lördag 23 januari 2016

Joy



Titel: Joy
Genre: Drama
Land: USA
År: 2015
Regi: David O. Russell
I rollerna: Jennifer Lawrence, Bradley Cooper, Robert De Niro, Édgar Ramírez, Isabella Rossellini, Virginia Madsen

Handling: En berättelse om en familj som sträcker sig över fyra generationers tid. Det är i denna familj Joy uppfostras, en kvinna som kom att växa till en framgångsrik entreprenör och företagsledare.

Omdöme: Joy (Jennifer Lawrence) har ända sen hon var liten hört från sin mormor Mimi att hon kommer bli något när hon blir stor. Joy har många idéer och gillar att skapa, men många år senare har det inte lett till något. Hennes ex-make Tony (Édgar Ramírez) bor i källaren och hennes pappa Rudy (Robert De Niro) flyttar också in i källaren efter att det tagit slut med hans nya flamma. I huset bor även hennes två barn, hennes mamma och mormor. De är minst sagt en udda familj.



En dag slänger Joy ut ex-maken Tony och pappa Rudy. Pappa Rudy träffar en ny kvinna, Trudy (Isabella Rossellini) som visar sig vara rik. Joy får en ny idé som hon behöver hjälp med. Rudy och Trudy ska hjälpa henne finansiera det hela. Hon börjar tillverka produkten, men får inget sålt. När det hela ser ut att rinna ut i sanden får hon sitt stora genombrott när hon av sin ex-make blir introducerad till Neil Walker (Bradley Cooper) som har hand om TV-kanalen "Home Shopping Network" där hon får chansen att sälja sin produkt till miljontals tittare.



Under filmens första halva sitter jag och tänker "vad är detta?". Det är minst sagt ointressant och inte minst oinspirerat att följa Joy, hennes familj och vänner. Det känns lite som Wes Anderson utan vare sig humor eller stil. Det blir bara konstigt och oengagerande. Halvvägs in, när Bradley Cooper dyker upp som Neil Walker, får man äntligen något att greppa tag i. Härifrån etableras en historia man kan följa. Vad man höll på med innan dess är dock lite av en gåta.



David O. Russell är minst sagt ojämn. Han har gjort någon film jag gillat, men detta var det tredje samarbetet med Jennifer Lawrence, Bradley Cooper och Robert De Niro i samma film. Det känns inte som det blir till det bättre, snarare tvärtom. Jennifer Lawrence sköter sig bättre än väntat här, men det är en typisk kvinnor kan-roll som inte lämnar några spår efter sig. Isabella Rossellini är dock smått jobbig att se då hon är en klart undermålig skådespelerska.



Filmen tar sig en del under andra halvan och det är tur för annars hade det blivit en riktig soppa om det fortsatt som under första halvan. Däremot lyckas den inte lyfta tillräckligt för att bli något man inte glömt så fort eftertexterna börjar rulla. Man önskar att en regissör som David O. Russell skulle ta ett steg tillbaka, vänta tills han har något ordentligt att komma med och även låta rätt skådespelare axla de olika rollerna och inte bara samma ansikten som han är komfortabel med. Vissa gånger lyckas det, men i hans fall har det blivit förutsägbart och lite trist.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar