lördag 24 december 2016

Patch Adams



Titel: Patch Adams
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1998
Regi: Tom Shadyac
I rollerna: Robin Williams, Monica Potter, Philip Seymour Hoffman, Peter Coyote

Handling: Baserad på den verkliga historien om Patch Adams som med bergfast tro på vad han gjorde försökte bota patienter med hjälp av humor och skratt. Den medicinska och vetenskapliga världen uppskattar inte hans metoder att bota sjuka. Men patienterna och de andra på sjukhuset uppskattar det jobb han utför just för att de är oförmögna att klara det själva.

Omdöme: Hunter "Patch" Adams (Robin Williams) är en intelligent man, men är inte helt lycklig och lägger in sig själv på mentalsjukhus i slutet av 60-talet. Väl där inser han att han verkligen blir glad av att hjälpa andra. Det får honom att glömma sina egna problem och han bestämmer sig för att göra nytta. Några år senare lyckas han komma in på läkarlinjen och börjar studera medicin.



Under tiden som Patch studerar medicin skaffar han sig vänner i form av Truman (Daniel London) och Carin (Monica Potter), men även fiender i rumskamraten Mitch (Philip Seymour Hoffman) och rektor Walcott (Bob Gunton). Hans metoder uppskattas av patienterna och sjuksköterskorna, så pass mycket att han planerar att öppna ett sjukhus med fri vård där andra likasinnade kan möta och ta hand om patienterna med humor och en stor portion omtänksamhet.



Något som slår mig i ett par scener mellan Robin Williams och Philip Seymour Hoffman är att man blir lite ledsen med tanke på att båda är döda (båda dog 2014 för övrigt). Två mycket duktiga skådespelare vars karaktärer här kanske inte drar jämnt, men som är härliga att skåda tillsammans. Båda vann varsin Oscar och nominerades fyra gånger där Williams vann sin Oscar för Good Will Hunting (1997) med den fjärde och sista nomineringen medan Hoffman vann för Capote (2005) med sin första nominering.



Filmen har helt klart Oscarsaspirationer, det tycker jag man känner redan i första scenen. Det är ett relativt starkt drama med en del passande komiska inslag från Robin Williams sida. Många gånger får man sig en del ordentliga skratt, men i vissa fall funkar det inte i sammanhanget. Då det hela baseras på verkliga händelser blir det givetvis en inspirerande historia, men man hade nog gjort rätt i att inte dra på för mycket. Det blir nämligen lite för sockersött (men även en snyfthistoria) på sina håll där musiken spär på så mycket den kan. Kanske hade det varit att föredra att ha en regissör som kunnat göra det hela lite mer lågmält än vad Tom Shadyac lyckas med som främst gjort sig känd för att göra renodlade komedier, bl.a. med Jim Carrey.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

2 kommentarer:

  1. Clownnäsescenen med barnen i slutet hör till en av de absolut värsta scener jag sett. Efter denna tog det många år innan jag vågade närma mig en film med Williams ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Clownnäsan med barnen dyker upp relativt tidigt ändå (kanske halva filmen). Håller med om att det inte riktigt gick hem hos mig heller. Ojämn film överlag som kändes lite vemodig på ett jobbig sätt, men hade ändå något.

      Radera