tisdag 8 november 2016

The Handmaiden



Titel: Ah-ga-ssi / The Handmaiden
Genre: Drama/Romantik
Land: Sydkorea
År: 2016
Regi: Park Chan-wook
I rollerna: Kim Min-hee, Kim Tae-ri, Ha Jung-woo, Jo Jin-woong

Handling: 1930-tal i ett Japanockuperat Korea. Den rika arvtagerskan Hideko tilldelas en ny tjänsteflicka, Sook-hee, som egentligen har betydligt mörkare avsikter med sin anställning.

Omdöme: Att Park Chan-wook är en mycket duktig regissör visade han inte minst med Oldboy (2003). Men "formkurvan" har pekat neråt, även om hans filmer alltid brukar vara värda en titt. Efter ett försök i Hollywood med Stoker (2013), var det så dags att vända hem till Asien.



Historien är inspirerad av boken "Fingersmith" av Sarah Waters och man har förpassat handlingen från det viktorianska England till ett Japanockuperat Korea under 1930-talet. I korta drag blir den koreanska ficktjuven Sook-Hee (Kim Tae-ri) rekryterad av en annan koreansk tjuv som utger sig för att vara greve Fujiwara (Ha Jung-woo). Hans plan är att förföra den rika arvtagerskan Hideko (Kim Tae-ri) med hjälp av Sook-Hee, rymma med Hideko till Japan och lägga beslag på hennes pengar. Sook-Hee och hennes familj blir lovade en nätt summa pengar för besväret, och Sook-Hee ser sin chans att en gång för alla komma bort från en samhällsgrupp hon känner att hon inte hör hemma i.



Givetvis blir det inte så enkelt som "greve Fujiwara" planerat, inte minst då Sook-Hee får känslor för och tycker synd om Hideko. Det blir en historia om kärlek, sex, lögner och svek... och mer därtill. Dessutom berättas det hela i kapitelform (även om det är få kapitel) där varje kapitel berättar en sida av historien. När det andra kapitlet börjar känns det inte helt rätt då nästan halva filmen gått och man varit inne i historien. Men när man kommer till slutet av andra kapitlet känner man att det trots allt funkat.



Det finns mycket att säga om filmen, men att gå in på vad som händer känns inte rätt. Det är bäst att låta sig bli överraskad istället. För vissa kan det bli lite för grafiskt, men personligen känner jag att det är gjort med en finess och en slags elegans att det känns rätt. Att det blir en erotisk resa man bjuds på är svårt att missa. Det ligger liksom i luften relativt tidigt och släpper sen aldrig greppet.



Om man enkelt ska beskriva filmen så är det som en kombination av Dangerous Liaisons (1988) och Blue Is the Warmest Color (2013). Själva intrigerna påminner givetvis om förstnämnda film medan de mer grafisk påminner om den andra. Lite Tarantino kan man även komma att tänka på i vissa avseenden, även om det snarare är han som inspirerats av asiatisk film.



Som sig bör i koreansk film, i synnerhet när de är på topp, är det ett delikat foto man får ta del av. Detta i japanska miljöer som är trollbindande och gör att man bara vill ha mer. Till det får man vacker musik som skapar en fin symbios med de vackra bilderna och den intrigfyllda historien. Ja, det finns egentligen väldigt mycket filmen gör bra. Det är kanske inte den bästa koreanen man sett, men utan tvekan hör den hemma på den övre halvan. Den har en slags hypnotisk egenskap som gör att man vill fortsätta titta och aldrig känner att det finns någon direkt svacka, trots en speltid på en bit över två timmar.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar