onsdag 9 november 2016

Stockholm Filmfestival 2016


Toni Erdmann (4/5) - Tyskland
Hell or High Water (4/5) - USA
Nocturnal Animals (-4/5) - USA
Manchester by the Sea (-4/5) - USA
Between Us (-4/5) - USA
The Fury of a Patient Man (-4/5) - Spanien
Suntan (-4/5) - Grekland
As You Are (+3/5) - USA
Graduation (+3/5) - Rumänien
Arrival (+3/5) - USA
Missing You (+3/5) - Sydkorea
Irréprochable / Faultless (+3/5) - Frankrike
Boys in the Trees (+3/5) - Australien
Your Name (+3/5) - Japan
Psycho Raman (+3/5) - Indien
I, Daniel Blake (+3/5) - Storbritannien
Dogs (+3/5) - Rumänien
Dog Eat Dog (3/5) - USA
My First Highway (-3/5) - Belgien
Train to Busan (-3/5) - Sydkorea
Child Eater (-2/5) - USA

Filmer sedda innan/utanför festivalen:
The Wailing (-4/5) - Sydkorea
The Handmaiden (-4/5) - Sydkorea
Elle (+3/5) - Frankrike
Fixeur / The Fixer (3/5) - Rumänien
Indignation (3/5) - USA
Diamond Island (-3/5) - Kambodja
Swiss Army Man (+2/5) - USA

Sammanfattning av 2016 års filmfestival hittas här.


2016

Onsdag 9:e november:

Psycho Raman (+3/5) - Indien
Om visningen: På väg till bion är det snöstorm i Stockholm och givetvis blir t-banan stående. Som tur är blir den endast 5-6 minuter försenad och jag har gott om tid på mig när jag kommer fram. Väl inne i foajén tycker jag mig känna igen ett ansikte. Det visar sig vara Carl från "Har du inte sett den?". Vi pratar lite när vi ställer oss i kön innan vi går in på lilla Grand 4. Visar sig att vi ska se en till film samma dag (min tredje och sista film för dagen).

Självklart sitter den längsta killen i salongen precis framför mig och sitter raklång nästan hela föreställningen. Att han har hår som sticker upp lite här och där gör att texten döljs lite grann, trots att jag försöker sitta raklång (och jag är lång). Inte så man tänkte på det under hela filmen då man kom in bra i filmen, men ändå något som blev ett återkommande "hinder".

Roligast under föreställningen blir mannen i publiken som ser ut som Fletch när han klär ut sig som sin chef (flint med jätteskägg) och går undercover på stranden.

---

As You Are (+3/5) - USA
Om visningen: Filmen börjar kort efter att min första film för dagen slutat (samma salong, lilla Grand 4). Gör ett snabbt toabesök innan jag ställer mig i kön för insläppet. Visar sig att jag hamnar på exakt samma stol som på föregående visning, perfekt. Denna gång har jag skönt nog ingen lång person framför mig och inga andra störningsmoment heller för den delen. En i princip perfekt visning.

Något som slår mig så här i efterhand är att jag nog aldrig blivit missnöjd med en film/visning på Grand 4. Salongen och duken kunde varit något större, men filmerna som visas där under festivalen genom åren är många gånger lite förbisedda filmer som jag minns flera år senare. Kan tänka mig att många väljer bort filmerna som visas här då de vill gå på en större salong, men för egen del funkar detta bra. Blir nästan som en egen privatsalong...

---

Graduation (+3/5) - Rumänien
Om visningen: Efter min andra film för dagen (på samma biograf, fast en annan salong) har jag runt trekvart på mig innan denna tredje och sista film ska börja. Väljer att gå ut en sväng och sträcka på benen. Det har varit och är fortfarande snökaos ute. Men nu småregnar det istället så snön har blivit till is på många håll. Den lilla turen runt kvarteret blir en livsfarlig historia då det inte hunnit sandas på trottoarerna. Enda platsen som är sandad visar sig vara runt kyrkan/kyrkogården i närheten.

Väl tillbaka inne i foajén på Grand träffar jag på Carl från "Har du inte sett den?". Vi pratar om festivalen och lite om filmerna osv. Snart börjar det bildas en kö till Grand 1, men vi sitter kvar där vi sitter. Vanligtvis brukar jag vilja stå långt fram i kön, men nu kände jag att jag inte orkar/bryr mig direkt. Det får bli som det blir. Kort därpå säger en volontär att filmen innan kommer sluta fem minuter i kl. 18 (kl. 18 ska vår film börja).

Insläppet börjar lite innan kl. 18 och när man kommer in i salongen har reklamen redan börjat (skönt). Trots att det redan är gott om folk inne i salongen visar det sig att det finns en ledig plats där jag helst vill sitta med extra benutrymme. Så kan det gå, vissa gånger ordnar det sig utan att man behöver stressa upp sig.

Innan filmen drar igång presenteras regissören Cristian Mungiu som säger några ord då han efter filmen ska ha ett F2F. När så filmen drar igång märker jag att mannen som sitter på sätet framför mig (givetvis lång och sitter raklång) har sina glasögon uppe på huvudet. Detta gör att ljuset många gånger reflekteras på hans glasögon och stör lite grann beroende på hur han sitter.

Det intressanta med denna man är att när det gått runt två timmar av filmen (som är på nästan 2.30), reser han sig plötsligt upp mitt i en dramatisk scen och hoppar över sätena och till gången bakom (den jag sitter framför). Han lämnar sen salongen och återvänder inte. Skönt nog får jag nu helt fri sikt fram till duken och slipper störa mig på den där reflektionen från hans glasögon.

Efter filmen är det dags för F2F. Efter att ha varit på filmfestivalen i Tokyo blir det lätt att jag jämför mellan F2F där och här. Det är stor skillnad kan man lugnt påstå. Det är så mycket proffsigare där. Det första jag lägger märke till är att de här kapar eftertexterna så fort de börjar för att börja prata. Eftertexterna rullar förvisso på i bakgrunden (men med avstängt ljud) samtidigt som man tänder upp på scen och moderatorn tillsammans med regissören börjar prata. I Tokyo väntade man tills eftertexterna rullat klart innan man fixade allt på scenen. Man tog där fram en poster från filmen som man satte upp bredvid stolarna med mikrofoner, tolkar osv. Dessutom hade man där gott om tid mellan visningarna så att man inte behövde stressa med F2F:et. Helt klart proffsigare och bättre för alla inblandade.

Själva F2F:et blir klart intressant. Moderatorn är däremot svag och är långt ifrån proffsig i sina frågor och stil (även trist att man endast lät publiken ställa en fråga). Regissören Cristian Mungiu bjuder dock på många intressanta tankegångar och pratar en hel del om hur filmen kom till och klimatet inom rumänsk film. Bl.a. säger han att pressen på filmskaparna i Rumänien inte är som i många andra länder. Man kräver inte kommersiell framgång utan ser hellre att filmen lyckas få priser och hyllas runt om i världen och att filmen kan bli omtalad och ihågkommen även flera år framöver. En intressant syn på det hela alltså och förmodligen en stor anledning till varför rumänsk film kommit med flera intressanta filmer de senaste 10 åren eller så.

---

Torsdag 10:e november:

Toni Erdmann (4/5) - Tyskland
Om visningen: Enda visningen under festivalen (eftersom den redan hade premiär för ett bra tag sen). Visningen går på Victoria 4 och när jag kommer in är det redan gott om folk som sitter på sina platser. Väljer att sitta längst bak där det är lite extra benutrymme (filmen är trots allt 2.40 lång) och det visar sig vara ett utmärkt val då jag även får tomma platser intill mig. Det blir inte helt fullsatt, men välbesökt.

Visningen fortskrider utan några problem eller incidenter att tala om förutom smågrejer som inte stör. En klart trevlig visning med en mogen publik.

---

The Fury of a Patient Man (-4/5) - Spanien
Om visningen: Är ute i god tid till denna kvällsfilm p.g.a. de dåliga väderförhållandena i Stockholm. Givetvis strular t-banan och kommer fram tio minuter senare än planerat. När jag kommer in i foajén på Grand står dörrarna öppna till salongen. Men insläppet har inte börjat än så allt är ok.

Innan filmen drar igång meddelar volontären att regissören tyvärr inte hunnit till visningen, men kommer komma efter filmen för att medverka på ett F2F. Blev ett tag orolig att han inte skulle komma alls, men bättre sent än att inte komma alls, så klart.

Efter visningen, som gick smärtfritt utan några som helst problem (Grand 1 är lite av en festivalfavorit då det ofta blir trevliga visningar och bra filmer där) är det dags för F2F med regissören Raúl Arévalo som nu ÄR på plats. Som vanligt på festivalen sköts F2F:et ganska oproffsigt, men moderatorn gör ett bra jobb (intervjuar på engelska). Tolken (engelska/spanska) är inte direkt proffsig, men det funkar. Huvudsaken är att det blir ett bra F2F och det blir det.

Det visar sig att Raúl Arévalo har flera av sina spanska vänner i publiken som sett filmen. Överhuvudtaget visar det sig att en stor del av publiken är spansktalande (inklusive Spaniens ambassadör i Stockholm som ställer en fråga om filmen). Som den kände skådespelare Raúl Arévalo är hemma i Spanien, är han uppenbart ett dragplåster i sig. De flesta frågorna från publiken är också på spanska.

Han inleder med att be om ursäkt för att han inte kom till början av visningen. Anledningen var att festivalen inte fixade fram en bil åt honom... haha, fick mig direkt att skaka på huvudet. Bra sätt att välkomna en gäst på. Han hade en skönt avslappnad attityd och var på gott humör där han skämtade en hel del inledningsvis.

Det visade sig bli ett av de trevligare F2F:en på länge faktiskt, även om mycket aldrig översattes för oss som inte talar spanska. Ställde även en fråga efter F2F:et (fick hjälp av en av hans vänner att översätta min fråga). Visade sig att översättningen i filmen inte var helt hundra vilket gjorde att det blev lite svårt att förstå någon grej. Men jag fick svaret jag var ute efter och det gjorde att den sista biten föll på plats.

---

Fredag 11:e november:

Dogs (+3/5) - Rumänien
Om visningen: Visningen går på Grand 1 och när jag kommer fram ställer jag mig genast i kön - som person nr 2. Runt tio minuter senare är det dags för insläpp och folk strömmar till från alla håll, trots (eller tack vare) att det är lång kö bakom mig.

