lördag 4 juli 2015

L'Alpagueur



Titel: L'Alpagueur / Hunter Will Get You / Vid sidan om lagen
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Frankrike
År: 1976
Regi: Philippe Labro
I rollerna: Jean-Paul Belmondo, Bruno Cremer, Patrick Fierry, Jean Négroni

Handling: L'Alpagueur är en frilansande prisjägare som får uppdrag i hemlighet av polisen och bra betalt - olagligt. Han är oftast den ende som kan hitta de värsta brottslingarna, så när en man känd som Höken kallblodigt rånar och sen dödar alla vittnen, får prisjägaren sitt uppdrag. Han tar upp jakten med hjälp av det enda vittnet som överlevt. Men samtidigt vill ett brottssyndikat döda prisjägaren då han utger ett allt större hot mot dem.

Omdöme: Detta var en film jag såg för flera år sen när den hittades och hyrdes på VHS. Det var lite av ett fynd tyckte jag då och det skulle bli kul att återbesöka den nu. Det börjar också bra. "Jägaren" (Jean-Paul Belmondo) sätter dit ett brottssyndikat och den sköna huvudmelodin sätter igång till förtexterna när Jägaren åker i väg med en båt. Samtidigt introduceras "Höken" (Bruno Cremer), en hänsynslös seriemördare som kallblodigt dödar alla vittnen efter att ha kommit över sina rånbyten.



Jägaren får i hemlighet uppdrag av polisen som går ut på att hitta och sätta dit brottslingar mot betalning. Efter att ha satt dit ett brottssyndikat och en högt uppsatt polis är det dags att ge sig ut efter Höken som terroriserar Frankrike med sina vansinnesdåd. Det enda vittnet som överlevt fängslas då han ses som en medbrottsling till Höken. Det blir Jägarens uppgift att få ut all information från vittnet - genom att han sätts i samma cell med vittnet. Problemet är bara att medlemmar ur brottssyndikatet som han tidigare satt dit får reda på hans rätta identitet när han ska rymma från fängelset med vittnet.



Tyvärr blir det inte ett så kärt återseende med den här filmen som jag hade trott och hoppats på. Den är alldeles för ojämn för sitt eget bästa och blandar riktigt bra bitar med högst mediokra delar. Belmondos karaktär är ganska typisk för de roller han ofta spelade. Han är lite småfjantig samtidigt som han kan vara cool och hård. Istället är det Bruno Cremer och hans karaktär Höken som blir filmens främsta styrka. Synd bara att filmen ungefär halvvägs in väljer att lägga fokus på fel ställe. Höken försvinner helt från handlingen under en halvtimme och här blir också filmen klart svagare.



Precis som filmens handling är ojämn så är musiken detsamma. Den härliga titelmelodin används ett par gånger under filmens gång och påminner om något Ennio Morricone hade kunnat bjuda på. Man får dels eurocrime-, dels spaghettivästern-vibbar av melodin, klart bra. Tyvärr är resten av musiken klart mycket sämre, främst med oljud så att man undrar hur samma person kunde göra den fina titelmelodin.



En som jag minns det svag fyra blir nu bara en trea. I sina bästa stunder ligger den på ett högre betyg, men den långa svackan i mitten och den något spretiga handlingen kan man inte blunda för. Trots det en film jag är glad att jag en gång i tiden hittade. I det här fallet hade det nog varit bättre att ha låtit den förbli ett trevligt minne istället för att ha sett om den. Å andra sidan har den ett par minst sagt minnesvärda scener (främst med Höken) och en bra titelmelodi att ta med sig.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar