söndag 8 maj 2016

The Longest Yard



Titel: The Longest Yard / Benknäckargänget
Genre: Drama/Komedi/Sport
Land: USA
År: 1974
Regi: Robert Aldrich
I rollerna: Burt Reynolds, Ed Lauter, Eddie Albert, Michael Conrad, Richard Kiel

Handling: En f.d. quarterback som avtjänar ett straff får i uppdrag av fängelsedirektören att träna fångarna och sätta ihop ett amerikanskt fotbollslag för att möta vakterna i en match.

Omdöme: Paul Crewe (Burt Reynolds) har inte spelat amerikansk fotboll på flera år. Han dricker lite för mycket och hamnar en dag i bråk med sin flickvän. Efter att ha slagit till henne under bråket, "lånar" han hennes bil full som han är. Snart får han polisen efter sig och när han till slut åker fast har han samlat på sig tillräckligt för att åka in i fängelset.



Han hamnar på ett fängelse där fängelsedirektören specifikt sett till att han får komma dit. Fängelset har nämligen ett halvprofessionellt amerikanskt fotbollslag bestående av fångvakter. De är näst bäst i landet, men fängelsedirektören Hazen (Eddie Albert) vill att de ska bli bäst. När Paul inte går med på att träna dem, straffas han hårt, inte minst av lagets tränare kapten Knauer (Ed Lauter). Till slut får Paul en idé - att fångarna bildar ett lag som möter vakterna så att vakterna ska vara redo för den nya säsongen. För Paul och fångarna blir det en chans att ge igen på vakterna.



Det är lätt att se den här filmen som en ren komedi, om man inte sett den. Jag hade sett den en gång för länge sen och mindes inget av den. Nu när den sågs om var det tydligt att det är långt ifrån en lättsam bagatell. Den har nämligen den där skitiga, råa känslan som 70-talet ofta fick till. Det finns gott om humor, men den känns ändå äkta i utförandet. Det hela är t.ex. inspelat på ett riktigt fängelse och matchen är på blodigt allvar.



Själva matchen som man får ta del av under filmens senare del funkar för det mesta bra. Det må inte vara proffsfotboll de spelar, men det är bra gjort och bjuder på en del humor med tanke på att båda sidor vill göra så mycket skada som möjligt. Fångarna tränar extra på att kunna skada och ser även till att veta vilka gamla skador vakterna har. Men när det väl kommer till matchen är vakterna minst lika brutala, om inte värre.



Burt Reynolds passar bra i rollen som den småkaxige Paul med sin torra humor och sitt sanslösa skratt. Han hade egentligen bara gjort en storfilm innan denna och det var klassikern Deliverance (1972). Efteråt blev det en hel del lättsammare filmer för honom i över tjugo år innan han gjorde den Oscarsnominerade rollen i Boogie Nights (1997). Dock noterbart att han varit Golden Globe-nominerad hela sju gånger (för både film och serier) och vunnit två. Denna roll är nog det bästa tidiga exemplet på det som han senare skulle fortsätta göra med framgång.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.1

2 kommentarer:

  1. Denna har jag inte heller sett. Kunde tänka mig att stilen skulle passa dig. En film som kanske nästan får Charles Bronson-stämpeln... Eller? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Ja, denna är mer i min smak. Det är småroligt, men fortfarande med en äkthetskänsla.

      Det var faktiskt nära att jag gav den en Bronson-stämpel... Den kommer dock istället på en annan film i veckan!

      Radera