tisdag 17 januari 2017

Moonlight



Titel: Moonlight
Genre: Drama
Land: USA
År: 2016
Regi: Barry Jenkins
I rollerna: Naomie Harris, Mahershala Ali, Trevante Rhodes, André Holland

Handling: Moonlight är ett intimt porträtt av en ung mans liv från barndomen till vuxen ålder, när han växer upp utanför Miami. Historien följer hans kamp om att finna sin plats i denna värld. Det är en tidlös historia om mänsklig kontakt och om de ögonblick och krafter som formar våra liv och gör oss till dem vi är.

Omdöme: Detta är en historia som i tre faser följer en ung grabb som går igenom tonåren och växer upp till att bli vuxen. Hans namn är Chiron och han är en liten, blyg och tystlåten grabb. Han kallas även för Little eller Black av sina vänner och de som mobbar honom. Han bor med sin ensamstående mamma Paula (Naomie Harris) vars drogproblem givetvis ger honom diverse problem. En lokal knarklangare i Juan (Mahershala Ali) blir en slags fadersfigur åt honom, men mamma Paula vill självklart inte att hennes son ska umgås med honom, knarklangare som han är. Hans uppväxt och känsla av att vara annorlunda kommer forma honom till vem han blir.



Utan att veta något mer än att det skulle handla om en godhjärtad knarklangare, var inställningen att det skulle vara en film som handlar om drogträsket och drömmar. Så blir det inte. Här finns en godhjärtad knarklangare i Juan, men det är alltså inte honom det handlar om. Hans påverkan på Chiron bör dock inte underskattas. Däremot är man lite fundersam till hur många knarklangare det finns som inte bara är godhjärtade som Juan utan även lever ett så homogent liv som han verkar göra här.



Vad jag uppskattar med den här filmen är att den är förvånansvärt lågmäld med tanke på att droger befinner sig lite överallt i karaktärernas liv. Det är inte en film om droguppgörelser eller gäng, utan om Chiron och hans resa från att vara liten pojk till att bli vuxen. Det blir en nästan poetisk resa på sina håll och det är något filmen lyckas få fram fint. Det hade nästan kunnat vara ännu mer av den varan, men då hade det kanske känts lite för tillrättalagt.



Vad gäller prestationerna är det genomgående solida eller klart bra prestationer. Man hade gärna sett mer av karaktären Juan och lite överraskad var jag att han inte var med mer. De tre som spelar Chiron funkar alla bra de med, inget att klaga på där. Den som annars är genomgående bäst och lämnar störst avtryck är brittiskan Naomie Harris som övertygar som mamma Paula, inte bara med sin prestation utan även med sin amerikanska engelska som känns fläckfri (vilket långt ifrån är fallet med brittiska eller för den delen utländska skådespelare som ska spela amerikaner).



Eftersom filmen är indelad i tre delar och varje del är lika intressant, om än på olika sätt så blir det en genomgående trevlig titt. Den sista delen känns möjligtvis en aning enformig då den till stor del utspelar sig på ett ställe, men man får till det bra till slut. Gillar också att filmen avslutas i precis rätt läge. Många gånger vill man lägga på ett slutord eller liknande som liksom tar en ur ögonblicket. Det gör man inte här och det gör att man tar med sig känslan filmen skapat på ett fint sätt. Svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.6

4 kommentarer:

Sofia sa...

Min favorit blev helt klart också Harris. Inte riktigt min typ av film, dock.

Movies - Noir sa...

Ja, hon övertygade mest. Men så var hon en av få som var med filmen igenom. Filmen tyckte jag var bättre och annorlunda än väntat. Ingen favorit kanske, men jag gillade den.

Henke sa...

Jag gillade filmen. Första tredjedelen var klart bäst, men de övriga två var också bra. Musiken var stark. Betyg 4 med en bullet. Ska se om filmen innan jag sätter min topp 10 lista för 2016.

Movies - Noir sa...

Ja, det gjorde jag också, mer än väntat faktiskt. En klar utmanare för topp tio-listan för 2016, även om det var ett ganska svagt år sett till riktiga toppfilmer.