tisdag 5 januari 2016

Im Labyrinth des Schweigens / Labyrinth of Lies



Titel: Im Labyrinth des Schweigens / Labyrinth of Lies / En labyrint av lögner
Genre: Drama
Land: Tyskland
År: 2014
Regi: Giulio Ricciarelli
I rollerna: Alexander Fehling, André Szymanski, Friederike Becht, Johannes Krisch

Handling: En ung åklagare i efterkrigstidens Västtyskland undersöker en massiv konspiration för att täcka upp det nazistiska förflutna hos framstående offentliga personer.

Omdöme: Året är 1958 och minnena och såren efter andra världskriget har sakta börjat läka i Tyskland. Men den unge åklagaren Johann Radmann (Alexander Fehling) spärrar upp ögonen och öronen när en journalist börjar tala om de fruktansvärda krigsbrott som skedde i Auschwitz. Radmann, vars far var soldat och varit försvunnen sen andra världskriget får ta hand om fallet, trots att han är en gröngöling i sammanhanget.



Det blir en turbulent tid för Johann som tar in vittne efter vittne som överlevde Auschwitz. Historierna de berättar och bilderna de målar upp avslöjar saker som han och många andra inte varit medvetna om. Det öppnar hans ögon rejält och han kan inte låta det hela ligga. Han får i princip fria händer av sin chef Fritz Bauer, men snart märker Johann att han inte kommer få särskilt mycket hjälp från diverse myndigheter. Han måste tillsammans med sin sekreterare och kollega gräva i arkiven och få fram material för att hitta de skyldiga och en gång för alla ställa dem inför rätta.



Filmen har något på gång. I och med att vittnena berättar om vad som hände i koncentrationslägret, skapas ett mörker som man känner att filmen kan fördjupa sig i. Ett av vittnena är en bekant till journalisten som Johann samarbetar med. Han berättar om hur han lät sina tvillingdöttrar tas om hand av Dr. Josef Mengele som sedan utförde experiment på dem. Detta blir startskottet för Johann att leta rätt på den ökände Dr. Mengele som tros ha flytt till Argentina. Här är filmen nog också som bäst.



Istället för att fortsätta på det utsatta spåret och bli bättre och bättre stannar filmen plötsligt upp. Det blir nu en personlig resa för Johann som tror att alla var nazister och att allt och alla är emot honom, vilket påverkar hela hans tillvaro. Både hans privatliv som arbetet blir lidande. Hans förhållande till flickvännen Marlene Wondrak (Friederike Becht) blir inte längre hållbart. Trist nog påverkas filmen precis som Johanns liv negativt. Det gör att det inte blir så kraftfullt som det borde ha blivit under den sista tredjedelen.



Tysklands Oscarsbidrag 2016 har regisserats av den italienskfödde Giulio Ricciarelli, men som växte upp i Tyskland och främst varit skådespelare. Detta är hans långfilmsdebut och det känns lite som det kan vara ett problem. Ett problem då det känns som det varit ett lite för stort projekt för en debutant. Man har förvisso lyckats väl med filmens "look" (slutat av 50- och början av 60-talet), men nerven och kraftfullheten saknas när det kommer till kritan. Man hade önskat sig något mer i stil med Oscarsvinnande Der Leben der Anderen (2006) som skapade klart mer nerv och känslor och bara blev bättre och bättre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar