torsdag 9 juli 2015

Dirty Dancing



Titel: Dirty Dancing
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Emile Ardolino
I rollerna: Jennifer Grey, Patrick Swayze, Jerry Orbach, Jack Weston

Handling: Året är 1963 och Baby tillbringar en sommar med sin familj på ett sommarläger för hela familjen. Där ger dansläraren Johnny danslektioner. Men på fritiden lär han andra dansa "dirty dances". Baby fascineras av de heta rytmerna och snart tänder det till mellan dem.

Omdöme: Tillsammans med sin syster och sina föräldrar ska Baby (Jennifer Grey) spendera tre veckor av sommaren på ett slags sommarläger för alla åldrar. Året är 1963 och 60-tals musiken med de populära danserna dominerar på dansgolvet. Där uppträder Johnny (Patrick Swayze), en danslärare som även ger privatlektioner till kvinnor som är villiga att betala - även för mer än bara danslektioner.



Baby får snabbt upp ögonen för Johnny, men han spelar i en annan liga än vad hon gör. Skulle man beskriva henne (rent utseendemässigt) skulle hon kunna vara Barbra Streisands dotter - alltså ingen direkt skönhet. Men det hon vinner på är hennes personlighet. Den har hon fått efter pappa Jake (den som vanligt sevärda Jerry Orbach) som är en "great guy". Babys värderingar och fina personlighet gör till slut att Johnny, som inte är någon skitstövel han heller, uppskattar henne.



Jag kan inte påstå att dans i verkligheten eller på film gör mig speciellt upphetsad. Inte ens "dirty dancing" som man får ta del av här har någon direkt wow-faktor i mina ögon. Visst är den lite vågad, men jag tror snarare detta är en typisk "chick flick". Det behöver inte vara något fel i sig. Jag kan gilla den typen av filmer. Här är det dock ganska uppenbart att en stor del i varför man gillar filmen stavas Patrick Swayze. För Jennifer Grey är inte mycket att jubla över. Hon känns faktiskt rätt trist och det sprakar inte dem emellan - i mitt tycke. Att Johnny skulle falla för Baby kändes inte heller helt troligt i mina ögon.



Filmen har bra 60-tals musik, men kanske ännu bättre 80-tals låtar (de få som dyker upp). Personligen hade jag nästan föredragit om filmen hade utspelat sig på 80-talet (alltså "nutid") och i princip endast haft sköna 80-tals låtar. Men det funkar så som det är nu också. Detta eftersom det på flera sätt var en mer oskyldig tid, mer än 80-talet och garanterat mer än idag.



På det stora hela är detta inte så tokigt och har en halvmysig känsla rakt igenom. Hade man sett den när man var yngre hade det kanske lämnat en nostalgisk känsla som saknas när man ser den nu.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.8

8 kommentarer:

  1. Ahh, nu kan vi börja snacka klassiker :) Jag var ju 15 när den här kom och därmed i helt rätt ålder. Har aldrig för en sekund undrat varför Johnny skulle falla för Baby ;) Jag känner att jag inte har någon chans att bedöma den här filmen objektivt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Nej, men jag vet hur det är att ha barndomsfavoriter som man måste ha sett då för att kunna uppskatta fullt ut. Inte alltid lätt att sätta fingret på vad som gör en sån film så pass bra i ens ögon. Har många exempel på sådana favoriter som håller än och som jag alltid kommer älska.

      Radera
  2. Jag säger som Sofia, jag kan inte heller bedöma den här filmen objektivt. Det är mest olika typer av känslor all over the place. Men 5/5 är den för mig alla dagar i veckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Det är kul att ha såna favoriter som håller i vått och torrt. För egen del saknades det en del för att bli en ny favorit ;) Men med det sagt var det absolut inte en bortkastad film. Däremot tyckte jag själva dansen var ganska trist. Då var resten desto bättre.

      Radera
  3. Smutsig dans.

    Nja, har inte sett den.

    Sugenhetsgrad 25% då den är en kultklassiker, eller vad man nu kan kalla den. Inte tillräckligt sugen för att den skulle platsa i Decennier som du vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Jag kan inte direkt säga att du missar något om du inte ser den. Men man vet aldrig. Du kanske skulle falla pladask för den här. Patrick Swayze är trots allt klart sevärd här och det är kul att äntligen ha sett den.

      Radera
  4. Här är det tvärtom mot Pretty woman. Avskydde denna när den kom men uppskattar den numera. Filmen är så sanslös och yxig att den blir bra på sitt eget lilla vis - lite som Grease - men den vinner tävlingen på bättre musik och pga att den är än mer sanslös.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Jag kan nog också tänka mig att denna växer lite (åtminstone mer än Pretty Woman). Tyckte egentligen inte illa om denna, men såg inte heller storheten i den. Ganska harmlös egentligen.

      Radera