torsdag 17 september 2015

Mina favoritfilmer - 1975

De fyra främsta filmerna från året hade alla varit givna ettor om det varit ett svagare år. Bredden finns också här och det var inte alls lätt att välja vilka som skulle komma med. Några överraskningar dyker upp, men i topp är det idel klassiker som slåss om förstaplatsen.

På topp tio återfinns filmer från:

6 USA
2 Storbritannien
1 Frankrike
1 Ryssland


#10 The Return of the Pink Panther (Blake Edwards)



Den "Rosa Pantern" blir än en gång stulen. Inspektör Clouseau misstänker genast Sir Charles Litton alias 'The Phantom', som knyckte pantern förra gången. Men är han verkligen den skyldige?

Inte den första Rosa Pantern-filmen, men utan tvekan en av de bättre. Många underbara situationer som Clouseau hamnar i som man inte kan annat än skratta åt - högt och ordentligt.


#9 Night Moves (Arthur Penn)



Privatdeckaren Harry Moseby kallas till före detta filmstjärnan Arlene Iversons hem. Hennes dotter har försvunnit och Harry får i uppdrag att finna flickan. Samtidigt upptäcker Harry att hans fru är otrogen.

En modern noir där Gene Hackman spelar deckaren som sätts på ett svårlöst fall. En film som växer med tiden och har ett minnesvärt slut.


#8 French Connection II (John Frankenheimer)



Popeye Doyle anländer till Marseille där han ska hjälpa den franska narkotikapolisen med att lokalisera heroinkungen Alain Charnier. Han är nämligen den enda som kan identifiera honom. Men det blir ingen semester för Popeye, tvärtom så blir det ett helvete...

Hamnar ofta i skymundan av originalet, men är en bra film som står på egna ben. Gene Hackman gör en av sina allra bästa rolltolkningar och filmen skiljer sig tillräckligt från originalet för att inte missas.


#7 Dersu Uzala (Akira Kurosawa)



År 1920 träffar en rysk forskningsresande under sin färd genom Ussuri-området i Fjärran Östern en man vid namn Dersu Uzala, som blir hans vägvisare och vän. Dersu hjälper honom i kritiska situationer och räddar t.o.m. livet på honom, men lär honom framförallt att förstå naturen och dess lagar och att visa kärlek mot allt levande.

Akira Kurosawas lilla film 'Vägvisaren' spelades in i Ryssland och är en fin och harmonisk berättelse. En film alla borde se då huvudkaraktären Dersu Uzala tillhör ett utdöende släkte.


#6 Flic Story (Jacques Deray)



Året är 1947 och polisen jagar rånaren och mördaren Emile Buisson som precis rymt från fängelset. Filmen bygger på verklighetsbaserade händelser och baseras på polismannen Roger Borniches självbiografi som detaljerat beskriver jakten på brottslingen och hans gäng.

En ganska okänd fransk kriminalare, men som inte borde vara det. Alain Delon och Jean-Louis Trintignant ställs mot varandra och man bjuds på en mycket gedigen historia.


#5 The Eiger Sanction (Clint Eastwood)



Den professionelle mördaren Jonathan Hemlock har dragit sig tillbaka till ett liv som konstlärare och samlare. Plötsligt blir han tvungen att ta upp sitt gamla yrke igen och delta i jakten på mannen som mördat en av hans bästa vänner. Enligt information är mördaren med i en grupp bergsklättrare och Hemlock måste därför följa med teamet på en expedition.

En mindre känd Clint Eastwood-film som han även regisserat. Bjuder på en stor del underhållning, spänning, humor och action. Känns autentisk i bergsklättringen, vilket bara bidrar till att det hela funkar.


#4 Jaws (Steven Spielberg)



Polischef Brody allierar sig med en ung havsforskare och den färgstarke hajfiskaren Quint i en jakt på liv och död för att förgöra den tre ton tunga vithaj som sprider skräck och fasa i den lilla badorten.

Klassiker av stora mått som hade varit given etta ett svagare år. Tar sig riktigt fint efter en lite trevande inledning och skapar en nervkittlande atmosfär som är svårslagen.


#3 Barry Lyndon (Stanley Kubrick)



Berättelsen om Redmond Barrys uppgång och fall. Han börjar som en irländsk ungtupp, av fin men fattig familj, men genom dueller, falskspel, spioneri och kurtiserande klättrar han i anseende.

Storslaget och episkt av Stanley Kubrick som gjort något alldeles speciellt. Varje scen är som en tavla som gör att man häpnar. Unik film som må vara lite långsam, men om man har tålamodet kan man bli rikligt belönad.


#2 One Flew Over the Cuckoo's Nest (Milos Forman)



Lugn och ro på ett statligt mentalsjukhus är väl bättre än en vistelse i fängelsecell, inte sant? P. McMurphy simulerar en sinnessjukdom och flyttar in till de han kallar nötterna. Han skapar snabbt oordning i den annars så disciplinerade vardagen.

En sån där klassiker som man bara måste se. Jack Nicholson i en av sina paradroller. Ytterst välspelad och känslosam film som hade varit given etta om det inte varit för en riktig favoritfilm.


#1 Dog Day Afternoon (Sidney Lumet)



På den varmaste sommardagen på året rånar Sonny och Sal en bank i Brooklyn, New York. Sonny har jobbat på bank och hans plan funkar felfritt tills polisen kommer till platsen. Rånarnas brist på erfarenhet blir tydlig och de börjar bete sig irrationellt. Situationen förvandlas till ett mediaspektakel och Sonny framställs som en hjälte.

Frågan är om Al Pacino någonsin var bättre. Han och John Cazale är underbara att skåda som bankrånarna Sonny och Sal. En av 70-talets allra främsta filmer.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Bullet Train
Farewell, My Lovely
The Prisoner of Second Avenue
Professione: reporter
Profondo rosso / Deep Red
Three Days of the Condor

---

Sämsta filmen: Breakheart Pass

Gillar Charles Bronson, men denna film är ingen höjdare.


Största besvikelsen: The Man Who Would Be King

Michael Caine och Sean Connery, det borde funka. Av någon anledning föll denna klassiker mig inte i smaken.

4 kommentarer:

  1. Som vanligt många filmer på din lista som jag ännu inte sett men jag kan åtminstone konstatera att Barry absolut inte skulle få vara med på någon som helst lista hos mig och att Derzu är lite av en kantboll :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Det var tråkigt att höra med Barry Lyndon. Uppskattade den ordentligt när jag såg om den runt nyår för några år sen. Inte en film man ser ofta, men jag kan tänka mig att avnjuta den igen om några år.

      Radera
    2. Fast alltså, jag och Kubrick kommer väääldigt sällan överens. Jag kan skylla på det :)

      Radera
    3. Sofia: Jag förstår. Jag brukar å andra sidan oftast gilla Kubricks stilsäkerhet. Sällan jag blir besviken.

      Radera