Väl inne i salongen tar jag en plats där det finns extra benutrymme. Bredvid mig till höger sitter personen som stod framför mig i kön. Till vänster om mig sätter sig en kille, men lämnar en stol ledig mellan oss. Genast känner jag en odör. Detta är inte bra, tänker jag. Antingen luktar personen till höger om mig svett eller så är det något annat. Snart ser jag killen till vänster om mig mumsa i sig en smörgås av något slag. Förmodligen med extra lök då... eller är det personen till höger om mig som luktar svett!? Äcklig lukt är det hur som helst.

Innan filmen börjar kommer två vänner till killen till vänster om mig. Den ena slår sig ner på den lediga stolen till vänster om mig. Märker ganska omgående att killen som satt sig ner till vänster om mig har en parfym som kanske inte må vara direkt stark, men luktar samtidigt inte särskilt gott. Givetvis känner jag sedan denna parfym filmen igenom med jämna mellanrum, blandat med den där äckliga lök/svettlukten (även om den inte är lika stark som innan filmen började).

Utöver detta går visningen ganska bra. Det enda är att jag känner mig ganska trött under filmen, trots att jag borde vara utvilad. Lite får man skylla på filmen som är något långsam, men kanske var man lite trött trots allt. Eller så var det de olika "lukterna" som gjorde mig lite dåsig...

Efter filmen tar man sig mot utgången och ut till foajén för att komma ut från biografen. Givetvis står det fullt med folk och väntar på att få komma in till nästa visning. Som vanligt känner man att organisationen inte direkt är på topp när man i princip måste tackla sig fram för att kunna komma igenom och ut.

---

Lördag 12:e november:

Suntan (-4/5) - Grekland
Om visningen: Anländer till stora biografen Skandia runt en kvart innan filmen ska börja (kl. 10 på en lördag). När jag kommer in i foajén är det i princip inga människor. Men så ser jag att de redan börjat insläppet. När jag kommer in i salongen är det dock i princip tomt så det är bara att slå sig ner på platsen man ville ha.

Efter en stund får jag syn på ett bekant ansikte. Det är Carl från "Har du inte sett den?" som sätter sig en bit längre bort på raden bakom. Går fram och hälsar och pratar lite innan det är dags att slå sig ner igen.

Visningen går sen utan några direkta problem. Men en sak måste jag nämna. Någon hade hällt ut en massa läsk eller något på raden där jag satt (förmodligen dagen innan) så skorna liksom klistrades fast och lät när man lyfte på dem. Detta gjorde att jag flera gånger under filmens gång "lät" när jag flyttade på benen. Något irriterande (åtminstone för egen del), men det verkade inte störa andra. Hörde även att någon bakom mig hade samma problem ett par gånger...

---

Hell or High Water (4/5) - USA
Om visningen: Ett par timmar innan visningen möter jag upp några andra som ska se filmen. Vi träffas vid ingången till Zita-biografen och går sen och äter en bit mat och pratar lite.

När vi sen kommer till biografen Park är det kö ända ut på trottoaren. Men det finns flera dörrar man kan använda för att komma in i foajén så givetvis går vi in genom en annan, men det betyder även att vi kommer förbi halva kön eller liknande. Nåja, bättre än att stå ute och frysa...

Väl inne i den stora salongen blir det ganska välfyllt. Filmen kan börja. Kort efter att den börjat märker vi att en man som sitter precis bakom oss på raden bakom skrattar högt och gott. Han gör det sen filmen igenom, trots att detta inte är någon komedi. Visst har den några lättsammare scener och en del humor, men han skrattar ordentligt även när det inte är menat att vara roligt. Detta stör två av de jag är med, men jag finner det mest komiskt av någon anledning och stör mig inte alls på detta (även om jag borde göra det). Alla är iaf nöjda eller mycket nöjda med filmen.

---

Dog Eat Dog (3/5) - USA
Om visningen: Innan filmen tar jag en fika tillsammans med tre andra som jag varit och sett föregående film med. Kommer sen tillbaka till biografen Park där denna film visas. Insläppet har redan börjat och det är ingen kö. Inne i den stora salongen är det gott om platser så det är i princip bara att slå sig ner där man känner för.

Sitter bredvid killarna från "Har du inte sett den?" och pratar lite om festivalfilmerna som setts.

Efter filmen förstår jag att jag var den som gillade filmen mest av de jag gick och såg den med. Hör bl.a. "sämsta filmen i år" och annat väldigt negativt, men jag har fortfarande ett leende på mina läppar och tackar för underhållningen. De övriga har svårt att förstå att jag inte fann den sämre, men några håller med mig om att den var underhållande och inte så dålig.

Vissa gånger uppskattar man en film som denna och är man bara på rätt humör och gillar en viss typ av film (som jag uppenbarligen gör) så kan man gå mot strömmen. Känns ganska skönt faktiskt...

---

Söndag 13:e november:

Irréprochable / Faultless (+3/5) - Frankrike
Om visningen: Anländer till visningen i god tid (runt en halvtimme innan filmen ska börja kl. 19) då filmen visas på den relativt lilla Klarabiografen i Kulturhuset på en söndag. Runt fem minuter efter att jag ställt mig för att vänta på insläppet börjar en man som jobbar för filmfestivalen gå runt till oss som väntar och meddelar att filmen kommer börja en halvtimme senare. Det har varit ett tekniskt problem med filmen innan och den ska även ha ett F2F efter filmen.

Som tur är har jag ingen film efter denna visning, men ursprungligen hade jag en som jag bytte till en annan dag (just för att jag var orolig för att inte hinna till den andra visningen). Så ingen stress. Jag går iväg och köper en kaffe på ett närliggande café, tänker jag. Väl på caféet (Espresso House) beställer jag en av deras kaffevarianter som jag är sugen på. "Tyvärr, alla våra kaffemaskiner är trasiga för tillfället så vi har bara bryggkaffe eller te". Jag tror inte riktigt jag hör rätt, speciellt som det är helt fullsatt där inne. Nåja, det verkar inte bli min kväll tänker jag och går därifrån.

Släpar mig tillbaka till Kulturhuset där jag starkt funderar på att byta biljetten mot en annan visning. Men jag har ju ändå tagit mig hit och dessutom ska det vara ett F2F efter filmen som var orsaken till varför jag valde just denna visning (de andra två visningarna har inget F2F). Jag väljer att härda ut och ställer mig nära ingången där jag sen får stå i runt en halvtimme.

Runt 19:20 är det så äntligen dags att få komma in. Så fort jag kommer in i salongen slås jag av en obehaglig lukt, ja stank. Det är verkligen instängt där inne och det verkar som om någon på filmen innan haft dålig mage och haft gaser. Inte alls trevligt med andra ord.

Det positiva i sammanhanget är att man slipper reklamen (som man börjat bli trött på då det ju alltid är samma sak på varje film). Innan filmen drar igång presenteras regissören Sébastien Marnier som ber om ursäkt för att han talar så dålig/lite engelska, men säger att de kommer ha en tolk efter filmen. Han säger även att detta är hans regidebut och hans första besök i Stockholm.

Visningen går sedan utan problem skönt nog.

Efter filmen är det ett F2F med regissören och en brittisk kille som ska agera moderator och översätta mellan franska och engelska. Han säger att vi får se hur hans skolfranska är. Redan här har jag mina farhågor. Regissören Sébastien Marnier visar sig vara en sympatisk man som berättar om produktionen, finansieringen, skådespelerskan i huvudrollen (bl.a. att hon tränade i 4 månader får rollen) osv. Inga problem där inte. Problemet ligger istället hos moderatorn som väl försöker så gott han kan, men det visar sig att han inte klarar av att översätta mer än max en mening åt gången, vissa gånger en halv mening. Det blir faktiskt ganska komiskt efter ett tag och det verkar nästan som han är lite småkorkad också på sättet han uppträder.

När publiken får ställa ett par frågor är de flesta på engelska, men en person ställer sin fråga på franska. Moderatorn ska nu översätta frågan till engelska. Men istället ber han den fransktalande personen som ställde frågan att översätta till engelska. Vad är det frågan om, tänker jag och många andra? Personen som ställde frågan kan uppenbarligen väldigt lite engelska och ber moderatorn om hjälp. Men nej, killen i publiken får försöka översätta sin egen fråga till engelska, vilket gör situationen riktigt absurd efter ett tag. Som vanligt undrar man vad Stockholm filmfestival håller på med när de har en så oprofessionell inställning till sina gäster (och publiken). Nu funkade F2F:et ändå ganska bra p.g.a. att regissören var så ödmjuk, men jag hade helt klart förstått honom om han lämnat salongen eller åtminstone blivit upprörd.

---

Måndag 14:e november:

Missing You (+3/5) - Sydkorea
Om visningen: Möter upp en vän som ska följa med på filmen. Kommer till Victoria 4 runt en kvart innan filmen börjar och insläppet visar sig redan ha börjat. När vi kommer in är det redan gott om folk där inne och raden där jag helst vill sitta är i princip helt full. Får ändå bra platser och kan se filmen utan några problem.

Efter filmen är vi hungriga och är på väg bort från Victoria när jag får syn på Carl från "Har du inte sett den?". Visar sig att han var på samma visning - igen. Han ska på en till film på Victoria snart så vi lämnar honom för att gå och äta.

---

Nocturnal Animals (-4/5) - USA
Om visningen: Anländer till Grand i god tid eftersom jag vet att det är en utsåld visning. Lika bra att vara där och inte missa att få en bra plats. Dels är filmen på upp emot två timmar och dels vill jag ha en så optimal visning som möjligt på den här filmen som jag har förväntningar på.

Efter runt en kvart kommer Henke som också ska se filmen, och så dyker även Carl från "Har du inte sett den?" upp. Vad är det nu, femte-sjätte filmen under festivalen som jag stöter på Carl? Till slut ställer vi oss i kön när det sakta börjat formas en. Man vill ju inte vara där i god tid och sen sitta vid sidan och hamna långt bak i kön. Det ordnar sig bra och vi kommer in tidigt och kan ta bra platser (de bästa).

Innan filmen drar igång och sedan under hela filmen märker jag att någon i min närhet har ätit vitlök. Är känslig för "dofter" på bio och detta är en jag inte vill känna. Undviker själv att äta vitlök när jag vet att jag ska på bio och det är inte alls trevligt att behöva känna vitlökslukten under de två timmarna filmen håller på. Efter ett tag har jag inget alternativ. Det blir att andas med munnen. Så jag sitter under mer än halva filmen med öppen mun och lapar efter luft. Vissa gånger håller jag på att hosta till då jag blir torr i halsen, men lyckas lyckligtvis undvika en hostattack.

Efter filmen måste jag fråga Henke (för han satt bredvid mig) om han kanske hade ätit vitlök. Svaret blir nej, så jag förmodar att den skyldige satt bakom mig alternativt att det var den andre mannen som satt bredvid mig (och det var inte Carl). Nåja, vem det än var så borde den personen visa mer respekt nästa gång då jag vet att jag inte är den enda som upplever det som respektlöst.

