tisdag 28 juli 2015

Me Without You



Titel: Me Without You
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Tyskland
År: 2001
Regi: Sandra Goldbacher
I rollerna: Michelle Williams, Anna Friel, Kyle MacLachlan, Oliver Milburn

Handling: Marina och Holly är bästa vänner som växer upp utanför London under 70- och 80-talet. De experimenterar friskt med sex, droger och rock 'n roll. Med åren börjar Holly känna sig allt mer fångad i deras vänskap.

Omdöme: Året är 1973 utanför London när man först får träffa de bästa vännerna Marina och Holly. De är unga flickor i 12-års åldern som bor på samma gata och leker med varandra var och varannan dag. Ett par år senare, år 1978, har Marina (Anna Friel) och Holly (Michelle Williams) vuxit upp till att bli unga tjejer som vill festa och ha kul. Marina är den mer drivande av de två, men de två har kul tillsammans mest hela tiden. Holly fattar också tycke för Marinas äldre bror, Nat (Oliver Milburn) vid den här tiden.



Historien hoppar sedan till 1982 när de två vännerna börjar på universitetet tillsammans. Nat har stuckit till Frankrike där han blivit kär i en fransyska, något Holly tar hårt. Men när en ny lärare börjar på skolan, amerikanen Daniel (en passande Kyle MacLachlan), får hon tankarna på annat håll. Problemet är bara att Marina också fattar tycke för den äldre Daniel. Det blir brytpunkten i vänskapen som under en längre tid varit på bristningsgränsen. Detta eftersom Marina har en tendens att vara manipulativ för att få som hon vill, något den lite mer tystlåtna och snälla Holly har svårt att värja sig mot.



Filmen är genomgående klart bra, vilket faktiskt är lite överraskande. Den har inga direkta svackor utan vänskapen mellan Marina och Holly sätts på prov gång på gång i olika sammanhang, oftast när det kommer till kärlek och killar. Det är därför synd att historien tappar lite när man hoppar till 1989 och de två vuxit upp och kommit ut i arbetslivet. Här blir historien lite för deprimerande när Holly och Marina snarare går varandra på nerverna än att vara bästa vänner. Trots det håller de kontakten, även om Holly allt mer försöker hålla Marina på avstånd.



Michelle Williams är som vanligt en av de lysande stjärnorna, här som brittiska vilket hon klarar galant. Kul nog är även den för mig tidigare okända brittiskan Anna Friel bra. Och trots att de spelar helt olika karaktärer känner man sympati för båda. Visst känner man mer för Holly (Williams) då hon är lättare att tycka om, men Marina (Friel) är en komplex karaktär som hela tiden måste få bekräftelse. Friel spelar sin roll så pass bra att man alltså känner sympati för henne när man annars kanske inte hade gjort det.



Filmens stämning, ton och musik (ej 70- och 80-tals låtarna) påminner en del om The Virgin Suicides (1999). Intressant nog har man i båda fallen en kvinnlig regissör. Även om filmen tappar under filmens sista tredjedel, där den absolut sista scenen även kändes helt onödig, så gillar jag det här. Betyget låg länge och nosade på en svag fyra, men en stark trea är inte fy skam det heller.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar