torsdag 24 mars 2016

Mina favoritfilmer - 1966

Gott om bra filmer och en stor blandning av genrer och inte minst länder. Vilken film som är etta är givet, men där bakom är det desto svårare att rangordna platserna. Ett starkt filmår.

På topp tio återfinns filmer från:

3 USA
2 Italien
2 Storbritannien
1 Frankrike
1 Japan
1 Sverige


#10 A Man for All Seasons (Fred Zinnemann)



Historien om filosofen och politikern Sir Thomas More och hans konflikt med Henrik VIII. More var Henriks närmaste medarbetare men vägrade stödja honom när han ville bryta med påven och reformera kyrkan p.g.a. att påven vägrade låta honom skilja sig.

Klassiskt kostymdrama som kammade hem hela sex Oscars och det är inte så svårt att förstå. Genomgående bra film och produktion.


#9 Seconds (John Frankenheimer)



En hemlighetsfull organisation erbjuder nya liv till de som tröttnat på tillvaron. Du väljer vem du vill vara, genomgår kosmetisk kirurgi, den avsedda personen dödas och du placeras i dennes ställe. Detta händer Arthur Hamilton när hans gamle vän, som han trodde var död, ringer honom och säger åt honom att ta sig till en viss adress.

Lurig liten film som i sina bästa stunder bjuder på riktigt bra scener, men som tyvärr även är lite ojämn.


#8 Persona (Ingmar Bergman)



Sjuksystern Alma blir placerad att ta hand om skådespelerskan Elisabeth som har slutat tala efter ett mentalt sammanbrott. Avskilda från den övriga världen, vid en sommarstuga, ska de ta itu med problemen.

En av Bergmans bästa filmer som både är snygg att kolla på och ställer en del intressanta frågor.


#7 El Dorado (Howard Hawks)



Revolvermannen Cole Thornton slår sig samman med gamle vännen och sheriffen J.P. Harrah. Tillsammans med en gammal indiankrigare och en gambler hjälper de en ranchägare och hans familj i kampen mot en rivaliserande ranchägare.

Många anser att Howard Hawks här gjorde en remake på sin egen klassiker Rio Bravo. I vilket fall som helst är det en klart tillfredsställande västern med bl.a. John Wayne, Robert Mitchum och James Caan.


#6 Born Free (James Hill)



Joy Adamson och hennes make, viltvårdaren George Adamson, tar hand om lejonungen Elsa när hennes mamma dör. När Elsa blir vuxen står Joy och George inför ett svårt val - lämna ifrån sig Elsa till ett zoo eller släppa ut henne i det fria...

En riktigt mysig film om lejonet Elsa inspelad på plats i Afrika. Blir inte så mycket bättre i genren och blir inte heller så sockersöt som den lätt hade kunnat bli.


#5 The Big Gundown (Sergio Sollima)



John Corbett jagar mexikanen Cuchillo Sanchez, som misstänks för våldtäkt och mord på en 12-årig flicka, genom hela södern. Upplösningen blir dock inte som hans uppdragsgivare tänkt sig.

Vid sidan om Sergio Leones klassiska italienska spaghettivästernfilmer håller jag denna högst. Underbar musik av Ennio Morricone, en som vanligt skön Lee Van Cleef och en bra Tomas Milian som knivexpert.


#4 The Sword of Doom (Kihachi Okamoto)



Ryunosuke är en sociopatisk och skrupelfri samuraj utan medkänsla. När han ska ha en uppvisningsmatch på sin fäktningsskola bönfaller hans motståndares fru Ryunosuke att lägga sig i matchen. Hon erbjuder sig att offra sin egen kyskhet i utbyte. Ryunosuke accepterar, men dödar ändå hennes man i duellen. Ryunosuke blir jagad av brodern till mannen han dödade, och under tiden blir han också inblandad i interna maktkamper i sitt eget mördarband...

Förmodligen min favorit bland alla samurajfilmer som bjuder på gott om action och svärdfajter. En fröjd för ögonen också och en genomtänkt film från början till det mäktiga slutet.


#3 The Sand Pebbles (Robert Wise)



Sjömannen och mekanikern Jack Holman mönstrar på det amerikanska krigsskeppet San Pablo som patrullerar Yangtzefloden i Kina under slutet av 1920-talet. Holman är till en början inte vänligt inställd mot kineserna som arbetar på båten, men ändrar senare sin inställning när han blir vän med en av dem. Hans arbetssätt är inte populärt hos den amerikanska delen av besättningen och spänningen mellan Holman och dem ökar snabbt.

En film som visade sig vara bättre och större än väntat där Steve McQueen bjuder på en av sina bästa prestationer (Oscarsnominerad). Finns inte många svagheter med denna. En klassiker.


