onsdag 22 februari 2017

A Cure for Wellness



Titel: A Cure for Wellness
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: USA/Tyskland
År: 2017
Regi: Gore Verbinski
I rollerna: Dane DeHaan, Jason Isaacs, Mia Goth, Ivo Nandi

Handling: En anställd på ett finansföretag i New York blir skickad för att hämta hem sin chef från en hälsoanläggning i de schweiziska alperna. Men snart inser han att han är fånge på anläggningen och att verksamheten inte direkt har goda avsikter för sina besökare.

Omdöme: När Gore Verbinski gjorde The Ring (2002), var det en mycket lyckad amerikansk remake på japanska Ringu (1998). Efter det blev det en trio piratfilmer och lite andra dussinfilmer. I och med denna film känns det dock som han åter hittat hem till vad han gör bäst.



Lockhart (Dane DeHaan) är en ung och ambitiös kille som jobbar i finansbranschen i New York. Omständigheter gör att han blir utvald att försöka hämta hem företagets chef från en spaanläggning i de schweiziska alperna när chefen inte vill återvända. På väg till spaanläggningen får Lockhart höra lite om dess historia. Tanken är att han bara ska åka dit och hämta hem sin chef, Pembroke. Istället kommer han att stanna på obestämd tid, få höra berättelser om stället och försöka ta reda på mer om vad som egentligen försiggår där.



När jag såg en trailer till filmen väckte det genast mitt intresse. Det kändes mystiskt och lockande, utan att man visste för mycket om vad det egentligen gick ut på. Det brukar bli bäst så. Trevligt nog infinner sig samma känsla tidigt i filmen. Den glatt ovetandes Lockhart är på väg till lejonkulan och stämningen är så där uppvriden som man vill ha den. Hela inledningen där Lockhart reser med tåg och bil till spaanläggningen i de bildsköna alperna är riktigt bra och gör att man vill ha mer.



Väl på plats blir det inte mycket sämre. Man låter nämligen det hela ta god tid på sig. Mysteriet och spänningen håller sedan i sig ända till slutet då det må bli lite sektliknande som jag sällan tycker funkar, men det fyller ändå sin funktion. Man ska även ha klart för sig att det här inte är en film för barn då det emellanåt blir ganska grafiskt, även om man inte får de typiska skrämseleffekterna med s.k. "jump scares". Det är helt enkelt mer av en klassisk "slow burner", även om det inte betyder att det inte händer något under resans gång. Tvärtom så får man inte många lugna stunder när Lockhart utforskar sitt nya "hem". Dels för att hitta sin chef Pembroke, dels för att försöka lista ut mysteriet varför folk inte vill åka därifrån.



Dane DeHaan i huvudrollen ser här stundtals ut som en ung Leonardo DiCaprio. Kanske saknar man lite mer djup och bredd i hans prestation, men samtidigt gör han vad han ska. Han är tittarnas ögon och behöver inte vara en hjälte hela tiden som ska lösa allt på egen hand. Jason Isaacs som Volmer, ansvarig på kurorten, är genomgående bra och liksom under kontroll. Mia Goth som den unga Hannah har helt klart ett lite udda utseende som passar för rollen.



Bildspråket är genomgående verkligen snyggt och bjuder på flera smarta lösningar, utan att för den delen kännas överflödiga eller onödiga. Det tar inte heller något fokus från storyn utan det blir istället helt naturligt med filmens stämning och mysterium. Nu är kanske poängen med det hela inte så man tappar hakan, men det funkar. På sätt och vis kom jag att tänka lite på den franska klassikern Eyes Without a Face (1960). För även om det var länge sen jag såg den och den egentligen inte har att göra med samma sak, finns här några liknande element som fick mig att tänka på den.



Verbinski har utan tvekan sneglat åt det klassiska hållet, men även fått med en del som han lyckades skapa i hans The Ring (2002). Även om slutet funkar, kunde det ha blivit ännu bättre om man bara hade bjudit på en starkare och mer minnesvärd avslutning på det hela. Svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar