fredag 2 december 2016

The Day the Earth Stood Still



Titel: The Day the Earth Stood Still / Mannen från Mars
Genre: Drama/Sci-Fi
Land: USA
År: 1951
Regi: Robert Wise
I rollerna: Michael Rennie, Patricia Neal, Sam Jaffe, Hugh Marlowe

Handling: Ett rymdskepp landar i Washington D.C. Ombord finns utomjordingen Klaatu som kommit till jorden för att försöka skapa fred. Militären beskjuter Klaatu som måste föras till sjukhus. Han lyckas rymma och tvingas att försöka bevisa för världen att han kommit med fredliga avsikter.

Omdöme: Innan Robert Wise regisserade denna sci-fi klassiker hade han bl.a. gjort noir-filmerna Born to Kill (1947) och The Set-Up (1949). Men han hade även Oscarsnominerats för sitt arbete som klippare av Citizen Kane (1941). Fyra Oscars (två för bästa regi och två för bästa film) plus en heders-Oscar blev det under en mycket gedigen karriär.



Det är mitt under det kalla kriget och kärnvapenfrågan är upptrissad till max världen om. Ett rymdskepp landar i en park i den amerikanska huvudstaden Washington D.C. Utomjordingen Klaatu (Michael Rennie) kliver ut tillsammans med roboten Gort. Militären och människorna på plats är vettskrämda och inväntar utomjordingens första drag. Han visar sig prata och förstå engelska och säger att han kommit med ett viktigt meddelande. Men hastigt och lustigt skjuts han av militären och tas till ett militärsjukhus.



Med ett bra upplägg och ett enkelt, men effektivt genomförande är det i princip omöjligt att inte bli indragen i storyn om Klaatu och jordens fortsatta existens. I en sämre regissörs händer hade man säkerligen gjort en hel del fel och känt ett behov av att göra filmen större än den behöver vara. Detta är främst en historia om Klaatu och då är det bra att man inte följer militärens, regeringens eller vetenskapsmännens arbete för mycket. De är med på ett hörn, men precis så lite som nödvändigt.



När man hör musiken av mästerkompositören Bernard Herrmann låter det på något sätt bekant, ungefär som man skulle förvänta sig när det handlar om utomjordingar och rymdskepp. Det roliga är bara att det till stor del är härifrån det kommer. Detta är så att säga originalet som i många avseenden blivit standard. Det är så där kusligt och passande som gör att det höjer scenerna på egen hand. Det är fortfarande bra utan musiken, men den skapar utan tvekan den rätta stämningen man vill ha i en sån här film.



Filmen har ett allvarligt och än idag aktuellt tema, något man inte ska underskatta. Det är en av orsakerna till varför den räknas som en klassiker som fortfarande håller. Nu är vissa effekter givetvis föråldrade, men absolut inte taffliga. Det är även uppskattat att man lyckats få med träffsäker humor utan att det förtar något från spänningsmomentet. Främst är det Klaatu som man snart märker vet klart mycket mer än vad han visar. I vissa fall visar han det också lite småkaxigt, vilket bara är roligt. I andra fall är han helt ovetandes om mänskligt uppförande eller dess historia. Här får han hjälp av pojken i historien, Bobby.

Allt som allt en klassiker värd sitt namn, speciellt som den funkar så pass bra trots att det inte är första gången man ser den.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 7.8

2 kommentarer:

  1. Lätt en av de bästa sci-fi från 50-talet, eller överhuvudtaget. Tidlöst budskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan tvekan, kan bara hålla med. Enkel story, men tidlös som du säger.

      Radera