fredag 23 december 2016

The Specialist



Titel: The Specialist / Specialisten
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Peru
År: 1994
Regi: Luis Llosa
I rollerna: Sylvester Stallone, Sharon Stone, James Woods, Eric Roberts, Rod Steiger

Handling: Ray är en sprängexpert. I armén jobbade han tillsammans med Ned, men de blev ovänner när Ray inte ville döda en oskyldig som färdades i samma bil som en stor knarkkung. Nu vill May anställa Ray för att hjälpa henne hämnas sina föräldrars mördare.

Omdöme: Ray (Sylvester Stallone) och Ned (James Woods) var armékollegor och sprängexperter som sprängde folk i luften på uppdrag. De gick sen separata vägar och nu tio år senare jobbar Ned som en slags säkerhetsexpert åt den kriminelle Tomas (Eric Roberts) och hans far Joe Leon (Rod Steiger). Ray å sin sida är en frilansande bombexpert som tar diverse uppdrag. Nu har han valt att jobba åt May (Sharon Stone) vars föräldrar blev mördade när hon var en liten flicka. Hon vill att Ray hjälper henne döda de skyldiga med bomber.



Detta är en film som inte direkt får bra kritik, men intressant nog var det ett hett och eftertraktat manus på sin tid och listades som det bästa icke-producerade manuset i thriller-genren. Den peruanske regissören Luis Llosa var givetvis ett ganska oskrivet och svagt kort. Han hade gjort Sniper (1993) med Tom Berenger året innan och i ärlighetens namn var han ingen toppregissör. Hans nästa "storfilm" blev Anaconda (1997), så man förstår att det inte är något att bli upphetsad över.



Även om detta är en film med Sylvester Stallone och Sharon Stone som störta dragplåster och huvudpersoner står det tidigt klart att detta inte är deras film. De två hamnar nämligen i skymundan av en trio bättre skådespelare och prestationer. James Woods som Ned är genomond och så där skön så man bara måste skratta varje gång. Eric Roberts som Tomas är härligt sliskig som i princip bara han kan vara. Och så har vi Rod Steiger som Joe som inte må vara med så mycket, men som visar att han var en klasskådis. Här lite som en blandning mellan Marlon Brando i The Godfather (1972), Laurence Olivier i Marathon Man (1976) och Al Pacino i Scarface (1983) med sättet han pratar på.



Förutom tre bra prestationer har filmen även en till ingrediens som inte kan eller bör underskattas. Redan i öppningsscenen med Ray och Ned på uppdrag i Colombia tycker jag att det låter som toner från någon som gjort Bond-musik. När så förtexterna dyker upp står det klart att det är favoriten John Barry som ju komponerade alla de gamla klassiska Bond-filmerna (och mycket annat minnesvärt). Hans musik här är självfallet så där bra som man kan tänka sig och får en vissa gånger nästan att tro att Sylvester Stallone spelar i en Bond-film.



Under filmens första halva undrar jag varför filmen har ett så dåligt rykte, för det här är ju faktiskt inte så dåligt och är mer underhållande än man skulle kunna tro. Första timmen är utan tvekan filmens starkaste sida. Det är inte förrän en av de tre bästa karaktärerna försvinner från historien som det börjar gå utför. Nu skiftar nämligen fokus till Stallone och Stone som plötsligt ska ha ett hett möte. Man kan lugnt påstå att de inte har någon vidare kemi ihop eller passar ihop för den delen. Filmen återhämtar sig aldrig från detta och tappar en hel del. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att jag blivit underhållen och haft trevligt med denna film, tack vare James Woods, Eric Roberts och Rod Steiger, plus musiken av John Barry då.



4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar