiv presenteras med olika ljussättning. Det arbetssättet fulländades av Soderbergh i Traffic...

    Denna film är jag dock inte jättesugen på om jag ska vara ärlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Sant, Traffic använder det också och det funkar klart bra. I det fallet är det de olika karaktärerna/historierna som har sitt färgtema. Här är det alltså nutid och dåtid. Effektivt, jag gillar det.

      Filmen som sådan var inte alls tokig. Höll intresset uppe hela tiden, vilket man får vara nöjd med.

      Radera
  2. En riktig höjdarrulle!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tommy: Inte alls dum, men en bit upp till mina favoritfilmer trots allt.

      Radera