#2 Le deuxième souffle (Jean-Pierre Melville)



Gu rymmer från fängelset efter att ha suttit inne 10 år. För att kunna fly landet och starta ett nytt liv behöver han pengar och bestämmer sig därför att vara med på en sista kupp.

Regissören Jean-Pierre Melville tog inspiration från film-noir och blev själv en inspiration för filmmakare världen över med filmer som denna. Elegant, cool och stilsäker kriminalare från Frankrike.


#1 The Good, the Bad and the Ugly (Sergio Leone)



Med ponchon, sitt skägg och med en lång smal cigarr hängande i mungipan som kännetecken får vi se Clint Eastwood som "den gode". En av filmhistoriens mest välkända "bad guys", Lee van Cleef, har rollen som "den onde" och sadistiske Angel Eyes. Eli Wallach spelar "den fule" och kallblodige banditen Tuco. Denna trios vägar korsas under det livsfarliga sökandet efter 200.000 dollar i guldmynt som försvunnit spårlöst från en militär penningtransport.

Det går inte att komma ifrån att detta är en sann klassiker och en av de allra främsta västernfilmerna. Clint Eastwood, Lee Van Cleef och inte minst Eli Wallach underhåller som få. Musiken av Ennio Morricone är makalöst bra och det finns gott om uppgörelser som får det att vattnas i munnen på en.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

The Battle of Algiers
Closely Watched Trains
Kocár do Vidne

---

Sämsta filmen: Blowup

Oj, sunkigt brittiskt 60-tal och mimarna på slutet är droppen. Nyversionen Blow Out (1981) av De Palma är klart bättre.


Största besvikelsen: Who's Afraid of Virginia Woolf?

Bra prestationer och snyggt svartvitt foto. Men fann den tyvärr alltför tråkig.

12 kommentarer:

  1. Kul med Persona (som skulle vara min nummer ett!) och Seconds.

    The Sword of Doom låter intressant. Tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Finns många bra filmer på listan så både Persona (en av Bergmans bästa) och Seconds får se sig slagna av filmer jag finner bättre.

      Ja, jag blev mycket nöjd med The Sword of Doom när den sågs.

      Radera
    2. Ja, fast jag menade att det var kul att ens se dem på listan, speciellt Persona. :)

      Radera
    3. Jojjenito: Jag förstod det, men nämnde ändå att trots att de är bra så fanns det (i mitt tycke) flera andra som var bättre ;)

      Radera
  2. Oj vad långt du har kommit.

    Jag undrar om jag ens sett 10 filmer från 1966.

    Den onde, den gode och den fule, PErsona och How to steal a million har jag sett i alla fall.

    El Dorado? Ens i närheten av Rio Bravo??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Det finns fler årslistor på gång. Känns inte som någon idé att sitta och trycka på dem för länge...

      El Dorado gillade jag helt klart, så ja den är faktiskt i närheten av Rio Bravo. Helt klart ett tips om man gillar RB.

      Radera
  3. Många tips som jag tar till mig - tackar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Alltid kul att kunna bjuda på lite filmtips.

      Radera
  4. Born Free (djur är lättare att fatta tycke för än människor), El Dorado (vars manus delvis även skrevs av Leigh Brackett som var med och skrev Rio Bravo), The Sword of Doom (har glott på det omslaget i över ett decennium och den osympatiska intrigen är intressant) och Le Deuxiéme Souffle (då Melville alltid verkar få mig att falla, utifrån två filmer sedda hittills).

    Filmerna jag sett är Persona, The Big Gundown och The Good (...). Samtliga får höga betyg av mig, särskilt dom två sistnämnda och jag tycker som dig att The Big Gundown är den bästa av alla spaghetti westerns om Leones filmer skalas av. Och bästa soundtracket i en western som inte regisserats av Leone dessutom. Morricone slåss endast med sig själv på westernfilmmusikfronten.

    Har för mig att en film som väl hette The Chase (?) med Duvall, Dunaway (väl?) och Brando kom detta år. Byggd på en pjäs. Musik av John Barry. Den gillade jag också rätt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absurd Cinema: Jag kan bara rekommendera de fyra du valde ut som du blev mest nyfiken på. Tror helt klart att samtliga skulle kunna falla dig i smaken.

      Håller med, musiken till The Big Gundown av Morricone är mästerlig och höjer den på egen hand.

      Tack för tipset av The Chase, låter intressant (är svag för Barrys musik dessutom). Verkar inte vara Dunaway utan Jane Fonda och Angie Dickinson, plus Robert Redford förutom Brando och Duvall. Så det låter helt klart lockande!

      Radera
  5. *Ska tydliggöra att filmerna jag nämner i översta spalten är dem jag blev mest nyfiken på

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absurd Cinema: Det är noterat ;)

      Radera