---

Tisdag 15:e november:

My First Highway (-3/5) - Belgien
Om visningen: Anländer till Victoria ganska tidigt och får en bra plats i salong 4. Till höger om mig sätter sig per omgående en ung kvinna som ringer ett samtal och pratar tyska i telefonen. Sen plockar hon upp sin matlåda och börjar glufsa i sig sina medhavda mackor. Som tur är luktar det inte något särskilt om dem. Var orolig att det skulle lukta sauerkraut eller liknande... Efter en stund kommer så hennes pojkvän och sätter sig på platsen bredvid mig som var ledig. Jag flyttar då en plats åt sidan för att få en tom stol mellan oss.

Under reklamen dyker det upp ett par som sätter sig till vänster om mig, längst in på raden. Tjejen har en stark parfym på sig som sedan luktar under hela filmen. Hon har också en påse godis som hon har på marken (i sin väska?) som hon sen under hela filmen plockar från, en efter en som hon suger på och ger ifrån sig "sugljud". Något irriterande under filmens tystare scener, men som tur är slutar hon efter ett tag.

Sen skedde en rolig grej ungefär i mitten av filmen. Under ett lite lugnare parti där de två huvudkaraktärerna är ute på kvällen/natten, hörs det plötsligt snarkningar från en storväxt man som sitter ensam ute på kanten i salongen. Ett par av oss i publiken skrattar lite lätt åt det hela. Kort därefter väcks han dock av ett högt ljud i filmen.

Efter filmen är det ett F2F med regissören Kevin Meul. Kul med tanke på att det var en ganska liten film, synd att den inte var bättre dock, men men. Visar sig att det var hans långfilmsdebut, men han lär vara känd för sina kortfilmer. Han nämner bl.a. att denna film och en del av hans kortfilmer används i utbildningssyfte för ungdomar i Belgien. Att de leder till många och bra diskussioner. Detta var dock inte orsaken till eller tanken bakom varför han gjorde filmen, utan det blev bara så.

Han fortsätter med att säga att Aaron Roggeman i huvudrollen som Benjamin valdes för rollen då regissören hade haft honom i en av sina kortfilmer. Men han var för ung för rollen när de skulle hitta någon att spela Benjamin. Efter att ha träffat över hundra unga killar kändes det inte rätt. Men eftersom filmen blev uppskjuten ett år eller så p.g.a. finansiella problem, blev han aktuell då han nu hade växt till sig och var 16 år när filmen spelades in.

Han nämner även en rolig sak om hur man valde att spela in filmen. Han och filmens fotograf bestämde sig för att spela in filmen i stil med Tom & Jerry (!). Vad han menade var att man endast får se Tom & Jerry (här Benjamin och tjejen) medan alla andra i filmen är ur fokus eller kapade så man inte ser huvudet och liknande. Detta var speciellt kul att höra då skådespelarna som spelar Benjamins föräldrar lär vara ganska kända i Belgien. Folk hade noterat att de skulle vara med, men sen hade de missat dem i filmen p.g.a. att de alltså sällan syns tydligt.

Det blir ett intressant och bra F2F, trots att mikrofonerna inte fungerar (trots att man innan filmen lovade att ha mikrofoner). Som vanligt strular något med F2F under festivalen. Nu sköttes det bra av moderatorn och det var en liten salong så det gick an (även om några pensionärer krävde att det skulle talas högre), men fortfarande trist för alla inblandade.

---

Arrival (+3/5) - USA
Om visningen: När jag anländer till Grand sitter redan Henke och hans vän Dan i foajén. Vi ställer oss långt fram i kön och pratar lite under tiden vi väntar på insläppet. Runt en kvart innan filmen ska ta och börja (som är utsåld), blir vi insläppta och kan ta de platser vi önskar.

Allt är upplagt för en bra visning. Men så fort filmen drar igång börjar den storväxte mannen som sitter till höger om mig att prassla med en godispåse han öppnar. Han proppar sen i sig hela påsen under inledningen av filmen. Av lukten misstänker jag att det var något i stil med typ Gott & Blandat. Skönt, tänker jag när han är klar. Men nej, han är inte klar. En stund senare är det dags för nästa godispåse. Denna har han svårare att få upp och det låter givetvis en del när han kämpar med den. Till slut lyckas han öppna den och nu verkar det vara en Pollypåse (av lukten att döma) som han proppar i sig till sista chokladkula. Det var inte det att han åt godis under filmens gång, det var sättet han gjorde det på som kändes så överdrivet. Typ som han inte hade ätit på hela dagen och nu äntligen kunde proppa i sig.

Efter filmen pratar jag en stund med Henke, Dan och trion från "Har du inte sett den?" som också varit på visningen innan det bär av hemåt.

---

Onsdag 16:e november:

Between Us (-4/5) - USA
Om visningen: Anländer till biografen Victoria där jag möter upp en vän som ska följa med på filmen. Vi går till salong 2 runt tjugo minuter innan utsatt starttid som är kl. 19. Dörrarna är redan öppna och det är ingen kö, oroväckande. Men när vi kommer in är det bara ett fåtal som tagit sig in. Slår oss ner på raden med extra benutrymme (för min skull). När filmen ska ta och börja har salongen fyllts på med ganska mycket folk, men det blir långt ifrån fullsatt.

