söndag 10 januari 2016

The Lion in Winter



Titel: The Lion in Winter / Så tuktas ett lejon
Genre: Drama
Land: Storbritannien/USA
År: 1968
Regi: Anthony Harvey
I rollerna: Peter O'Toole, Katharine Hepburn, Anthony Hopkins, Timothy Dalton

Handling: År 1183. Henrik II:s tre söner vill alla ärva tronen och slåss om kungens gunst. Henrik beslutar sig för att bjuda in dem över en julhelg tillsammans med sin fru Eleanor och sedan utse sin arvtagare.

Omdöme: Henrik II (Peter O'Toole) är 50 år och har tre söner - Richard (Anthony Hopkins), John (Nigel Terry) och Geoffrey (John Castle). De vill alla ärva tronen efter sin far, men vem är egentligen mest lämpad? Henrik bjuder in dem över julen tillsammans med deras mor Eleanor (Katharine Hepburn) som han håller fånge i ett annat slott. Till dem ansluter sig den franske kungen Filip II (Timothy Dalton) som ska förhandla med Henrik, men som blir indragen i familjens intriger.



Med två etablerade skådespelare i Peter O'Toole och Katharine Hepburn samt två nykomlingar i Anthony Hopkins och Timothy Dalton, visar denna klassiker prov på skådespeleri på hög nivå. O'Toole, som bl.a. hade gjort Lawrence of Arabia (1962) och Becket (1964), där han för övrigt också spelade Henrik II, kom att få hela åtta Oscarsnomineringar under sin karriär. Han vann konstigt nog ingen (borde nog t.ex. ha vunnit en för denna roll). Hepburn å sin sida Oscarsnominerades tolv gånger under sin karriär och vann fyra (flest bland alla kvinnliga skådespelare), samtliga för bästa huvudroll. Detta var hennes tredje vinst.



Filmen kom att få sju Oscarsnomineringar och vann tre (Hepburn, manus och musik). Men vad gör det till en klassiker vid sidan av alla nomineringar och vinster? Är det två saker som sticker ut så är det dels skådespelarna och dels manuset, närmare bestämt den rappa dialogen. Kvartetten O'Toole, Hepburn, Hopkins och Dalton är alla riktigt bra. Så där härligt bra så man sitter och myser när de drar igång tillsammans och liksom avlöser varandra. Favoritscenen kommer när kungen och hans tre söner alla besöker Filip II (Dalton) och försöker förhandla bakom ryggen på de andra.



Det är gott om intriger och vändningar för att underhålla hela vägen under den drygt två timmar långa speltiden. Stundtals kanske det blir lite upprepande, inte minst när Henrik och Eleanor ska överlista varandra och varje gång gå igenom en känslostorm innan de kan gå vidare. Dessutom blir det på sina håll lite teatraliskt (bygger på en pjäs) vilket gör att man tappar känslan av att vara på plats som man gärna vill känna. Fast detta sker skönt nog inte så ofta och ett plus är att man inte känner av någon studiokänsla. Man har till stor del spelat in på plats på riktiga gamla slott i Wales, Irland och Frankrike.



När man återser en sån här film som man inte sett på länge men minns som bra, är det alltid lite vanskligt. Ska den hålla eller inte? En sak som förvånade mig lite var filmens ton. Jag hade fått för mig att den var mer komisk, lättsam. Nu har den humor och glimten i ögat emellanåt, men i grund och botten är det en ganska tragisk och mörk historia om en familjefejd. Det antyds även på både homosexualitet och incest, vilket givetvis ger det hela en något tung aura som blir allt mer påtaglig ju längre in man kommer. Klart sevärt och underhållande, svag fyra.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar