torsdag 21 april 2016

Mina favoritfilmer - 1963

Något tunn bredd detta år och utan tio jämnstarka filmer på listan. Den övre halvan är dock ganska jämnstark med ett par klart trevliga filmer. Inte helt lätt att välja vilken som ska vara etta då det saknas en riktigt given favoritfilm.

På topp tio återfinns filmer från:

5 USA
2 Japan
2 Storbritannien
1 Italien


#10 The Girl Who Knew Too Much (Mario Bava)



En amerikansk sekreterare på besök i Rom blir vittne till ett i en serie av kvinnomord. Intrigen tätnar och kvinnan får hjälp av en läkare att nysta upp de hårt hoptvinnade trådarna.

Nämns ofta som den första giallon och även om den är i svartvitt bjuder den på tillräckligt för att räknas in i genren. Skulle vilja säga att det är en kombination av giallo och Hitchcock där John Saxon bjuder på en del humor.


#9 The Haunting (Robert Wise)



En forskare bjuder in människor som haft paranormala upplevelser till Hill House, ett berömt spökhus. Han vill bevisa att det finns saker bortom det sunda förnuftet och om han lyckas kanske det kommer att ingå i detsamma. Fyra personer kommer, därav en brorson och arvtagare till ägaren av huset som får representera skeptikern. Handlingen centreras kring den förtryckta Eleanor som nu, äntligen, får se en bit av världen. Hennes liv har många paralleller med Hill House historia och kanske är det hennes närvaro som sätter huset i gungning.

Räknas som en klassiker i sin genre och även om det inte är någon personlig favorit så är Robert Wise en regissör som ofta går hem hos mig.


#8 Shock Corridor (Samuel Fuller)



På sin jakt efter Pulitzer-priset smusslar sig journalisten Johnny Barrett in på ett mentalsjukhus, där det begåtts ett mord som polisen inte kunnat lösa, genom att agera psykiskt sjuk.

Bygger sakta upp ett mysterium som blir allt bättre och mer välspelat efter en trevande inledning. Finns en del likheter med Gökboet med tanke på att båda utspelar sig på mentalsjukhus.


#7 Hud (Martin Ritt)



Hud Bannon har alltid föredragit att dricka, slåss och ragga upp kvinnor enligt hans fars traditioner. Hud är en man som bryr sig mer om sig själv än för sin unge brorson, sin far och det förstående hembiträdet. När en sjukdom hotar boskapen på familjens ranch uppstår en konflikt mellan Hud och hans far.

En ovanlig filmroll för Paul Newman som vanligtvis spelade helylle-amerikaner. Här är han inte lika god, vilket är intressant att se i sig. Filmen puttrar länge på och tar sig fint mot slutet.


#6 The Birds (Alfred Hitchcock)



Den förmögna kvinnan Melanie Daniels åker till den lilla kuststaden Bodega Bay utanför San Francisco för att leta reda på en man hon är intresserad av. Vid ankomsten till staden blir hon oförklarligt attackerad av en fiskmås. Plötsligt samlas tusentals fåglar i staden och allt fler invånare utsätts för attacker.

Klassisk Hitchcock som inte alltid är tillfredsställande med effekterna, men det är inget fel på den småkusliga atmosfären som byggs upp.


#5 Youth of the Beast (Seijun Suzuki)



När tuffe och mystiske Joji "Jo" Mizuno dyker upp i Tokyos undre värld, skapar han kaos mellan två rivaliserande gäng. En dag hittas Mizunos vän död tillsammans med en älskarinna i vad som ser ut som ett gemensamt självmord. Mizuno vägrar tro på detta och infiltrerar Yakuzan för att finna sanningen.

En mycket stilsäker japansk noir som bjuder på en skön huvudperson, snyggt foto och en ganska brutal historia där ingen går säker. Dock ett minus för den jazziga musiken.


#4 High and Low (Akira Kurosawa)



En affärsman hamnar i ett svårt dilemma. Han är beredd att offra sin förmögenhet då hans son kidnappas, men upptäcker att kidnapparna tagit fel. De har tagit chaufförens son...

En av Kurosawas bättre filmer som bjuder på ett härligt kidnappningsdrama och dessutom med en twist. Finns gott om minnesvärda scener och har oftast bra nerv.


#3 The Great Escape (John Sturges)



1943 öppnade tyskarna ett högsäkerhetsfängelse för krigsfångar. Där placeras de mest notoriska rymmarna - alla tillsammans. Genast börjar flyktplaner planeras, för 250 man. Baserat på en sann historia.

Steve McQueen, Charles Bronson och de övriga i denna klassiker planerar och planerar, gräver och gräver. Kanske att den är lite för lättsam på sina håll och fördummar tyskarna, men har även en stark avslutning när själva flyktförsöket drar igång.


#2 From Russia with Love (Terence Young)



James Bond gör upp med den ondskefulla SPECTRE-organisationen i en kapplöpning för att få tag i ryssarnas chiffermaskin, Lektor. För att få tag på Lektor ska han träffa den vackra ryskan Tatiana Romanova som ska hjälpa honom i Istanbul, Turkiet.

Den andra Bond-filmen i ordningen är utan tvekan en av de främsta i serien. Bra rakt igenom med en av de bästa skurkarna spelad av Robert Shaw, och dessutom med flera andra bra karaktärer och scener.


#1 Charade (Stanley Donen)



En kvinna får beskedet att hennes man blivit mördad och nu är de ute efter henne då de tror att hon har pengar som hennes man hade som de ansåg tillhörde dem. Samtidigt träffar hon en främling som försöker hjälpa henne.

Den bästa Hitchcock-filmen Hitchcock inte regisserade? Ja, en av de bästa utan tvekan. Gott om vändningar, spänning, mystik och även en del humor och kärlek. Med stjärnor som Cary Grant, Audrey Hepburn, Walter Matthau och George Kennedy kan det inte bli annat än lyckat.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Irma la Douce
Mélodie en sous-sol / Any Number Can Win
The Servant

---

Sämsta filmen:

Inte alls min kopp té. Snygg att titta på förvisso, men riktigt dryg. En av få hyllade klassikers jag verkligen inte gillar.


Största besvikelsen: Lord of the Flies

Upplägget är bra och intressant, men genomförandet är desto tråkigare.

5 kommentarer:

  1. From Russia with love är svinbra i alla fall! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Ja, det är den. Utan tvekan en av de bästa Bond-filmerna.

      Radera
  2. Din etta har jag faktiskt inte ens hört talas om. så den skulle ju vara lite spännande att kolla upp. Annars är det förstås trevligt att se en Kurosawa på listan. Kanske också på rätt plats i förhållande till The Great Escape, eftersom den är lite ojämn. Håller också med om din sämsta-film, det var verkligen inget som gick hem hos mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så en charad på ettan skulle vara Sofia som ser förvånad ut? Hihi, jag kunde inte hålla mig.

      Nej, men skämt sido, vi ska låta filmen skämta istället för den är helt klart njutbar. Jag har sett den.

      Radera
    2. Sofia: Som sagt, Charade är en film man ska se om man vill se en film i stil med Hitchcocks filmer som kombinerar mystik med humor på ett elegant sätt. Det är också en sån film jag sett om, men trots det är det svårt att minnas exakt hur allt ligger till då den har en del vändningar.

      Radera