fredag 2 oktober 2015

The Fearless Vampire Killers



Titel: The Fearless Vampire Killers / Dance of the Vampires / Vampyrernas natt
Genre: Komedi/Skräck
Land: Storbritannien/USA
År: 1967
Regi: Roman Polanski
I rollerna: Roman Polanski, Jack MacGowran, Sharon Tate, Ferdy Mayne

Handling: Professor Abronsius och hans assistent Alfred är ute efter att förgöra en vampyrfamilj - greve von Krolock och hans son Herbert. Saker kompliceras dock då greven bjuder in, och fångar dem i sitt slott och erbjuder dem att gå med i hans klan. Alfred förälskar sig i vackra Sarah, som också hålls fången medan Herbert visar sig ha homosexuella avsikter för Alfred.

Omdöme: På sätt och vis kan man se denna vampyrberättelse som lite av en föregångare till Young Frankenstein (1974). I båda fallen handlar det om att göra parodi på ett klassiskt tema. Den stora skillnaden filmerna emellan är att tonen här känns lite larvigare och dessutom är skådespelarna svagare, med Roman Polanski själv i spetsen.



Polanski spelar Alfred som är assistent till professor Abronsius (Jack MacGowran). Professorn och hans assistent tar sig till en avlägsen by i Transsylvanien för att jaga vampyrer. Till en början tar de in på det lokala värdshuset, men när de får upp spåret efter huvudvampyren "tar de in" på slottet där greve von Krolock bor tillsammans med sin son Herbert.



Alfred blir snabbt förtjust i den vackra Sarah (Sharon Tate), som är dotter till värdshusägaren. När hon blir bortförd av von Krolock tänker Alfred med hjälp av professorn rädda henne. Vad Alfred inte räknat med, förutom att bli jagad av vampyrer, är att Herbert blir förtjust i honom...



Jag hade sett denna tidiga Polanski-film en gång tidigare för länge sen. Filmens lättsamma ton kändes igen, men filmen var nog ändå lite svagare än väntat. Humorn är inte så träffsäker som den kunde ha varit, men man bjuds ändå på en del skratt och flera komiska situationer. Samtidigt känns filmen som en klassisk sagoberättelse där den vackra prinsessan (i det här fallet Sarah) blir bortförd av ett odjur (greven) och ska bli räddad av sin prins (Alfred).



Sharon Tate, som året därpå gifte sig med Polanski, lyser verkligen upp filmen varje gång hon är med i bild med sitt röda hår och vackra utseende. År 1969, alltså två år efter att denna film kom, mördades hon tillsammans med några vänner hemma i parets hus av medlemmar i den beryktade Manson-familjen. Hon var då gravid med parets ofödde son. Alltså en inte lika munter historia som denna film är...



Som lite lättsam och harmlös underhållning för stunden funkar detta om man inte förväntar sig för mycket. Dessutom har den tillräckligt med charm för att vara värd en titt. Personligen blev jag lite besviken, men det har mycket att göra med att jag tycker den blir lite väl larvig på sina håll. Det hade även behövts en Peter Sellers istället för Polanski eller MacGowran för att höja humorn.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

4 kommentarer:

  1. Började se denna men stängde av då den var alldeles för tramsig för min smak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Jag kan fullt förstå det då den verkligen är på gränsen. Lite för ojämn, men ändå har den något charmigt kan jag tycka. Inte för alla, den saken är säker.

      Radera
  2. Nu såg jag i och för sig klart filmen, men är böjd att hålla med Filmitch. Den är väl tramsig och gubbsjuk för att funka. Men så är det rätt sällan jag och Polanski kommer riktigt bra överens.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Jag hade som sagt minne av att den var bättre överlag. Men dålig tycker jag inte den är. Däremot är det inte någon av hans bättre, den saken är säker.

      Radera