lördag 16 april 2016

K2



Titel: K2 - den största utmaningen
Genre: Äventyr/Drama/Thriller
Land: Storbritannien/USA/Japan
År: 1991
Regi: Franc Roddam
I rollerna: Michael Biehn, Matt Craven, Raymond J. Barry, Luca Bercovici

Handling: Taylor och Harold är bergsklättrare och bästa vänner. De får ett erbjudande om att delta i en expedition till K2. Världens näst högsta bergstopp, men också världens svåraste och farligaste. Det som alltid varit en dröm för dem är på väg att bli verklighet. Nu börjar äventyret: att besegra K2 - dödens berg.

Omdöme: Taylor (Michael Biehn, Terminator (1984) t.ex.) och Harold (Matt Craven, Jacob's Ladder (1990) bl.a.) är två duktiga bergsklättrare. Men de har även vanliga dagjobb. Taylor är en duktig advokat medan Harold är en forskare. Taylor är ungkarl och en tjejtjusare medan Harold är mer välbalanserad med fru och barn. Trots deras olikheter är de bästa vänner.



När de får chansen att ansluta sig till en expedition till berget K2 blir Taylor eld och lågor. Harold är mer reserverad då han har sin familj och sitt jobb att tänka på. Men han vet att det är en chans han aldrig kommer få igen och ser till att han kan följa med. De två möter upp expeditionens finansiär, miljardären Claiborne (Raymond J. Barry), gruppens ledare Dallas (Luca Bercovici, som påminner om en blandning mellan Ted Danson och Gary Cole) och de övriga på plats för att påbörja bestigningen. Målet är att försöka bli de första amerikanerna som lyckas bestiga det svårbestigna K2.



Bra bergsbestigningsfilmer växer inte på träd, men det finns några där ute. Detta var en jag kände igen från min barndom när den kom, även om jag inte såg den då. En sak jag noterade när jag bestämde mig för att se den nu var att musiken var gjord av favoriten Hans Zimmer (bl.a. Interstellar (2014)), något jag såg fram emot. Men när filmen drar igång och förtexterna dyker upp är det istället Chaz Jankel som står för musiken. Det visar sig att Zimmer av någon anledning endast gjorde musiken till den europeiska versionen. Skönt nog visar det sig ganska tidigt att Chaz Jankel gjort ett fullt dugligt jobb. Ja, han har lyckats ge filmen rätt stämning i de flesta scenerna faktiskt.



Efter en inledande halvtimme där vi fått lära känna Taylor och Harold i deras hemstad Seattle, bär det av till K2 och äventyret kan ta fart. Det blir till en stabil film som håller intresset uppe och blir lite småspännande där uppe på berget. Givetvis kommer det inte gå smärtfritt och alla kommer inte heller komma ner levande.



Är det något som gör att filmen inte riktigt tar nästa steg så är det att filmen tappar en del under sista tjugo eller så. En del scener är något för utdragna vilket gör att man tappar intensiteten man bör ha i en sån här film när det börjar hetta till. Allt som allt värd att se om man gillar den här typen av film, även om den har en bit upp till t.ex. Everest (2015).

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar