lördag 5 september 2015

Final Analysis



Titel: Final Analysis / Farligt spel
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Phil Joanou
I rollerna: Richard Gere, Kim Basinger, Uma Thurman, Eric Roberts

Handling: Psykiatern Isaac Barr kommer i sitt yrkesutövande i kontakt med Heather, som är syster till en av hans patienter. Trots att Heather är gift pulserar hon av åtrå. Isaac blir förälskad och finner snart att han är beredd att göra allt för Heather, även om det betyder att gå över lik.

Omdöme: Namnet Phil Joanou säger kanske inte så mycket för de flesta, men för egen del kommer det alltid förknippas med klassfilmen State of Grace (1990). Innan dess gjorde han även en gedigen regidebut med ungdomsfilmen Three O'Clock High (1987). Båda filmerna är något bortglömda och förtjänar mer uppmärksamhet.



Denna film ser Richard Gere i rollen som psykiatern Isaac Barr som för tillfället har en intressant patient i Diana (Uma Thurman). Hon ber honom träffa sin syster som kan berätta mer om familjebakgrunden och vad som kan ligga bakom hennes tillstånd. Sent en kväll kommer systern Heather (Kim Basinger) på besök och Isaac blir snabbt betuttad i den vackra systern, trots att han minst sagt vet att det etiskt är en gråzon. Inte gör det saken bättre när hon berättar att hon är gift med en grekisk "gangster". Maken Jimmy (Eric Roberts) visar sig vara en riktigt otrevlig typ som behandlar Heather illa. Dr. Barr dras snabbt in i en illavarslande historia som inte kan sluta väl för alla inblandade.



Richard Gere och Kim Basinger i all ära, men det är inget snack om vem som stjäl showen. Eric Roberts spelar så där creepy som nästan bara han kan, och underhållande är det. Karaktären blir kanske lite för endimensionell då han oavbrutet uppträder som ett svin och trycker ner Heather varje chans han får. Det ska givetvis ge henne ett motiv att vilja döda honom, men man önskar att man hade kunnat ha mer sympatier för honom för att göra historien lite mer balanserad. Dessutom borde han varit med under en längre tid än vad han är nu.



Denna neo-noir är bäst under filmens första timme då pusselbitarna inte fallit på plats än. Dr. Barr blir förd bakom ljuset och det är också då det funkar bäst. När filmen sen går in i sin andra timme känns det som en ny fas som inte riktigt får till det. Det saknas lite finess och något som definitivt inte hjälper är musiken som är skrikig och alldeles för dominerande utan att det behövs. Dessutom blir händelseförloppet lite för otroligt ju längre in man kommer.



Det är lite synd då ingredienserna finns där för att det här skulle kunna bli en bra erotisk thriller i samma anda som t.ex. Basic Instinct (1992) och liknande filmer inom thriller och neo-noir genren. Uppskattar man den typen av filmer är det inte alls bortkastad tid, men man blir som sagt något besviken på att man inte riktigt får bitarna att falla på plats.



Kim Basinger passar annars bra som femme fatale där hennes paradroll i L.A. Confidential (1997) är den bästa. Men Eric Roberts är alltså mest minnesvärd här. På det stora hela ok för stunden, även om den tappar en del på vägen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.8

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar