fredag 25 september 2015

La moustache



Titel: La moustache / Mustaschen
Genre: Drama/Mysterium
Land: Frankrike
År: 2005
Regi: Emmanuel Carrère
I rollerna: Vincent Lindon, Emmanuelle Devos, Mathieu Amalric, Hippolyte Girardot

Handling: Marc har rakat av sig mustaschen, eller har han? Varför säger ingen något om hans nya utseende? Varför påstår alla, till och med hans fru att han aldrig ens haft någon mustasch? Vad av det han tar för givet i sitt liv är falskt? Och kan han lita på sitt eget omdöme?

Omdöme: Marc Thiriez (Vincent Lindon) är i badrummet hemma i Paris och håller på att raka sig när han frågar sin fru Agnés (Emmanuelle Devos) vad hon skulle tycka om han rakade av sig sin mustasch. Hon säger att hon aldrig sett honom utan den så hon är osäker på vad hon skulle tycka. När hon går ut och handlar tar Marc tillfället i akt - han rakar av mustaschen. Men när Agnés kommer tillbaka märker hon inte att mustaschen är borta...



Marc tycker det är underligt, så klart, men tror att hon skämtar med honom. Men när varken gemensamma vänner eller hans arbetskollegor noterar att något är annorlunda med honom, börjar han tvivla på om han någonsin haft mustasch. Hela hans tillvaro blir nu en osäker plats där han misstänker att Agnés fått alla att ljuga om mustaschen, på skämt. Men är det verkligen så eller håller det på att hända något allvarligt med Marc?



Jag har länge vetat om den här filmen, men inte vetat vad det är för typ av film och om den skulle vara bra eller inte. Vincent Lindon har jag sett i ett par filmer, bl.a. Pour elle (2008) och han gör en sällan besviken. En klart stabil skådespelare som ofta tar intressanta roller. Emmanuelle Devos kände jag igen från Sur mes lèvres (2001). Hon har ett något speciellt utseende, varken vacker eller ful - annorlunda.



Av någon anledning sitter jag mest med ett leende för situationen blir smått bisarr när Marc rakat av sig mustaschen och sen blir allt mer frustrerad. Frustrerad över att ingen lägger märke till att den är borta. Det är finurligt och mystiskt gjort där Philip Glass musik helt klart tillför ett element till stämningen. Det är småkomiskt, men snarare mystiskt och ganska gripande ju längre in man kommer.



Under filmens gång försöker man klura ut hur det ligger till, men detta är en film som inte ger några enkla svar. För egen del blir en film bättre av att man har en egen tolkning som funkar, en logisk förklaring. Men här är det svårt att få ihop det. Regissören Emmanuel Carrère, som även skrev boken på 80-talet som filmen baseras på, lär själv inte ge någon förklaring. Lite som David Lynch alltså. Eller som Enemy (2013), en film jag inte tänkte på under filmens gång, men så här i efterhand finns det en del likheter. Intressant med andra ord och en film man gärna diskuterar och analyserar med andra. Kan krävas en omtitt också.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

4 kommentarer:

  1. Den här har jag också varit nyfiken på ett tag. Tack för påminnelsen. Att du nämner Lynch och Enemy bådar ju gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Du ska definitivt se den. Tror inte du blir besviken. Vore kul att höra din analys också.

      Radera
  2. Svar
    1. filmitch: Varsågod. Fler borde helt klart se den.

      Radera