tisdag 31 januari 2017

The Founder



Titel: The Founder
Genre: Drama
Land: USA
År: 2016
Regi: John Lee Hancock
I rollerna: Michael Keaton, Nick Offerman, John Carroll Lynch, Laura Dern, Linda Cardellini, Patrick Wilson

Handling: Den misslyckade 52-åriga försäljaren Ray Kroc säljer milkshake-blandare till bröderna McDonald's och övertygar dem till sist att starta franchise med sin snabbmatsrestaurang. Ray och bröderna kämpar snart om kontrollen över företaget som kommer att bli ett globalt imperium.

Omdöme: Detta är den sanna historien om hur hamburgerkedjan McDonald's startade och vilka som låg bakom. För Ray Croc (Michael Keaton) har många års arbete som säljare inte lett någonvart. Han kan livnära sig och har tak över huvudet för sig själv och sin hustru Ethel (Laura Dern), men han vill ha mer än så. Hans ihärdighet är hans främsta egenskap och när han en dag besöker McDonald's-restaurangen i San Bernardino, Kalifornien ser han den enorma potentialen. Ägarna är bröderna Dick och Mac McDonald som tagit fram ett unikt koncept. Frågan är hur Ray ska kunna övertala dem om att utöka verksamheten med franchising?



En sån här film har svårt att komma med något nytt och inte bara bli en i mängden av uppgång och fall-historier. Nu är det så klart främst en framgångssaga utan dess like, åtminstone om man ser till hur det gått för McDonald's. Till viss del är det också precis vad man får där man nästan känner hur smöret rinner när bröderna McDonald visar Ray Kroc hur deras idé funkar. Men detta blir snart en historia om girighet.



Bröderna McDonald är två duktiga egenföretagare som tagit fram något unikt och de försöker hålla en hög kvalitet på sin produkt. Ray Kroc, säljare som han är, försöker tjäna pengar där det går att tjäna pengar. Problemet är inte att de ser på saker på olika sätt. Problemet blir när Ray inte längre följer kontraktet han har med bröderna McDonald. Rays girighet och villighet att gå över lik blir alltmer uppenbar, och vackert kommer det inte bli.



Filmen är under långa stunder inte direkt övertygande i vad den vill berätta med historien. Det är lite för mycket reklam för McDonald's under inledningen, åtminstone känns det så. Bröderna McDonald berättar om hur allt startade och Ray blir en allierad. Intresset ökar dock när Ray visar sig vara en skitstövel. Frågan är om historien inte är fylld med skitstövlar och så bröderna McDonald. Budskapet lyder att du måste vara en iskall jävel för att bli framgångsrik och godhjärtade människor blir uppätna/överkörda. Så funkar det i verkligheten och det är inget filmen försöker dölja. Det lämnar dock en något sur eftersmak.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

måndag 30 januari 2017

Allied



Titel: Allied
Genre: Drama/Thriller/Romantik/Krig
Land: USA/Storbritannien
År: 2016
Regi: Robert Zemeckis
I rollerna: Brad Pitt, Marion Cotillard, Jared Harris, August Diehl

Handling: Året är 1942 när en kanadensisk spion faller för en fransk agent under ett uppdrag i Casablanca. När de har gift sig och flyttat till London, får han veta att hon troligen kan jobba för nazisterna och tvingas utreda henne.

Omdöme: Mitt under andra världskriget skickas den kanadensiske piloten Max Vatan (Brad Pitt) in i Marocko med fallskärm. Hans kontakt är Marianne (Marion Cotillard), en fransk spion som nästlat sig in hos tyskarna. Max och Marianne utger sig för att vara gifta och utför sitt svåra uppdrag. De faller snart för varandra och bestämmer sig för att flytta till London där Max är stationerad och gifta sig. Livet leker ända tills Max får ett fruktansvärt besked - hans Marianne misstänks jobba åt tyskarna. Om det visar sig stämma tvingas han döda henne själv...



Jag kände till premissen och även om det lät ganska intressant var jag tveksam till om det skulle kunna bli något bra av det, och för den delen om det skulle funka för en hel film. Brad Pitt (som jag gillar mer nu än förr) och Marion Cotillard (oftast duktig) lockade kanske inte så där jättemycket, och Pitts medverkan gjorde att förväntningarna var något lägre. Det intressanta var nog istället att Robert Zemeckis regisserat.



Zemeckis hade gjort filmer som bl.a. Back to the Future (1985) och dess två uppföljare, Forrest Gump (1994), Contact (1997), What Lies Beneath (2000), Cast Away (2000) och Flight (2012). Men han hade inte direkt gjort något av det här slaget, en spionhistoria som utspelar sig under andra världskriget. Det betydde inte att han inte skulle klara det. Frågan var istället vilken typ av film det skulle bli. Svaret är en både mörkare och bättre film än väntat.



Hela den inledande biten i Marocko när Max och Marianne lär känna varandra och vi dem, är klart bra. Uppdraget blir nervigt och man känner att det är en klassregissör som ligger bakom. Det mesta känns genomtänkt där det varken blir för långsamt eller för förhastat när Max och Marianne förbereder, planerar och utför sitt uppdrag samtidigt som de sakta faller för varandra. De är båda starka individer och av samma virke, så att säga. De är helt enkelt båda mycket bra på detta.



Filmen och historien går in i nästa skede när handlingen förflyttas till London. Kanske att filmen liksom hämtar andan ett tag efter den nervkittlande upplösningen för paret i Marocko, men det är bara naturligt. Man går sen in i den andra intressanta fasen då Max ställs inför ett oerhört svårt dilemma. Det blir både en spännande, välspelad och oviss utgång på det hela.



Det är bättre än väntat måste sägas och tonen är både seriösare och mörkare, och inte utan känslor. En sak jag dock saknar är att man inte får med fler karaktärer då det i princip bara kretsar kring Max och Marianne. Man hade helt enkelt kunnat utöka historien med några till personer och på så vis kanske skapat fler intriger. Nästan en svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

söndag 29 januari 2017

Assassin's Creed



Titel: Assassin's Creed
Genre: Action/Äventyr/Fantasy/Sci-Fi
Land: USA/Storbritannien/Frankrike/Hong Kong
År: 2016
Regi: Justin Kurzel
I rollerna: Michael Fassbender, Marion Cotillard, Jeremy Irons, Brendan Gleeson, Charlotte Rampling

Handling: När Callum Lynch ger sig in i sina ättlingars historia, upptäcks en skicklig lönnmördare som är del av ett samhälle som skyddar mänskligheten från de giriga tempelriddarna.

Omdöme: Eftersom jag endast kände till spelet som filmen baseras på och inte hade spelat det eller liknande, var det i princip helt ovetandes om vad som väntade som jag tog mig en titt på denna film. Vad jag däremot visste var att duktige Michael Fassbender axlade huvudrollen och australiensiske regissören Justin Kurzel stod för regin. Jag hade tidigare sett hans minst sagt gedigna långfilmsdebut Snowtown (2011) så detta kanske kunde bli något.



Filmen tar inte alls lång tid på sig att bygga upp storyn och bakgrunden för oss som inte är insatta i spelet. Det inleds år 1492 i Spanien där vi lite kort får se en slags sekt. Det hoppar sedan till 1986 där en liten pojke i Kalifornien hittar sin mor dödad av sin far, och där pojken måste fly för att "de kommit" samtidigt som flera bilar anländer utanför hemmet. Året är nu 2016 och pojken har växt upp och blivit man. Han är Callum Lynch (Michael Fassbender), eller kort och gott Cal. Sophia (Marion Cotillard) och hennes far Alan Rikkin (Jeremy Irons) håller Cal fången på en fånganstalt i Madrid där de kan utföra experiment för att enligt dem hitta ett botemedel mot våld.



Ok, så efter en snabb introduktion kan vi gå på djupet på vad det hela egentligen går ut på. Cal kopplas in i en maskin vilket gör att han slängs in i en slags virtual reality-värld som tar honom tillbaka i tiden till sin förfader på 1400-talet. Cal är inte den enda på anstalten som kopplats in i maskinen, men det är Cal som är länken de tidigare saknat p.g.a. hans genetiska koppling. Hans upplevelser blir alltmer verkliga och snart påverkar det även hans psyke.



Som jag förstått det och vad min känsla är, så är detta en film för de som känner till denna värld, för de som spelat spelet. För egen del blir det inte något speciellt om man ska vara ärlig. Det blir något rörigt och även upprepande efter ett tag, speciellt när Cal slängs in i VR-världen. Eftersom man inte förklarar allt för oss som inte känner till bakgrundshistorien så blir det mest att titta på action utan att bry sig. Det funkar i princip aldrig, förutom möjligtvis om det är riktigt snygg och adrenalinpumpande action. Det blir det inte här.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.4

lördag 28 januari 2017

Best of 2017

A Cure for Wellness
T2 Trainspotting
Life
John Wick: Chapter 2
Ghost in the Shell
Underverden / Darkland

Övriga noterbara filmer:

Aftermath
Alien: Covenant
The Fate of the Furious (2017)
Get Out
Gifted
Going in Style
Kong: Skull Island
Logan [IMAX]
The Lost City of Z
Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales
Rings
Sleepless
Transformers: The Last Knight [IMAX]
xXx: Return of Xander Cage [IMAX]

xXx: Return of Xander Cage



Titel: xXx: Return of Xander Cage
Genre: Action/Äventyr
Land: USA
År: 2017
Regi: D.J. Caruso
I rollerna: Vin Diesel, Donnie Yen, Deepika Padukone, Toni Collette, Samuel L. Jackson, Ice Cube

Handling: Xander Cage tros länge ha varit död när han återvänder för en ny tuff uppgift och blir insnärjd i en dödlig konspiration.

Omdöme: Eftersom jag varken hade sett den första filmen xXx (2002) eller den andra xXx: State of the Union (2005), kändes det aningen konstigt att hoppa in nu. Å andra sidan visste jag mycket väl att det inte spelade någon roll om jag hade sett de tidigare filmerna eller ej. Detta är dumaction som man inte behöver veta så mycket om eller för den delen analysera. Så länge den bjuder på god action och underhållning för stunden så kan man inte begära mer än så.



Xander Cage (Vin Diesel) är xXx, en supermänniska som lever på adrenalinkickar utöver det vanliga. Nu blir han inkallad att hjälpa till när hans land behöver honom än en gång. Det visar sig dock att det finns andra xXx-agenter där ute som skapats av Xanders mentor Gibbons (Samuel L. Jackson). Det hela blir till en rad festligheter som tar oss från stränderna på Filippinerna till de suspekta kvarteren i Detroit.



Vad jag såg framför mig var en film med en stor gnutta självdistans där Vin Diesel får en chans att driva med sig själv och karaktären Xander Cage. Riktigt så blir det inte. Visst tar han inte det hela på fullaste allvar och en del är gjort med glimten i ögat. Men filmen blir aldrig direkt rolig eller underhållande på det sättet som den borde vara kan jag tycka.



Diesel är väl ungefär som förväntat och sköter sig. Vid sidan om honom är det en salig blandning karaktärer där man verkligen försökt täcka in så många målgrupper som möjligt, t.o.m. en världskänd fotbollsspelare får plats på ett hörn. Donnie Yen får visa upp sina talanger medan Toni Collette får spela ond. De verkar ändå haft ganska kul och filmen rullar ett tag på helt ok. Men när det blir för mycket lager på lager på lager av action, så blir det till slut bara en massa snabba klipp och oljud.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.6

---

Om visningen: Filmen sågs i IMAX och 3D, vilket kanske inte är något måste för denna film. IMAX-formatet önskar man att varje film kunde ses i för det gör att man får känslan av att verkligen vara inne i filmen. Men 3D skulle man gott kunna vara utan. Det var få scener där 3D användes och när det användes var det inte direkt något speciellt.

fredag 27 januari 2017

Collateral Beauty



Titel: Collateral Beauty / Skönheten i allt
Genre: Drama
Land: USA
År: 2016
Regi: David Frankel
I rollerna: Will Smith, Edward Norton, Kate Winslet, Michael Peña, Helen Mirren, Naomie Harris, Keira Knightley

Handling: Howard, som äger en reklambyrå, hamnar i en djup depression efter en personlig tragedi. Men efter att ha skrivit brev till sina förlorade känslor, kontaktas Howard i mänsklig form av Döden, Kärleken och Tiden.

Omdöme: På utsidan såg detta ut att vara en film med Oscarsaspirationer där man samlat ett gäng kända ansikten, men frågan var om det skulle vara så lyckat? Kan inte direkt säga att filmen lockade nämnvärt efter att ha sett trailern, men med lågt ställda förväntningar kunde man möjligtvis bli positivt överraskad.



