lördag 13 augusti 2016

His Girl Friday



Titel: His Girl Friday / Det ligger i blodet
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1940
Regi: Howard Hawks
I rollerna: Cary Grant, Rosalind Russell, Ralph Bellamy, Gene Lockhart

Handling: Toppreportern Hildy Johnson meddelar att hon ska lämna nyhetsbranschen för hemmets lugna vrå med sin tråkiga fästman Bruce. Hennes krävande redaktör och före detta make Walter Burns blir då fast besluten inte bara att få henne tillbaka till tidningen utan också att vinna hennes hjärta på nytt.

Omdöme: Första gången jag såg denna klassiska komedi signerad Howard Hawks var jag tagen av den kvicka och rappa dialogen. Nu var jag mer beredd på den, men trots det imponeras man av vilket tempo dialogen har. Det visar sig även att filmen inte är riktigt så genomrolig som jag hade minne av. Istället bjuds det på ett par dramatiska ögonblick som man inte riktigt förväntar sig i en sån här film.



Hildy Johnson (Rosalind Russell) ska ta tåget till Albany med sin fästman, försäkringsmannen Bruce (Ralph Bellamy) för att där gifta sig och skaffa familj. Innan hon ger sig av gör hon ett sista besök hos sin chef och ex-make, Walter Burns (Cary Grant). Han är nämligen redaktör på tidningen hon jobbar för, men nu är det dags att säga upp sig och säga adjö för gott. Walter tänker dock inte släppa iväg sin bästa reporter och sin gamla flamma så enkelt. Han tar till alla tricks i boken och försöker sätta henne på ett högaktuellt mordfall. Men Hildy kan alla hans knep innan- och utantill - eller?



Howard Hawks var verkligen en mästerregissör som kanske inte alltid får den uppmärksamhet han borde få. Han bemästrade filmer i en mängd olika genrer och bjöd genom åren på storklassikers som t.ex. Scarface (1932), The Big Sleep (1946) och Rio Bravo (1959) för att nämna några. Gangster, film-noir, västern och komedi, ofta av hög klass.



Något som slår mig under filmens gång är vilken fin, fin prestation Rosalind Russell gör som Hildy Johnson. Sällan ser man Cary Grant få kliva åt sidan, men det är precis vad han får göra när hon är i farten. Det är med en sådan självklarhet som hon framför sina repliker och med en sådan attityd att man bara måste älska hennes karaktär. Det är inte det att Cary Grant är dålig, för han är stabil och bra som vanligt, men hennes prestation är Oscarsvärdig (hon vann aldrig någon, men fick fyra Oscarsnomineringar genom åren, konstigt nog inte för denna).



Filmen blir kanske inte riktigt så underbar som jag ville minnas den som. Den börjar lite trevande innan den verkligen kommer igång och även om man bjuds på några riktigt roliga scener och situationer så är den lite ojämnare än man hade önskat sig. En sak som blir ganska tydlig är att filmen bygger på en pjäs då stora delar av filmen utspelar sig på samma ställe. Det gör att man emellanåt tappar lite fart. Dock fortfarande en klassiker och ett måste, inte minst för Rosalind Russells fina prestation. Svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar