fredag 21 augusti 2015

Body Double



Titel: Body Double
Genre: Mysterium/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Craig Wasson, Gregg Henry, Melanie Griffith, Deborah Shelton, Dennis Franz

Handling: Jake Scully är fascinerad av en kvinna som varje kväll tar av sig kläderna och dansar sexigt framför sitt fönster. Snart finner han sig själv vara medelpunkten i ett rörigt mordmysterium och blir tvungen att försöka lösa fallet utan polisens hjälp.

Omdöme: "I like to watch" säger Jake Scully (Craig Wesson) och det är lite av filmens tema. Han får nämligen chansen att under ett par veckor flytta in i ett futuristiskt hus (som ser ut som ett flygande tefat) beläget i de finare kvarteren i Los Angeles med utsikt över dalen. Detta efter att han påträffat sin flickvän i sängen med en annan man och själv blivit utslängd. Givetvis tackar han ja och flyttar genast in när hans nye vän tillika skådespelarbekant Sam Bouchard (Gregg Henry) ska åka till Seattle på ett jobb.



Det visar sig inte bara vara ett flott boende. Genom kikaren kan Scully hålla koll på ett grannhus där den vackra kvinnan i huset varje kväll vid samma tid utför en sexig dans. Scully kan givetvis inte hålla ögonen borta och iakttar sitt nya favoritobjekt. Men när han upptäcker att en otäck man får upp ögonen för kvinnan och sedermera förföljer henne, ja då vill Scully leka räddaren i nöden och blir själv en stalker. Det leder till en trasslig situation där han inte bara får svårt att förklara sig utan även hamnar på en porrfilmsinspelning där den skönt passande 80-tals låten "Relax" av Frankie Goes to Hollywood spelas.



Brian De Palma gjorde flera Hitchcock-influerade filmer, både innan och efter denna film. I det här fallet är det främst Rear Window (1954) och Vertigo (1958) som kopierats, inte bara händelsemässigt utan även med en del av musiken gjord av De Palmas gamla vapendragare Pino Donaggio.



Musiken av Pino Donaggio är i sina bästa stunder riktigt fin och stämningshöjande, precis som man vill ha det. Det skär sig på sina håll när mystiken övergår till spänning, men det är fortfarande riktigt hög kvalité på de främsta melodierna i filmen. Vad Bernard Herrmann var för Hitchcock är precis vad Pino Donaggio var för De Palma.



Filmen var också genombrottet för Melanie Griffith som spelar Holly Body, en porrskådis som Scully kommer i kontakt med under filmens senare del. Inte direkt bra, men så känns hennes karaktär också så där halvkorkad. Desto intressantare att Craig Wesson i huvudrollen inte gjorde så värst mycket av värde efter detta. Förvisso är skådespeleriet inte någon av filmens styrkor, men han gör inte bort sig.



Filmen är lite för ojämn för att bli riktigt bra. Men det är en lättsam film man kan se om lite då och då. Det är främst roligt som en homage till Hitchcock och b-skräckisar och en del partier får den till bra. Sen att filmen känns lite konstig på sina håll har sin förklaring om man lägger ihop ett och annat man bjuds på. Det känns dock som De Palma mer varit på lekhumor än att verkligen försöka göra en ny klassfilm bara året efter att han gjorde toppfilmen Scarface (1983).



2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

2 kommentarer:

  1. Ja DePalma är ingen favorit hos mig och denna var riktigt risig vill jag minnas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Ja, din "favorit" De Palma brukar inte övertyga på dig :) Kan därför fullt förstå varför denna inte gick hem hos dig. Ingen av hans bättre, men jag ser den som en hyllning till Hitchcock och b-skräckisar, och då funkar den att se.

      Radera