tisdag 10 januari 2017

Mad Max 2: The Road Warrior



Titel: Mad Max 2: The Road Warrior
Genre: Action/Äventyr/Sci-Fi
Land: Australien
År: 1981
Regi: George Miller
I rollerna: Mel Gibson, Bruce Spence, Vernon Wells, Michael Preston

Handling: Mad Max driver runt i Australien och söker bensin. Han hittar en grupp fredliga oljeborrare som trakasseras av ett motorcykelgäng. Max går med på att hjälpa dem i utbyte mot en stor mängd bränsle.

Omdöme: Filmen öppnar lite kort med en berättarröst och bilder som målar upp en tydlig bild av vad girighet och krig har lett till. I den post-apokalyptiska världen är ensamvargen Max (Mel Gibson) ute och kör på de ensliga vägarna med sin hund. Han jagas av ett blodtörstigt gäng ledda av Wez (Vernon Wells). Han lyckas skaka av sig dem för denna gång, men bränslet börjar ta slut. Han träffar på en udda filur som byggt en liten flygande helikopter och som berättar om ett ställe i närheten där de har gott om bränsle då de pumpar upp det ur marken.



Stället visar sig vara ett slags fort som är välbevakat och skyddas av män, kvinnor och något barn. På utsidan är de blodtörstiga gängen ivriga att ta över fortet och lägga beslag på bränslet. Bland de i gänget skådar Max bl.a. Wez, men även hans ledare, den mäktige Humungus. Han spelas för övrigt av svenske Kjell Nilsson, men då han bär en slags Jason-mask ser man aldrig hans ansikte.



Max är en av få som känns någorlunda normal. Visst är han våghalsig och i vissa fall dumdristig, men i jämförelse med de flesta andra är han normal. Fast det är inte särskilt svårt med tanke på att alla de onda (och vissa av de goda) känns som inavel, alltså riktiga äcklar. Skönt nog är det inte så många crazy eller jobbiga karaktärer i filmen som jag hade fått för mig. Visst är mannen med helikoptern lite småjobbig och likaså ungen, men ändå inte så man stör sig på dem alltför mycket.



Ett av filmens största problem som man inte kan undvika är dess musik av Brian May (som jag trodde var Queen-medlemmen med samma namn, men det är alltså inte han). På sina håll är det helt ok och ganska passande, men alltför ofta (mest hela tiden) är det för skrikigt och inte särskilt bra, tyvärr. Satt och tänkte hur riktigt bra musik hade kunnat höja filmen. Det hade förmodligen inte varit någon favoritfilm ändå, men den hade funkat bättre som helhet än vad den gör nu.



Vad filmen lever på är dess actionscener i kombination med ett kompetent foto som gör filmen till vad den är - ett actionäventyr i post-apokalyptisk miljö. Det är en bättre och mer påkostad film än vad originalet Mad Max (1979) var, den saken är säker. Trots det är det långt ifrån en toppfilm i mitt tycke. Det är egentligen inte mycket till handling, även om det inte behövs så mycket om man bjuds på gott om action. Lite mer action hade det dock gärna ha fått vara, men filmen avslutar åtminstone starkt. Personligen föredrar jag (för ovanlighetens skull) den nyare Mad Max: Fury Road (2015), minus Max som givetvis är bäst här.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.6

4 kommentarer:

  1. Hear, hear. Max är givetvis bäst här. :)

    Men, vafalls, var detta första gången du såg filmen?

    Jag älskar den i alla fall. Såg om den nyligen och den håller än idag. En rak 5/5 för mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har sett filmen tidigare, kanske två gånger men det var ett bra tag sen. Denna såg jag först, sen Mad Max (ettan).

      Har aldrig gillat den nämnvärt eller "genren" (post-apokalyptisk), men visst var det kul att se om den med lite nya ögon efter att ha gillat/blivit överraskad av Fury Road.

      Radera
  2. Ser där en av mina topp tio filmer genom tiderna - enda jag inte gillar med filmen är filmmusiken som inte är speciellt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi håller med varandra om musiken, och tyvärr sänker den helheten något enormt för egen del. Det hade inte varit någon favoritfilm ändå som jag skriver i min text, men riktigt bra musik hade gjort en hel del.

      Radera