fredag 30 december 2016

Conan the Barbarian



Titel: Conan the Barbarian / Conan - barbaren
Genre: Äventyr/Fantasy
Land: USA
År: 1982
Regi: John Milius
I rollerna: Arnold Schwarzenegger, James Earl Jones, Sandahl Bergman, Max von Sydow

Handling: Conans föräldrar mördas av den onde häxmästaren Thulsa Doom och lilla Conan skickas till ett slavläger. Under åren som går utvecklas Conan till en välbyggd och vältränad ung man, inställd på att hämnas sina föräldrars död.

Omdöme: Det var med något blandade känslor jag tog mig an denna film. Å ena sidan ville jag se den för Arnold Schwarzeneggers medverkan. Å andra sidan trodde jag inte direkt på den med tanke på vad det är för typ av film. Relativt tidigt fångas dock mitt intresse tillräckligt mycket när den onde ledaren Thulsa Doom (James Earl Jones) kliver in i handlingen och brutalt halshugger en liten pojkes mamma.



Denna öppning sätter liksom nivån och förtäljer att detta inte kommer vara en fantasyfilm som riktar sig till barn och ungdomar som man är van vid. Den lille pojken sätts i slavläger och växer upp till att bli en välbyggd ung man vid namn Conan (Arnold Schwarzenegger). Han börjar gå matcher under gladiatorliknande former och märker snart att han har ett värde då han inte bara är duktig utan även underhåller publiken.



Med tiden får Conan chansen att ge sig ut i världen på egen hand och har siktet inställt på att hitta Thulsa Doom för att hämnas sina föräldrar. Vad han hittar är en slags sekt vars sköld är i form av två ormar som är vända mot varandra. Conan slår snart följe med Subotai (Gerry Lopez) och Valeria (Sandahl Bergman), två tjuvar som även är duktiga på att slåss och använda sina svärd.



Vad som överraskar mest med den här filmen är hur våldsam och brutal den är på sina håll. Det är gott om blodiga bataljer där man inte lägger några fingrar emellan. Man har även flera "vuxenscener" där man visar skinn och en del nakenscener när Conan tar för sig i princip varje gång han träffar en ny kvinna. Faktiskt ganska komiskt, men ändå naturligt på något sätt med tanke på hans bakgrund och den primitiva tidsperioden. Det är även skönt att filmen inte känns så taffligt gjord som många filmer av det här slaget kunde vara på den här tiden. Man har faktiskt minimalt med specialeffekter (även om det förekommer några som är något svaga, men skönt nog är de inte så många) och förlitar sig istället på ett habilt hantverk.



James Earl Jones är hur cool som helst som huvudskurken Thulsa Doom. Han och hans två storväxta "livvakter" har alla sköna frisyrer som påminner om medlemmar ur ett rockband från 70-talet, klockrent. Sen är den för mig okända Sandahl Bergman klart passande i rollen som Valeria som visar sig vara en bra kvinnlig actionhjältinna. Och så får man inte glömma Arnold själv som har minimalt med repliker, men gör mycket rätt på sättet han är och med sin exceptionella fysik.



Några andra saker man tar med sig är att filmen bl.a. har vissa likheter med Highlander (1986) med tanke på svärdets värde och vissa andra saker (bl.a. säger Valeria "Do you want to live forever?"). Det fick mig åtminstone att tänka på den filmen, även om de skiljer sig åt en hel del. Warcraft (2016) var en annan film jag kom att tänka på med tanke på genren och vissa karaktärer, även om den är mer effektbaserad.



Det är absolut ingen toppfilm, det kan man inte säga. Men den har tillräckligt med charm och underhållning för att funka. Den har en svacka runt mitten då den känns något seg, men inledande och avslutande tredjedelen gör att det blir knappt godkänt. Man önskar bara att filmen inte hade varit på lite drygt två timmar då det gott hade räckt med lite över en och en halv timme. Å andra sidan tycker jag filmen gör rätt i att inte stressa för mycket då man nu får en speciell känsla som dagens filmer sällan får till (då de är för actionbaserade och stressade).





2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.9

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar