onsdag 15 februari 2017

Coogan's Bluff



Titel: Coogan's Bluff / Coogans bluff
Genre: Kriminalare/Komedi/Thriller
Land: USA
År: 1968
Regi: Don Siegel
I rollerna: Clint Eastwood, Lee J. Cobb, Susan Clark, Don Stroud

Handling: Landsortssheriffen Coogan kommer till New York för att hämta en förrymd fånge, men tappar bort honom och tvingas på egen hand jaga upp honom igen.

Omdöme: När denna film sågs första gången blev jag inte direkt imponerad. Hade nog förväntat mig lite mer av Don Siegel och Clint Eastwood med tanke på deras så lyckade samarbete tre år senare på Dirty Harry (1971). Men även om denna film inte kommer i närheten av nämnda klassiker är det lite av en försmak av vad som skulle komma, åtminstone delvis. Detta blev för övrigt det första av fem samarbeten dem emellan.



Coogan (Clint Eastwood) är en vicesheriff i Arizona där han ansvarar för att leta upp och ta fast eftersökta och förrymda fångar. Han visar sig också vara en riktig kvinnokarl som gärna charmar och förför kvinnor på arbetstid. Nu har han fått ett nytt uppdrag - att ta sig till New York och hämta hem en förrymd Arizonafånge. Fången är James Ringerman (Don Stroud) som Coogan känner till sedan tidigare då det var han som fångade honom senast han åkte fast.



New York visar sig vara ett något ogästvänligt ställe för en cowboy som Coogan. Saker och ting görs inte riktigt på samma sätt som hemma i Arizona och Coogan lär sig snart att endast en person kan göra jobbet - han själv. Att plocka hem fången visar sig vara svårare än väntat då Ringerman tagit droger och hålls inspärrad tills läkarna kan friskförklara honom. Polisen McElroy (Lee J. Cobb), som är ansvarig för fången tills Coogan tar över ärendet är allt annat än tillmötesgående. Under tiden som Coogan försöker lösa problemet hittar han något att underhålla sig med - en kvinna han träffar på polisstationen, Julie (Susan Clark).



Filmens bästa egenskaper är humorn och det politiskt inkorrekta som inte bara kommer ur Coogans mun. Det gör att det blir en ganska rolig och småunderhållande film. Trots detta har filmen inte mycket till handling och Coogans relation till Julie känns till stor del som utfyllnad. När man når upplösningen känns det dock lite som om Dirty Harry är i farten när han en gång för alla ska ta fast fången och man bl.a. bjuds på en bra motorcykeljakt. Men filmen har en stor svaghet och det är den flummiga stilen som var inne i slutet av 60-talet, något som till viss del även sänkte en annan film från samma år, nämligen The Party (1968).

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar