lördag 12 november 2016

Dogs



Titel: Câini / Dogs
Genre: Drama/Thriller
Land: Rumänien/Frankrike/Bulgarien/Qatar
År: 2016
Regi: Bogdan Mirica
I rollerna: Dragos Bucur, Gheorghe Visu, Vlad Ivanov, Raluca Aprodu

Handling: Roman ärver 550 hektar tom mark efter sin farfar vid gränsen mot Ukraina. När han åker dit för att inspektera marken mitt ute i ingenstans inser Roman snart att hans farfar var en lokal gangster och att hans tidigare hejdukar inte tänker ge upp marken utan vidare.

Omdöme: Roman (Dragos Bucur) anländer till den rumänska landsbygden där han ärvt mark efter sin farfar. Exakt hur hans farfar kommit över marken vet inte Roman, men nu är han på plats för att inspektera platsen och potentiellt sälja den. När det visar sig handla om 550 hektar är det bra med pengar det handlar om. Snart blir det även klart för Roman att något försiggår där ute på hans mark om nätterna.



Samtidigt försöker veteranpolisen Hogas (Gheorghe Visu) lösa mysteriet med en avkapad fot i en sko som hittas i ett närliggande träsk. Hogas misstänker genast att traktens rötägg Samir (Vlad Ivanov, som dykt upp i flera filmer på senare tid och alltid är sevärd, och här är han nog bäst) kan ha med saken att göra. Men för att få bevis och komma nära ett gripande behöver Hogas hjälp från en av Samirs män. Tillvaron blir allt mer tryckt för de inblandade och spänningen stiger. Vem ska göra det första draget?



Alltså, det är en fullt duglig långfilmsdebut man bjuds på av Bogdan Mirica som även skrivit manuset. Den är t.o.m. bra och lämnar utan tvekan avtryck efter sig. Enligt mig finns det dock två saker som inte riktigt är till belåtenhet. För det första är filmen lite för långsam. Man hade gott kunnat öka intensiteten ett snäpp. För det andra finns lite för många scener som inte leder någonvart, som inte fyller någon direkt funktion. Det gör tyvärr att man känner sig lite rastlös under filmens gång.



Nu låter det som filmen är dålig. Det är den inte, men när man ser potentialen till något mer så blir man givetvis lite besviken. Den lyckas dock få till sista biten fint och även om den kunde ha dragit på ännu mer och tidigare så blir man ändå ganska nöjd till slut. Tankarna går lite till en relativt okänd liten australiensisk film vid namn Wake in Fright (1971) där en man från storstaden stöter på farliga lokala och där mystiska händelser sker om nätterna.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

---

Om visningen: Visningen går på Grand 1 och när jag kommer fram ställer jag mig genast i kön - som person nr 2. Runt tio minuter senare är det dags för insläpp och folk strömmar till från alla håll, trots (eller tack vare) att det är lång kö bakom mig.

Väl inne i salongen tar jag en plats där det finns extra benutrymme. Bredvid mig till höger sitter personen som stod framför mig i kön. Till vänster om mig sätter sig en kille, men lämnar en stol ledig mellan oss. Genast känner jag en odör. Detta är inte bra, tänker jag. Antingen luktar personen till höger om mig svett eller så är det något annat. Snart ser jag killen till vänster om mig mumsa i sig en smörgås av något slag. Förmodligen med extra lök då... eller är det personen till höger om mig som luktar svett!? Äcklig lukt är det hur som helst.

Innan filmen börjar kommer två vänner till killen till vänster om mig. Den ena slår sig ner på den lediga stolen till vänster om mig. Märker ganska omgående att killen som satt sig ner till vänster om mig har en parfym som kanske inte må vara direkt stark, men luktar samtidigt inte särskilt gott. Givetvis känner jag sedan denna parfym filmen igenom med jämna mellanrum, blandat med den där äckliga lök/svettlukten (även om den inte är lika stark som innan filmen började).

Utöver detta går visningen ganska bra. Det enda är att jag känner mig ganska trött under filmen, trots att jag borde vara utvilad. Lite får man skylla på filmen som är något långsam, men kanske var man lite trött trots allt. Eller så var det de olika "lukterna" som gjorde mig lite dåsig...

Efter filmen tar man sig mot utgången och ut till foajén för att komma ut från biografen. Givetvis står det fullt med folk och väntar på att få komma in till nästa visning. Som vanligt känner man att organisationen inte direkt är på topp när man i princip måste tackla sig fram för att kunna komma igenom och ut.

2 kommentarer:

  1. Det finns många potentiella faror på dagens biografer. Doftangrepp denna gång. Inte trevligt! Du har mina sympatier! ;-)

    En annan film som jag börjar tänka på när jag läser din text, fast den utspelas i en helt annan miljö, är Southern comfort, Walter Hill filmen från 1981. Bra koppling?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Det var tungt där ett tag, men det värsta var över när filmen började som tur var ;)

      Hmm, inte direkt. Det utspelar sig inte direkt i träskmarker och liknande. Southern Comfort har en annan stämning också. Denna var helt klart långsammare och utan så mycket spänning förrän man närmade sig slutet. Då klev Vlad Ivanov (festivalfavoriten 2016) in i handlingen och vände på steken ;)

      Radera