Regissören Rafael Palacio Illingworth är på plats och introducerar filmen eftersom han ska ha ett F2F efter filmen.

Det enda egentliga irritationsmomentet under filmens gång blir paret som sitter till vänster om mig på samma rad (med en ledig plats emellan oss). De småpratar ofta med varandra, om än ganska tyst, men det blir till slut småirriterande. Känns mer som "normala" biobesökare som tror att de är hemma i vardagsrummet och klarar inte av att koncentrera sig fullt ut och vara tysta. Nåja, filmen är tillräckligt bra och intressant för att jag ska blockera bort dem under i stort sett hela filmen. När de lämnar salongen efter filmen (och F2F:et) har de givetvis grisat ner runt sina platser med en massa popcorn och annat...

Efter filmen är det så dags för F2F. Dagen innan var jag också på ett F2F på Victoria, men den gången i den mindre salong 4. Då fungerade inte mikrofonerna, men det gör de denna gång. Dessutom visar sig moderatorn vara duktig så det blir till det mest proffsiga och bästa F2F:et under årets festival - skönt.

Detta visar sig vara Rafael Palacio Illingworths andra långfilm där den första också var en personlig film om hans upplevelser i sitt förhållande. Exakt hur mycket som var självupplevt i denna film gick man inte in på, men delar av det var inspirerat från hans egna förhållande.

En rolig detalj i filmen var en scen där karaktären Henry har ett F2F efter visningen av hans film. Det blir en pinsam tystnad när moderatorn frågar publiken om de har några frågor, och ingen har någon fråga att ställa. På detta F2F blir det dock fullt med frågor, fler än vad det brukar vara.

Han säger även väldigt passionerat att filmens titel egentligen var "The Force". Det var enligt honom en mycket bra titel och som han kände väldigt starkt för. Men filmbolaget var emot den och ändrade den. Huvudorsaken var att det kom en annan film vid namn Star Wars: The Force Awakens runt tiden då filmen skulle komma ut. De ville helt enkelt inte att filmen under namnet "The Force" skulle bli bortglömd och missas. Fanns nog en poäng där, men det var kul hur passionerad och hur starkt han kände för titeln "The Force" som han tog upp ett par gånger under F2F:et. Kan iofs förstå honom, aldrig kul att bli tvingad att ändra något som man själv inte valt, speciellt när det är ens film.

Han nämner även lite om skådespelarvalen och när han ska berätta hur Ben Feldman i rollen som Henry fick rollen undrar han om F2F:et spelas in innan han avslöjar att det inte var hans förstaval. Att han tittade på mer kända namn, men att det klickade när han träffade och pratade med Ben Feldman så att han kände att det var honom han ville jobba med.

Ett bra F2F och en bra film, det gjorde att jag hoppade att se filmen efter som jag funderade på att se. Hade ingen biljett till den, men tänkte att om jag inte hade varit nöjd med denna hade jag gått och sett den. Nu behövdes det inte. Kvällen blev trevlig av visningen och vi (jag och min vän) gick istället och tog en fika där vi diskuterade filmen en stund.

---

Torsdag 17:e november:

VILODAG

---

Fredag 18:e november:

Boys in the Trees (+3/5) - Australien
Om visningen: Anländer till Klarabiografen i ett regnigt Stockholm runt tjugo minuter innan filmen ska börja. Möter upp en vän som ska följa med på visningen och ställer oss i den korta kön som bildats. Väl inne i salongen tar vi våra platser och pratar lite innan filmen börjar. Efter ett tag börjar jag undra när de egentligen ska dra igång festivalreklamen som är på runt tio minuter. Den kommer aldrig. Klarabiografen har uppenbarligen dispens och behöver inte visa reklam - skönt.

Inledningen av visningen blir långt ifrån perfekt. Först och främst har jag ett gethuvud framför mig som sitter raklång så jag själv måste sitta raklång för att se hela duken. Efter ett tag sjunker han dock ner i sin stol och då kan jag också slappna av lite grann.

Ett annat irritationsmoment blir det när det flera gånger släpps in folk efter att filmen börjat, inte minst då ingången är nere framför första raden. Småirriterande givetvis när det blir ljust från dörröppningen och folk ska leta platser, ta av sig jackor och låta med sina påsar.

---

Lördag 19:e november:

Child Eater (-2/5) - USA
Om visningen: Detta var den första av två filmer som visades på "Horror Night" som jag inte hade planerat att gå på, men kände för att ge en chans när Fiffi undrade om jag ville gå. När vi kommer in i salongen (insläpp runt en halvtimme innan filmen drar igång) är det filmmusik igång för fullt. Ganska skön musik, men kan inte placera vilken film det är från. När sen nästa låt börjar blir det påtagligt vilken pensionärsvolym de har! Det måste vara HÖGSTA volym för det går inte att höra vad man säger när man försöker prata med varandra. Givetvis är det en kvinna som sjunger opera eller liknande. Det blir så vansinnigt att man bara måste skratta åt det hela. Under låten därpå sänker de äntligen ljudet till en normalnivå.

Innan filmen säger regissören Erlingur Thoroddsen några ord om Stockholm och att han och teamet som gjorde filmen är stora skräckfantaster. Då tänkte man att det kan bjudas på en trevlig film, men så blev alltså inte fallet. Ganska ofattbart att skräckfantaster kan göra något så platt, så dåligt...

