torsdag 7 januari 2016

Mina favoritfilmer - 1972

Ettan är given då det är en av de största och bästa klassikerna som finns. Tvåan är även den given, men sen blir det desto svårare. Vid sidan av de två toppfilmerna är det ont om storfilmer. Istället är det många lite mindre kända pärlor som dyker upp, men som är väl värda en titt.

På topp tio återfinns filmer från:

7 USA
3 Storbritannien


#10 Play It Again, Sam (Woody Allen)



En neurotisk filmkritiker blir dumpad av sin fru. Hans hjälte är den tuffa man som Humphrey Bogart har spelat i många filmer. Bogart börja dyka upp och ge honom goda råd hur han skall ragga tjejer. Det finns dock bara en som passar ihop med honom...

Fin liten, tidig Woody Allen där han refererar mycket till Casablanca och Humphrey Bogart. Mysig och med humor som funkar när Woody i princip spelar sig själv.


#9 What's Up, Doc? (Peter Bogdanovich)



Howard och hans fästmö befinner sig i San Francisco för att försöka få ett bidrag till Howards musikaliska forskning. Men Howards så välorganiserade tillvaro vänds upp-och-ned, och han hamnar i en härva av stulna juveler, förväxlat bagage och hemliga agenter.

Återupplivar den klassiska förväxlingskomedin från gamla dar, och lyckas klart bra. Många roliga situationer och karaktärer som avlöser varandra under filmens gång. Ryan O'Neal, Barbra Streisand och övriga funkar alla bra.


#8 Prime Cut (Michael Ritchie)



En torped från maffian skickas till Kansas City för att klara upp en skuld med en ranchägare som inte bara maler ner sina fiender och gör korv av dem utan även säljer kvinnor som sexslavar.

En trevlig överraskning, även om man inte borde vara det med duktiga trion Gene Hackman, Lee Marvin och Sissy Spacek i rollerna. Lite annorlunda och ganska vågad på sina håll - minnesvärd.


#7 Sleuth (Joseph L. Mankiewicz)



En deckarförfattare, som älskar lekar och teater, bjuder in sin frus älskare till sitt hus för en kamp på liv och död...

Två klassiska brittiska skådespelare i Laurence Olivier och Michael Caine möts i en hjärnornas kamp-situation. Ett kammarspel med gott om vändningar och fint skådespeleri.


#6 Images (Robert Altman)



Cathryn, som är lyckligt gift med Hugh, får allt svårare att skilja på dröm och verklighet när paret återvänder till sitt avskilda hus på landet. Hon börjar se syner som får henne att tvivla på sig själv och fatta svåra beslut.

Ett psykologiskt drama (eller rysare om man så vill) som jag ofta brukar jämföra med Polanskis tidiga film Repulsion (1965) då de har liknande egenskaper där en kvinna blir mer och mer indragen i en kuslig värld. Intressant, spännande och bra.


#5 The Offence (Sidney Lumet)



Under ett förhör misshandlar polisen Johnson en man väldigt brutalt när han är helt övertygad om att denne gjort sig skyldig till fruktansvärda brott. Samtidigt måste Johnson försöka rannsaka sig själv och ta itu med sina personliga problem.

Aldrig har man sett Sean Connery i en mer övertygande roll än här. Han är riktigt bra i en roll som både är elak och nedbruten på samma gång. En gömd liten pärla av duktige regissören Sidney Lumet.


#4 Avanti! (Billy Wilder)



En man åker till Italien för att hämta hem sin fars kropp. Där träffar han dottern till faderns älskarinna och inleder en affär med henne medan begravningen ska förberedas.

En mycket varm, rolig och mysig film som visar att mästerregissören Billy Wilder fortfarande kunde på äldre dar. Har mycket av det som gjorde några av hans mest klassiska filmer så lyckade. Jack Lemmon är som vanligt klockren.


#3 Across 110th Street (Barry Shear)



Tre Harlem-bovar rånar maffian på $300.000 och skjuter ihjäl ett gäng personer, inklusive två poliser. En tuff New York-snut paras då ihop med en svart polis. De måste nu både lära sig att samarbeta och försöka lösa det svåra fallet.

En 70-tals pärla som jag förmodligen inte hade upptäckt utan Quentin Tarantinos hjälp. En kombination av blaxploitation och tuff polisfilm där Anthony Quinn och Yaphet Kotto är riktigt minnesvärda - hårdkokt.


#2 Deliverance (John Boorman)



Fyra affärsmän reser över en helg ut till vildmarken för att paddla. Resan börjar harmoniskt med vacker natur och excentriska lokalinvånare. Ju längre ner på floden de kommer desto obehagligare blir det dock. Den inavlade lokalbefolkningen leker katt-och-råtta med dem och de civiliserade männen får svårt att överleva i det laglösa landet.

En film man aldrig glömmer när man sett den. Smått obehaglig eftersom den är så realistisk och inte alls omöjlig. Skulle kunna hända vem som helst som är på fel plats vid fel tillfälle. Skapar en otrolig stämning ju längre in man kommer.


#1 The Godfather (Francis Ford Coppola)



Tidernas klassiker om en maffiafamilj i New York. I centrum står Don Corleone, Gudfadern, men också hans söner bistår honom vid det intrikata maktspel som pågår mellan Corleone och de andra familjerna i området.

Vissa håller den andra filmen som strået vassare (den har trots allt både Al Pacino och Robert De Niro), men detta är originalet och har Marlon Brando - Gudfadern. Det kan inte bli så mycket bättre och det är inte alls svårt att förstå varför den blivit så älskad av flera generationer.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Aguirre, der Zorn Gottes
Butterflies Are Free
The Getaway
The Groundstar Conspiracy
Jeremiah Johnson
Un flic

---

Sämsta filmen: Hit Man

Minns inte denna blaxploitation, men bra var den inte.


Största besvikelsen: Solyaris / Solaris

En av Andrei Tarkovskys mest hyllade och välkända filmer, men denna sci-fi visade sig vara väldigt lång och tråkig, tyvärr.

6 kommentarer:

  1. Mycket som jag inte sett, konstaterade redan när jag gjorde min ALIMO-lista för året att det fanns många hål att täppa igen. Skulle dock behöva se om Deliverance för att kunna avgöra mellan den och Gudfadern

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Deliverance är förvisso klart bra, men i jämförelse med Gudfadern är det en pojkscout ;) Efter min senaste titt av Gudfadern konstaterade jag att det är en film som håller fantastiskt bra.

      Radera
  2. Kul med dessa årslistor från tiden före jag började se film. Jag skulle nog ha något litet överlapp, minst en film i alla fall. Får se när jag kommer till detta år med mina egna listor...
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Det är långt bak i tiden, men tanken är att gå ännu längre bak :) Alltid kul att ha en sån här lista i bakfickan och kunna presentera en lite då och då.

      Radera
  3. I always enjoy Prime Cut’s classic 70’s gritty, crime film style, greasing it’s action with lurid sleaze, and where else can you watch a car get eaten by a combine harvester!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paul S: Exactly. Prime Cut is a prime example of gritty 70's cinema. I always enjoy Gene Hackman, so it's a bonus to see him in it.

      New list coming tomorrow (1971).

      Radera