torsdag 29 september 2016

Mina favoritfilmer - 1958

Bredden finns inte riktigt där detta år för att räknas till de bästa på 50-talet. Men som sig bör hittas här några riktigt starka filmer i topp där åtminstone de fem-sex översta placeringarna bjuder på kvalité. Topp två är också riktiga pärlor gjorda av två utav de främsta regissörerna, inte bara under 50-talet.

På topp tio återfinns filmer från:

9 USA
1 Frankrike


#10 I Want to Live! (Robert Wise)



Barbara Graham är en kvinna med tvivelaktiga moraliska värderingar och har genom åren blivit dömd för några simpla brott. Tvä män som hon känner mördar en äldre dam och när de åker fast börjar de misstänka att Barbara har hjälpt polisen arrestera dem. Som hämnd talar de nu om för polisen att det är Barbara som är mördaren...

Susan Hayward vann en Oscar för sin prestation och det är på sina håll en stark film, inte minst under sista halvtimmen. Lite för långdragen innan dess, men klart effektiv när man väl kommer till kritan.


#9 A Time to Love and a Time to Die (Douglas Sirk)



Året är 1944. Den tyske soldaten Ernst Graeber får sin efterlängtade permission. När han kommer hem upptäcker han förskräckt att huset där hans föräldrar bor blivit sönderbombat. Under sökandet efter sina föräldrar träffar han Elizabeth Kruse, dotter till en politisk fånge.

Inte en av Douglas Sirks bättre filmer i mitt tycke, men långt ifrån dålig. Fångar fint en romans mitt under ett pågående och hopplöst krig.


#8 The Defiant Ones (Stanley Kramer)



När en fångtransport kör av vägen lyckas två ihopkedjade fångar, Noah och John, fly. De måste lära sig att komma överens för att undvika att bli infångade. Det finns bara ett problem - en är vit, den andra svart.

Tony Curtis och Sidney Poitier är ihopkedjade och måste samarbeta för att överleva och fly. Lite före sin tid och har en del bra poänger, men den där jäkla bärbara radion som spelar jobbig musik hade man gärna varit utan.


#7 Murder by Contract (Irving Lerner)



En yrkesmördare stöter på problem när han får sitt första uppdrag med kvinnligt offer. Huset där hon bor är välbevakat och det krävs ett annat tillvägagångssätt än annars brukligt.

En sen noir (även om det inte är en utpräglad noir) som lyckas väl med att bygga upp en intressant premiss och huvudkaraktär. Hade kunnat bli lite mer minnesvärd med ett starkare slut.


#6 Run Silent, Run Deep (Robert Wise)



En amerikansk ubåtskapten blir sänkt av en japansk jagare. Han överlever, men får en skrivbordstjänst. Ett år senare blir han återigen kapten på en ubåt, och är nu besatt av att hämnas på jagaren som sänkte hans förra ubåt, kosta vad det kosta vill...

Klassisk ubåtsfilm med Clark Gable och Burt Lancaster. Dessutom i regi av duktige Robert Wise som nästan alltid lyckades leverera i en mängd olika genrer.


#5 Elevator to the Gallows (Louis Malle)



Florence Carala och Julien Tavernier planerar mordet på Florence make, Simon Carala, som även är Juliens chef. Julien utför mordet så att det ser ut som självmord. Men genom omständigheter hinner han inte komma därifrån och träffa Florence som det var bestämt. Samtidigt stjäl två ungdomar hans bil vilket leder till fler problem...

Fransk noir som gör en hel del bra, inte minst upplägget och genomförandet av mordförsöket med ett fint foto. Inte helt såld på Miles Davis jazziga musik och filmen saknar kanske något.


#4 Touch of Evil (Orson Welles)



En mexikansk narkotikapolis och hans fru åker på smekmånad till en amerikansk/mexikansk gränsstad. Väl där inträffar en rad händelser som inte kan tolkas som något annat än en konspiration.

Storväxte Orson Welles tar inte bara plats bakom kameran som regissör utan även framför den som minnesvärd korrupt polis. Klassisk noir (som brukar nämnas som den allra sista noir-filmen) som inte må vara perfekt, men som fortfarande är mycket bra.


#3 The Lineup (Don Siegel)



En mystisk man kör över en polis efter en misslyckad stöld av en väska och dör själv på kuppen. Snart upptäcker polisen att allt handlar om narkotikasmuggling. De börjar utreda en liga som smugglar heroin från Asien till San Francisco. Ligan använder sig av kurirer som inte vet om att de smugglar knark. Dancer är en hänsynslös mördare som samlar in knarket från de intet ont anande kurirerna. Till sin hjälp har han den lite mer filosofiske partnern Julian.

Eli Wallach ses i rollen som mördaren Dancer som skapar kaos runt om San Francisco i denna fartfyllda och högoktaniga noir. Regissören Don Siegel gjorde senare en annan film i bildsköna San Francisco, nämligen Dirty Harry. Klart tillfredsställande och underhållande.


#2 The Big Country (William Wyler)



Fartygskaptenen James McKay anländer till den amerikanska västern för att gifta sig med en ranchägares dotter. Ranchägaren är mitt i en fejd med en annan ranchägare och McKay finner sig snart mitt i fejden.

En riktig storfilm med Gregory Peck i spetsen som hamnar i mitten när det hettar till runt honom. En riktig pärla till film. Dramavästern när den är som bäst. Riktigt fin klass rakt igenom av regissören William Wyler.


#1 Vertigo (Alfred Hitchcock)



Scottie är en f.d. polis i San Francisco med en panisk rädsla för höjder. Han får i uppdrag av en gammal vän att förfölja dennes hustru Madeleine, som han misstänker har något i görningen. Scottie antar sig uppdraget som visar sig mer komplicerat än det först verkade.

Alfred Hitchcock kunde det här med att skapa stämning. Här finns det gott om den och det blir nästan en hypnotisk känsla man får av filmen med en som vanligt duktig James Stewart i huvudrollen. Kim Novak är även hon passande som kvinnan han följer efter. Utsökt foto och musik bidrar även till att det här blir en härlig filmupplevelse man gärna återvänder till många gånger.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Separate Tables

---

Sämsta filmen: Bell, Book and Candle

Favoriten James Stewart ställs mot trevliga Kim Novak. Den svenska titeln "Hokus pokus" förtäljer dock att denna inte direkt är bra med diverse häxkonster.


Största besvikelsen: Ashes and Diamonds

En av många hyllad polsk film som tyvärr inte gick hem hos mig. Direkt dålig är den inte, men trots allt långt ifrån sitt fina rykte.

4 kommentarer:

  1. Jag kan kanske ha sett The defiant ones när jag var mycket ung. Något i din beskrivning ringer en klocka.

    Annars har jag bara sett Vertigo och den är ju bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Från runt plats 6 tycker jag det börjar bli "bör ses"-stämpel på filmerna. Fast det är väl ungefär som med de flesta åren. Ett par filmer man inte bör missa.

      Radera
  2. Bell, Book & Candle sämst 1958? :O Evigt charmig liten film, har Twilight Time utgåvan på Blu-ray.

    Håller nog med om förstaplatsen, Hitchcocks näst eller nästnäst bästa film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pappan: Jag gillade tyvärr inte Bell, Book & Candle, så ja den var i mitt tycke svagast från 1958.

      Vertigo är en sån där film som funkar vid varje omtitt och skapar en speciell stämning som fängslar en.

      Radera