Efter filmen och två kortfilmer (och innan nästa film skulle börja) var det ett långt samtal med tre inbjudna gäster som pratade om filmen och skräckfilm, en av dem var Erlingur Thoroddsen. Men detta samtal blev mest trist att lyssna på då de inte pratade särskilt mycket om skräckfilm utan en massa annat. Publiken blev till slut rastlös och började prata en hel del i väntan på nästa film. Själv valde jag till slut att gå på toa lite snabbt, dels för att slippa lyssna på dravlet och dels för att sträcka på benen.

---

Train to Busan (-3/5) - Sydkorea
Om visningen: Visningen går relativt bra, förutom att det är andra filmen i rad på de hårda stolarna på Park. Det mest noterbara är att med runt en halvtimme kvar av filmen ställer sig en man upp och ställer sig intill väggen i gången. Först tror jag att det är en volontär som ska börja släppa ut folk (då jag tror att filmen snart ska sluta), men det visar sig alltså att filmen håller på runt en halvtimme till. Förmodligen trodde han det också och ställde sig därför upp. Han stod sedan kvar där resten av filmen...

Det andra som sker är att med ungefär en halvtimme kvar (minns inte om det var innan eller efter att mannen ställde sig upp) så är det en kille några rader framför mig som börjar hålla på med sin tomma plastflaska. Han verkar bita på flaskan och viftar med den då och då. Han håller sen på så där i flera minuter. Förmodligen blir han rastlös och vill att filmen ska sluta eller något, men han stör helt klart andra runt honom, även om ingen säger till. Han ger väl upp med runt tio minuter kvar och slutar låta och vifta med sin flaska. Undrar vad han höll på med, bitandes på plasten så där. Kanske blev han inspirerad av allt bitande i filmen...

---

Söndag 20:e november:

Your Name (+3/5) - Japan
Om visningen: Anländer till Skandia i god tid då jag är medveten om att visningen är utsåld och dessutom så är det söndag och en stor biograf vilket kommer innebära mycket folk. Ställer mig direkt i den ena kön (den högra) och är kanske trea-fyra på tur. På Skandia vet man aldrig vilken sida man ska ställa sig i då insläppet är på både vänster och höger sida. För det mesta börjar de insläppet på den sida där man inte står (så klart).

Efter ett tag, kanske efter tio minuter har det bildats en rejäl kö. Då dyker det upp en kvinna och ställer sig bredvid pelaren som jag har till vänster om mig. Hon ställer sig inte i kön till biljettkassan som är ytterligare till vänster om det. Kort därefter dyker hennes väninna upp och ställer sig bredvid henne. Sakta men säkert "glider" de liksom fram och har uppenbarligen struntat i att ställa sig i kön. Kaxiga jävlar, idioter, tänker jag. Och detta säger jag även högt till min vän som anslutit. Har väldigt svårt för såna personer. Kommer man sent får man helt enkelt acceptera att stå längre bak. Men nej, alltid ska det vara några som ska jävlas.

Trots att filmfestivalen visste att det skulle vara mycket folk så har de givetvis lagt in en film innan visningen som slutar en kvart innan vår film ska börja. Det gör att det självklart blir omöjligt att hinna få in alla i stora Skandia och börja på utsatt tid.

När de väl släpper in vill jag fråga om det är möjligt att sitta kvar då jag/vi även ska se nästa film (som är utsåld). Volontären som scannar biljetterna funderar en stund och säger sen att vi kan sitta kvar så kommer hon komma till oss och scanna våra biljetter där inne. Vad snällt, tänker jag och tackar så mycket. Trots allt lite orolig för att man ska bli utslängd och hamna längst bak i kön till nästa film, men men...

Efter ett tag kommer en av de filmfestivalansvariga upp på scenen och börjar prata med publiken. Han tror han håller på med stand-up komedi eller liknande och ja, man skrattar en del åt det hela, men det är snarare för att det är en komisk situation än att det skulle vara roligt. Han gör dock sitt bästa så att man under tiden kan få in alla som ska ha en plats.

Filmen blir till slut kanske runt tio minuter försenad, men huvudsaken är att den äntligen kan dra igång.

Givetvis måste det finnas något att irritera sig på under filmens gång. Det blir några som sitter direkt bakom oss. Den ena killen skrattar högt och gott i princip hela tiden under filmens första halva som förvisso är ganska rolig på sina håll, men inte så man måste gapskratta hela tiden som han gör. Det blir ganska svårt att blockera bort det och det stör min vän mer än mig känner jag. Till detta har man hans vän (eller åtminstone en person som sitter precis i närheten av honom) som äter sitt plockgodis (eller liknande). Inget fel i sig, men varje tugga han tar låter en hel del då han hela tiden äter med öppen mun. Det känns efter ett tag som att han kanske gör det med flit och min vän vänder sig om ett par gånger och tittar på honom, men inte blir det något skillnad.

Efter filmen är jag tvungen att vända mig om och se vad det var för killar som höll på så där. Då ser jag att det är två asiater som börjar diskutera filmen och uppenbarligen sett annat av regissören. "Killen" som gapskrattade så högt visar sig vara en pappa som är där med sin son. Den andra "killen" som satt bakom mig och lät så mycket med varje tugga ser jag inte, men min vän säger att han också var asiat och en äldre man. Det förklarar åtminstone varför han lät så mycket när han tuggade och jag kan acceptera det mer. Men det var klart irriterande för oss båda under hela filmen.