Historien handlar om Howard (Will Smith) som är grundaren av en reklambyrå. Han har inte kunnat ta sig ur en långvarig depression efter att ha förlorat sin dotter. Hans tre affärspartners Whit (Edward Norton), Claire (Kate Winslet) och Simon (Michael Peña) är både oroliga för honom som sin vän och för företagets framtid. Men de tre har även egna bekymmer här i livet som de behöver ta itu med. När de anlitar en privatdetektiv för att skugga Howard, upptäcker de att han skriver brev till Döden, Kärleken och Tiden. Då får de en idé hur de ska kunna hjälpa både Howard och sig själva - genom att anlita tre teaterskådespelare att spela Döden, Kärleken och Tiden som konfronterar Howard.



Vad som följer är ett djupt drama om människors problem och tragedier, något som kanske inte direkt är det första man vill se när man väljer att se på film. Det är dock en mer mångbottnad historia än vad man först tror. Vad som endast verkar vara en historia om Howard och hans personliga kamp, visar sig vara något mycket mer. Det är också en film som inte är så uppenbar som man skulle kunna tro och förvänta sig av en sån här film.



Man tror att det hela är relativt simpelt och med en historia som är rakt på, men man får faktiskt en del att tänka på och ta med sig när man når slutet. Det är inte en film utan brister och har man förväntningar på en toppfilm kan man bli gravt besviken. Den är inte heller särskilt upplyftande om man ska vara ärlig. Å andra sidan är den lite som livet och då kan man inte förvänta sig att allt ordnar sig och är lyckligt. Frågan är bara om man är direkt sugen på/upplagd för en sån här historia och film. En snyfthistoria med en del skratt, romantik och tårar.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

torsdag 26 januari 2017

Live by Night



Titel: Live by Night
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 2016
Regi: Ben Affleck
I rollerna: Ben Affleck, Zoe Saldana, Chris Cooper, Brendan Gleeson, Elle Fanning, Sienna Miller

Handling: I 1920-talets Boston har poliskaptenssonen Joe Coughlin gått emot sin mäktiga far och valt en gangsterkarriär. Tack vare alkoholförbudet finns stora pengar att tjäna för de som visar framfötterna på den svarta marknaden, men det är också en farlig marknad där unga män hotas av såväl fängelse som en tidig död. Tills den dagen kommer är dock Joe fast besluten om att leva livet till fullo.

Omdöme: Som regissör har Ben Affleck visat att han är fullt kapabel med Gone Baby Gone (2007), The Town (2010) och Argo (2012). Här bygger historien på en bok av Dennis Lehane vars böcker tidigare filmatiserats i form av Mystic River (2003), Gone Baby Gone (2007) samt Shutter Island (2010).



Filmen trodde jag snarare skulle vara noir-inspirerad än något annat, men visar sig istället vara ett gangsterdrama utan noir-ingredienser. Ett stort misstag av Ben Affleck är givetvis att rollsätta sig själv i huvudrollen. Han har fått många chanser att övertyga och visa vad han går för som skådespelare, men det funkar bara inte. Han är otroligt slätstruken och saknar karisma som krävs, inte minst för en sån här roll. Hans karaktär här är inte alls dum, men med honom i rollen blir det tyvärr rent utsagt svagt.



Det är en viktig, nej den absolut viktigaste rollen i filmen som Ben Affleck axlar i huvudrollen som Joe Coughlin. Med en mer kvalitativ skådespelare hade det utan tvekan lyft filmen en aning, kanske mer än så. Vid sidan om honom ses duktige Brendan Gleeson som hans far, men tyvärr är han med alldeles för lite. Det känns som Affleck endast velat visa upp sig själv och ge sig själv det mesta av det bästa när man uppenbarligen haft andra roller som kunnat lyftas fram mer.



Detta är en typ av film där karaktärerna och prestationerna oftast står i centrum och är avgörande för hur en film ska fungera. Det har alltså Affleck misslyckats med, både som regissör och skådespelare. Allt finns egentligen på plats för att detta ska bli en slagkraftig och bra gangsterhistoria, men det blir det inte. Filmen blir alldeles för pratig, politiskt korrekt och saknar både nerv och något nytt. Man har nämligen sett många bättre gangsterfilmer som gett mer, klart mer. Synd då det är en typ av film som har en hel del att bjuda på, bara man haft en annan regissör och huvudrollsinnehavare. Svag trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7