måndag 18 juli 2016

Tequila Sunrise



Titel: Tequila Sunrise
Genre: Drama/Kriminalare/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: Robert Towne
I rollerna: Mel Gibson, Michelle Pfeiffer, Kurt Russell, Raul Julia, J.T. Walsh

Handling: McKussic har slutat sälja droger och vill helst börja leva ett vanligt liv. Hans bäste vän, polisen Nick Frescia får i uppdrag att undersöka vad han egentligen håller på med. För att få reda på så mycket som möjligt börjar han tala med Jo Ann, en restaurangägarinna som McKussic verkar vara lite förälskad i. Men Nick faller också för henne, och vänskapen mellan honom och McKussic är i fara. Problemen blir inte mindre av att en ökänd knarklangare vid namn Carlos ryktas vara på väg från Mexiko för att göra en stor affär.

Omdöme: Detta är en film som ofta fanns nära till hands under min barndom, men som jag av någon anledning aldrig såg. Detta trots att Mel Gibson bara året innan gjorde Lethal Weapon (1987) som man såg om och om igen. Denna verkade också vara en explosiv film av liknande slag, men ändå blev det alltså inte av att den sågs.



Med sig har Mel Gibson två andra stjärnor från 80-talet - Michelle Pfeiffer och Kurt Russell. Filmens regissör och manusförfattare är Robert Towne som främst var känd för sitt Oscarsvinnande manus till Chinatown (1974). Precis som var fallet i nämnda klassiker är det en ganska komplicerad handling. Skillnaden är att man där hade en riktigt bra regissör (Roman Polanski) som fick ihop det hela. Här är Robert Towne minst sagt ett par klasser för svag som regissör för att få ihop en bra film.



Filmen visar sig inte alls vara en explosiv och tät film som man skulle kunna tro. Istället bjuds man på ett triangeldrama mellan Gibson, Pfeiffer och Russell. Två vänner som vill ha samma kvinna och hon vill ha dem. Som ett triangeldrama må det inte vara så dåligt. Problemet är att det inte är vad filmen ska vara. För det handlar om knarklangare, poliser som avlyssnar och övervakar, men inget verkar hända.



Under två tredjedelar av filmen är det som nämnts ett triangeldrama. När den ökände knarklangaren Carlos sen dyker upp för att prata affärer med McKussic (Gibson) blir filmen plötsligt det man trodde att den skulle vara från början. Nu blir det lite fart och fläkt. Tyvärr blir det riktigt rörigt och med logiska luckor. Det känns som man klippt bort en kvart eller något från handlingen. Rätt vad det är förflyttas handlingen från ett hus till ett par båtar. Personer frågar var en person är som nyss var i huset, polisen som har bevakning på huset har inte sett någon lämna huset trots att han lämnar huset med motorbåt mitt i natten osv.



Det blir helt enkelt lite av en soppa. För även om det blir en del action med pang pang och explosioner under den sista tredjedelen, så blir det väldigt spretigt. Visst är det kul att man inte vet vem som ska lura vem eller vad som ska hända härnäst, men filmen är för konstigt ihopsatt för att det ska funka. Gibson, Pfeiffer och Russell gör sitt för att hålla filmen vid liv under långa stunder, precis som sköne Raul Julia när han dyker upp som mexikansk narkotikaagent. Detta visar sig dock inte vara vad man hade förväntat sig och regin är helt enkelt för svag.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.0

2 kommentarer:

  1. Har inte sett denna sedan jag var liten. Minns att jag inte gillade den då, eftersom jag avskydde Mel Gibson som grabb, eftersom alla tjejer gillade honom så mycket. Jag ville ju att Kurtan skulle få bruttan!

    Idag låter det dock som att den är värt ett återbesök, fobin för Mel är borta sedan typ 1996, trots allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pappan: Jag hade inte alls sett den så jag visste inte riktigt vad som väntade. Blev trots allt något besviken, men har läst att en del gillar det här så visst är det värt en chans.

      Radera