måndag 20 april 2015

VECKANS NOIR: Possessed



Titel: Possessed / Besatt
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1947
Regi: Curtis Bernhardt
I rollerna: Joan Crawford, Van Heflin, Raymond Massey, Geraldine Brooks

Handling: En omtöcknad kvinna går omkring och letar efter en man kallad David på Los Angeles gator. Efter att ha kollapsat på en restaurang förs hon till en psykiatrisk avdelning på ett närliggande sjukhus. Där avslöjar hon sin besatthet av David och vad som hänt henne.

Omdöme: Bara två år tidigare hade Joan Crawford gjort Mildred Pierce (1945) som hon vann sin enda Oscar för. Detta blev hennes andra Oscarsnominering. Den tredje kom för Sudden Fear (1952). Samtliga tre har en sak gemensamt - de är alla film-noir. I mitt tycke finns det dock en stor skillnad mellan de tre. Två av dem är film-noir klassikers. Detta är inte en av dem.



Även om det här är en film-noir så är det först och främst ett melodrama där Joan Crawford i rollen som Louise Howell tacklar mentala problem. Efter att ha blivit förd till sjukhuset uppdagas hennes historia och vad som föranlett hennes nuvarande situation. Hon förälskar sig i David Sutton (Van Heflin) som inte vill binda sig. Hon har dock svårt att ta ett nej och lovar honom att göra allt för att få bli hans, även om det innebär att ljuga och annat. Han tar det hela med ro, men Louise kommer göra honom påmind om vad hon lovat...



Något man känner under i princip hela filmen är att den aldrig riktigt kommer igång. Det blir främst en historia om den mentala biten hos Louise. Crawford har man sett flera gånger och hon var kanske inte direkt en vacker kvinna, men en erkänt duktig skådespelerska och en riktig "leading lady" på den här tiden. Van Heflin får inte det utrymmet han borde få, vilket gör att Crawford får dra ett för stort lass. Speciellt med tanke på att resterande skådespelare känns ganska stela.



Filmen är tyvärr ganska händelsefattig, men mot slutet hettar det till en del. Nu bjuds man på några scener som sticker ut från mängden. Tänker främst på en scen då Louise börjar tappa förståndet och hamnar i bråk med sin styvdotter. Och lite senare när hon vet om att hon lider av mentala problem och har några kusliga ögonblick i sitt gamla hus. Men som sagt, det är i grund och botten ett melodrama. Ett bra melodrama är aldrig fel med bra intriger och karaktärer. Men när det blir enkelspårigt som här och man hellre vill se en ordentlig film-noir så blir man lätt besviken. Dessutom blir filmen för lång där man känner att det kunde ha avslutats tidigare.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar