lördag 9 januari 2016

Primal Fear



Titel: Primal Fear
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Gregory Hoblit
I rollerna: Richard Gere, Edward Norton, Laura Linney, Frances McDormand

Handling: Martin Vail är en ärelysten advokat som tar sig an ett uppmärksammat mordfall i förhoppning om att han ska hamna i rampljuset.

Omdöme: Regissören Gregory Hoblit har gjort respektabla thrillers så som Fallen (1998), Frequency (2000) och Fracture (2007). Men detta var hans långfilmsdebut efter att inte minst ha gjort sig ett namn som producent och regissör av flera avsnitt av de klassiska polisserierna "Hill Street Blues" på 80-talet och "NYPD Blue" på 90-talet.



Stjärnadvokaten Martin Vail (Richard Gere) har sedan ett par år tillbaka hoppat av sitt jobb som åklagare för att starta eget som försvarsadvokat. När så Chicagos ärkebiskop, som är en gammal vän till Martins f.d. chef John Shaughnessy (John Mahoney) blir brutalt mördad, vill Martin genast försvara den misstänkte mördaren - gratis. Den misstänkte mördaren är den 19-årige körpojken Aaron Stampler (Edward Norton).



Under samtalen med Aaron får Martin reda på att det fanns en tredje person i rummet där ärkebiskopen blev mördad. Aaron var där, men skulle bara lämna tillbaka en bok i rummet bredvid när han hörde bråket och såg någon vid kroppen. Men Aaron säger att han lider av blackouts som gör att han inte minns vad som hände sen eller hur offrets blod hamnade på hans kläder. Martin ser en god chans att vinna fallet medan åklagarsidan, ledda av en gammal flamma till Martin, Janet Venable (Laura Linney), tänker kräva dödsstraffet.



Hade inte sett filmen på väldigt länge så det enda jag kom ihåg var ungefär hur den skulle sluta, men inte exakt. Detta är lite av en klassisk rättegångsthriller som bjuder på en del vändningar, där bevis och vittnen plötsligt dyker upp från ingenstans. Gillar man denna typ av film är det en film att se. Jag har alltid gillat genren och det skadar självklart inte att man har en stark skara skådespelare.



Filmen lever mycket på sitt slut, och det är ett bra slut. Men granskar man filmen lite mer i sömmarna så måste den kunna leva på mer än bara sitt slut. Vid sidan av prestationerna, som genomgående är klart bra (inte bara av Edward Norton) så tycker jag filmen har ett lagom tempo. Man känner att det är en 90-tals film. Det stressas inte för mycket, men det blir aldrig direkt temposvagt eller med onödiga scener. Dock kan jag tycka att man kan ha en del invändningar mot en del saker. Bl.a. att det finns lite för många passande omständigheter som inte kan planeras/förutspås. Det hela känns inte så genomtänkt som man hade önskat sig. Inte som t.ex. The Usual Suspects (1995).

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

2 kommentarer:

  1. Jag minns att när den kom blev i alla fall jag mest imponerad av Richard Geres insats. Trodde inte han var en "riktig" skådis innan dess ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Jag har förvisso länge tyckt Gere är stabil. Men det är klart, vid den här tidpunkten kan jag förstå om man kände så. Hans två bästa roller kom ju nästan tjugo år tidigare i Days of Heaven (1978) och inte minst i American Gigolo (1980).

      Radera