När filmen slutat och de flesta gått ut sitter vi kvar. "Stand-up komikern" tar fram mikrofonen igen och informerar de som även ska se nästa film att komma fram till honom så ska han scanna biljetten så att vi inte behöver lämna salongen. Så det visar sig att festivalen tänker på oss som ska se två filmer på raken och det uppskattas.

Samtidigt ser man de köande som står i foajén och väntar bakom de stängda glasdörrarna. De ser ut som zombies som är redo att gå till attack vilken sekund som helst...

---

I, Daniel Blake (+3/5) - Storbritannien
Om visningen: Eftersom jag och en vän varit på en visning precis innan på samma biograf (Skandia), är vi glada över att få stanna kvar och inte behöva lämna biografen och hamna längst bak i kön som väntar i foajén. Vi får scanna våra biljetter framme vid scenen och kan sen vänta i lugn och ro på våra platser.

Samtidigt ser man horden med människor som står och väntar bakom glasdörrarna. De ser minst sagt blodtörstiga och frustrerade ut, ungefär som man själv kände sig när man stod och väntade där innan insläppet till förra filmen.

Innan de börjar släppa in de köande tar "stand-up komikern" (som försökte underhålla oss innan förra visningen) och informerar oss om att de kommer göra något superhemligt nu som vi ska hålla hemligt för de som kommer in. De klistrar upp ett gäng guldkuvert på ett par platser i salongen. Givetvis inte på de platserna där vi som väntar sitter... Visar sig sedan (när alla satt sig) att det ska vara fem guldkuvert som är en gåva till de lyckliga besökarna från en av sponsorerna (Mazda). Eftersom kuverten sitter under stolarna reser sig i princip hela salongen upp och börjar gräva under stolarna. Ganska komiskt och samtidigt frustrerande då man bara vill att filmen ska dra igång (speciellt som man vet att man inte har något kuvert under sin stol).

"Komikern" fortsätter sen att försöka underhålla publiken, men till slut brister det och folk börjar ropa "dra igång den jävla filmen" och liknande. Han försöker lugna publiken med att säga att han måste få klartecken och att den förra publiken på filmen innan var mer förstående och bättre. Nåja, till slut får han äntligen klartecken och publiken brister ut i jubel och applåderar.

Under filmens gång är det sen inte några direkta störningsmoment. Åtminstone inga stora. Men givetvis blir det ett från kvinnan som sitter till höger om mig. Hon andas tungt (och högt) genom näsan lite då och då. Inte varje andetag, men ändå ofta. Det är inte suckande andetag, men trots allt låter det högt om hennes näsa vilket man så klart börjar tänka på efter de första gångerna. Alltid ska det vara något...

---

Manchester by the Sea (-4/5) - USA
Om visningen: Denna den sista filmen för egen del på årets festival visades på Grand 1. Anlände i god tid då jag visste att det var en utsåld föreställning och att jag ville vara långt fram i kön för att kunna få bra platser på raden med extra benutrymme.

På plats stod redan två män som jag kände igen. De har varit på filmfestivalen något tidigare år då jag såg dem på var och varannan visning kändes det som. Började kalla dem för Mr. Kidd och Mr. Wint från Bond-filmen Diamonds Are Forever (1971). Harmlösa herrar som jag blev lite glad över att se igen.

Vad jag inte blev lika munter över var att se en äldre herre ställa sig vid sidan om dem efter några minuter. Denna man har jag sett ett par gånger under festivalen och tror han är rysktalande. Han ställer sig i princip först i kön, trots att det redan varit en riktig kö sedan en tid tillbaka. Kort innan man släpper in folk i salongen ropar han på sin fru som suttit och väntat vid sidan. Det är klart att det är ok om den ena anländer senare och ansluter till den som stått och köat, men när den som köar ställt sig vid sidan om kön längst fram, då blir det ganska irriterande.

Denna äldre herre pratar sen en del med Mr. Kidd och Mr. Wint som står precis framför mig. Han börjar nämna saker om filmen vi ska se, saker jag inte vill höra/veta. Nu säger han inte så mycket, men han nämner bl.a. vad den har för IMDb-betyg och liknande.

Givetvis blir insläppet försenat då man innan visat vinnarfilmen på årets festival Godless och regissören är på plats för att prata om filmen (och kanske ta emot ett pris?). En volontär kommer ut från salongen och säger till oss som står först i kön att de tänker låta regissören få lite mer tid och att de börjar släppa in fem i halv (filmen skulle börja halv). Samtalet med regissören pågår runt en halvtimme (istället för en kvart som brukar vara avsatt för ett F2F).

Äntligen kan man ta sig in i salongen. Den äldre rysktalande herren går in först med sin fru och sätter sig långt bak i salongen. Mr. Kidd och Mr. Wint kommer in efter dem och går genast till raden där jag vill sitta. Där sitter det redan några som varit på visningen innan. Det blir därför inte optimala platser, men trots allt bra platser på "rätt" rad.

Salongen blir snabbt fullsatt och kan dra igång efter reklamen, några minuter försenad. Visningen går sen smärtfritt utan några störningsmoment att tala om. Skönt att kunna avsluta årets festival utan störningsmoment under själva visningen, även om det alltså var en del frustration innan insläppet kom igång...

---

Sammanfattning av 2016 års filmfestival hittas här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar